Frustrerad över bonusson

Hej,

Finns det någon mer som har problem med bonusbarn?

Jag har tre egna barn och två bonusbarn samt ett barn i magen. Bonusdottern är helt underbar men bonussonen är det så mycket runt. Under snart 3 år har jag stöttat, fått upp ögonen för hans mamma och pappa att han behöver stöd, behöver utredas (ser Asperger) osv..

Men nu har det gått så långt....han kan vara sjukt otrevlig mot mig men beter sig ännu värre hos sin mamma.

Jag känner bara att jag inte orkar längre, känns som terror i mitt egna hem och vi har lagt SÅ mycket tid och prat på denne snart 13 årige kille. Dessutom går han i samma klass som min son vilket inte känns bra.

Behöver prata av mig. Känner att det gått så långt att jag inte tycker om honom längre.

Får bra stöd av min man men det är svårt, det är ändå hans son.

Skrev inte om allt här nu....men är helt slut.

Ni kanske kan placera honom på nåt hem? Eller att han bara bor hos mamman så att han aldrig är hos er? Byt klass för bonussonen, eller helst skola också, annars hamnar de ju bara i parallellklass. Kan ju bli så naturligt om han placeras i en annan stad eller annat bostadsområde.

Om du nästan inte tycker om honom längre måste du ju få slippa hans närvaro i ert hem. Pappan kanske gillar sin unge för att han har biologiska band, men det kan ju inte gå ut över alla er andra! Du är ju helt slut! Sjukt otrevlig unge.. nä fy sjutton för såna. 

Skolan har inte sett något....det går bra skolmässigt.

Hans mamma har inte sett ngt och inte velat se mig (även om de separerade långt innan min man och jag träffades).

Nu äntligen hade vi ett möte i söndags, min man, hans ex och hennes nye kille.

Hon orkar inte ha honom mer än hon har.

De går till psykolog med honom och står i kö till bup...

Det har blivit värre på sista tiden. Har inga problem med diagnosen i sig men beteendet... att han inte säger god morgon för att han glömmer eller är sur och har sovit dåligt, osv....

Hans mamma vill inte byta klass och skola på honom.

Min son bytte skola förut och råkade hamna i hans klass... Jag har mailat skolan från mitt och min sons perspektiv att jag vill att de ska byta på bonussonen i alla grupper som går....

Känner att jag har slagit knut på mig själv i alla år men vill inte mer...

Så synd då min man och jag har en fantastisk relation förövrigt men detta tär....

Mina personliga åsikter, baserade på egna erfarenheter

Ibland kan man vara för stolt som förälder för att se saker på rätt sätt. Man har rosa glasögon ibland.

Ofta har skolpersonal så mycket att göra att de inte ser sånt man inte pekar ut för dem. Eller så kan barnet anstränga sig till det yttersta i skolan och ta ut svängarna hemma.

Ibland har man även svarta glasögon som bonusförälder.

Bonusbarn kan också vara utsatta för långvarig (låg-, eller högfrekvent) stress som förvärrar en grundläggande känslighet eller problematik. Vilket kan leda till onda spiraler när ens bonusförälder har tömt alls buffertar och bara känner att man terroriserar restren av familjen.

Det är inte lätt för vare sig dig eller barnet. Kan ni göra något litet tillsammans på tu man hand ibland? Om det funkar bättre kanske det blir mer uthärdligt tills han eventuellt får hjälp. Det kan ta emot, men ibland måste man. Visar det sig vara Asperger får ni väl också lite verktyg att använda för att saker ska bli bättre.

/Stjärnfamiljsförälder