Barn som inte orkar gå i skolan

Kan det vara så att hon är särskillt begåvad?
I sådanna fall finns det forum där man kan få tips och råd. Googla och se om det stämmer in på din tjej.

Om inte så skulle jag rekomendera hörselkåpor för när det blir för mycket för henne iklassrummet. Kanske kan skolans specialpedagog hjälp till också?

Vi tror det, men hon fick sån prestationsångest under utredningen att hon inte klarade av att genomföra alla tester så de kunde inte sätta den ?diagnosen?.

Hon har redan hörselkåpor, men det hjälper ju inte på raster, i matsalen och dyl.

Jag jobbar själv som lärare på en specialskola där vi får just såna barn, som inte orkar gå i vanlig skola. Numera är det mest barn med Asperger. Dock har vi bara högstadiet. Men du ska veta att det finns skolor som försöker skapa koncept som fungerar för sådana barn. Tyvärr så låter det som om din dotter inte kommer att orka så länge till, om man inte lyckas anpassa på den skolan hon går på.

Jag skulle rekommendera att börja leta efter en passande skola. Kanske finns det ju någon som passar henne jättebra? Och om det löser sig under tiden, om skolan hittar en lösning på plats, så är det ju ännu bättre. Men det blir svårare om hon blir ännu mer less på skolan, vägen tillbaka kan vara svår.

Hon kan inte få anpassad skolgång där hon kanske går kortare dagar eller får möjlighet att gå undan och sitta ensam.

Googla på GCP Mensa och gå med i Filurum på Facebook. Där finns masor med tips på saker man kan ta upp med skolan, andra med liknande problem som man kan diskutera med osv.
Det finns även en grupp som heter 2e som tar upp just särskillt begåvade barn med diagnoser av olika slag.

Men skolan är skyldig att se till att hon har en bra skolgång där hon får utmaningar på sin nivå. Iom att hon har en aspergerdiagnos brukar det vara lättare att få igenom att skolan skall anpassa hennes skolgång, men det skall inte behövas.

Waldorfskola?

Finns inte här, vi har redan den bästa skolan här :/ finns bara tre alternativ och de andra är inte aktuella.

Tack, ska göra det.

Skolan ska enligt lag anpassa, så enkelt är det. Och samtidigt är de ju inte enkelt. Det allra viktigaste är att ni och skolan kan samarbeta och ev även med BUP. 

Jag är mamma till två som i princip suttit hemma hela högstadiet (särbegåvning + diagnos) och DET önskar jag inga andra barn! Ert barn är så litet så ni har alla möjligheter att ordna det är på ett mycket bättre sätt, det går att fånga upp det bättre innan de hinner in i tonåren - då är det i princip för sent om man gått flera år och mått dåligt. Ungarna blir på ett sätt som utbrända. 

Här behöver ni pressa på skolan allt ni kan, om ni inte är nöjda. Tyvärr är det många skolor som inte vet vad de ska göra, de har för dålig kompetens helt enkelt. 

Särbegåvning är en sak (och ju ingen diagnos) men i kombo med tex autism så blir det som två sidor av ett mynt. Jättebra att vara särbegåvad men autismen kanske sätter käppar i hjulet, i ert fall att hon inte orkar med den sociala miljön. Här bör skolan tänka till i att ändra på miljön. 

Bläddra gärna i en bok som heter Att bemöta beteendeproblem hos barn och ungdomar (Nordahl). Den innehåller en hel del om hur man kan jobba med detta på skolor. Tipsa helst skolan också :) 

Om du tror att skolan inte kan så mkt om särbegåvning kan du ge dem den här länken som en start: www.grundskoletidningen.se/4-2017/10-fragor-om-sarskilt-begavade-elever

Och LYSSNA på ert barn! Säger hon att hon jobbar bäst ensam i ett grupprum eller med bara någon/några kompisar så är det det bästa just för henne, i situationer där det fungerar. En del funkar bäst precis efter att de ätit, några jobbar bättre hemma osv.  Man lyssnar alldeles för lite på barnen tycker jag. 
Jag är både lärare och förälder till barn som haft det mkt kämpigt i högstadiet. Varenda möte såg ungefär likadant ut - att man försökte ändra på barnet men det är miljön man måste ändra på. Barnet har en diagnos och det går inte att ändra på det! Sedan kan man träna barn i att förändra beteenden så småningom men då måste man först må bra och känna att man orkar. 

Min son sa om högstadiet så här: Det kändes som att man skulle sitta och slå en tärning hela tiden, för att försöka få en 6:a. Bara det att det fanns inte ens en 6:a på tärningen! Ändå skulle man sitta och slå hela dagarna. Vem skulle gå med på det?" 

En vuxen hade ju aldrig gått med på ett arbete där det kändes så totalt meningslöst men av våra barn kräver vi att de ska orka allt som sker i skolan. 

Om ljudnivån är ett problem, kanske hon kan ha vanliga öronproppar i fickan som hon kan sätta i öronen när det blir för mycket ljud i korridoren, på raster och i matsalen. De är lätta att alltid ha med och är rätt diskreta, framför allt om hon har långt hår.

Har de jobbat något med att anpassa rast- och matsituationen? Jag tänker att din dotter kanske tex skulle må bättre av att äta i ett mindre rum och kanske även på rasterna ha möjlighet att gå undan tex.