Gravid flickvän ändrat beteende

Jösses det var mycket text.

Kort och gott: vänta tills bebisen är född så får du se hur mycket du orkar med av ditt viktiga sociala liv. Att få barn är en enorm omställning och extremt uttröttande. Och ska du bilda familj så får du nog börja prioritera det som är viktigast. Att hänga så mycket med kompisar anser jag tillhöra barn och ungdomslivet. När man är vuxen och bildar familj så är det familjen som kommer först.

Jag vet inte om jag egentligen borde skriva så, för man ska inte sparka på den som ligger, men VAD I HELVETE TÄNKTE DU PÅ?

En sak man ALLTID kan räkna iskallt med är att ett dåligt förhållande blir sämre av att skaffa barn. Garanterat. Nu är det som det är och du får stå ditt kast.
Ska ni ha en chans att överleva spädbarnstiden bör du dock börja ställa lite krav.
1. Din flickvän ska sluta hacka på dig. Nu! Om du sätter dig ner i fem minuter efter att du har gjort allt hushållsarbete och ställt in din träningstid för att hinna göra det så ska hon hålla käften. På riktigt!
Hennes beteende är inte ok. Det var inte OK innan hon blev gravid heller, så du kan knappast vara förvånad.

Om du inte tror att du kan förklara detta för henne på ett bra sätt själv så föreslår jag att du bokar en relationsterapisession åt er så att ni kan prata igenom det med hjälp utifrån. Ni behöver vara ett team nu när ni ska bli tre, det håller inte längre att ni tjafsar med varandra och försöker "vinna" mot varann.

När bebisen kommer så kommer ditt externa liv att begränsas, så är det. Det kanske vore bra att ni kommer överens om hur ni ska ha det redan nu?
Tex att du får en helg varannan månad så länge barnet är under 2, sen kan du få en helg i månaden kanske. Då ska du givetvis ta barnet 100% motsvarande antal helger så att hon kan välja att resa bort.

Jag har två barn. Jag har varit kraftigt illamående, trött och haft foglossning med båda, och jag var sjukskriven 10v med ansträngningsförbud med andra men jag har ändå kunnat hjälpa till litegrann hemma under hela graviditeten. Under andra var jag ensam med ett litet barn på halvtid och jag klarade det med. Med det menar jag inte att jag var duktig, jag menar bara att saker som att ställa in sin egen disk i köket och plocka undan hjälpligt efter sig klarar man även om man mår skitdåligt som gravid. Hon använder som slav och sen kastar hon skit på dig, det är inte OK.

TS, jag måste fråga, vad har ni gemensamt egentligen? För mig skulle ett förhållande där man har så lite gemensamma intressen vara omöjligt. (utan barn också). 

Din idé om hur mycket du ska vara bort kanske funkar om din tjej är beredd på att ta det största ansvaret, men frågan är om det är en sån pappa du vill vara? En sån som sätter sina egna nöjen framför att umgås med sitt eget barn.

Det enda rådet jag kan ge är: parterapi. Och det innan barnet är fött. Situationen ni har nu riskerar att bli så infekterad att ni inte kan reparera det.

Hej alla som svarat,

Glömde säga att när vi fungerar så klaffar vi bra, vi gillar samma serier, samma humor, älskar mina svärföräldrar. Går på sport tillsammans. Så helt omaka är vi definitivt inte. Tror också föräldraskapet kan bli bra, hon hur full koll på allting, och jag är inte rädd för att få smuts under naglarna (byta blöjor, stå ut när barnet skriker och allt annat "obekvämt").