Jag lever med en rättshaverist!
Jag lever sen flera år tillsammans med en man som jag trivs mycket bra med. Redan när vi träffades, skämtade vi om att han var lite av en rättshaverist, som drev sin rätt. Med åren har det dock blivit mer och mer extremt. Som exempel har han anmält ett försäkringsbolag till datainspektionen för att de ville ha hans personnummer vid offerering (och inte kunde godta bara födelsenumret och postnummer). Idag är han hemma sjuk varpå jag fick vabba för vårt gemensamma barn. Då vägrar han ange sitt mobilnummer till f-kassan (vilket de bad om i sitt formulär) eftersom "han inte vill finnas i systemet". Jag fick ett mindre utbrott. Här förlorar jag inkomst på att gå hemma och så ska han krångla till det för mig när jag ansöker om ersättning.
Han kan inte heller släppa sådana här saker. Hela dagen idag har han tjatat om olika möjliga anledningar till att f-kassan vill ha telefonnumret och berättat vad jag ska säga när de ringer mig (jag fick istället ange mitt nummer). Detsamma gäller försäkringsbolaget. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra hur fel det är att de vill ha hans personnummer innan han är kund och hur otänkbart det är för honom att ange det.
Det här är bara toppen av ett isberg. Jag fick till exempel stora problem med att göra pass till dottern då han var bortrest, eftersom han vägrade fylla i blanketten till polisen på korrekt sätt. Ett företag som han inledde en konflikt med började till sist jaga mig via telefon eftersom han så klart inte lämnat sitt eget telefonnummer. Eftersom vi är skrivna tillsammans och mitt nummer finns på nätet, började de helt enkelt ringa mig istället.
Jag vet inte längre hur jag ska bemöta det här. Det börjar tära att ständigt få höra hur fel allting är. Jag orkar inte en enda utläggning till om flatheten hos myndigheter och rättsväsende. Jag blir tokig om jag dras in i det fler gånger! Hur får jag honom att fatta att det är ett stört beteende?