Snart i mål! Det tog bara 25år..

Jag har varit tjock i stort sett hela mitt liv. I tonåren (90-talet) var det en katastrof att vara tjock och det fanns ingen hjälp att få eller råd att söka fram. Som jag kände till iaf.
Under ett par år i dom senare tonåren var jag hyfsat normalviktigt, men det gick över så snart jag flyttade hemifrån och började tjäna pengar. 

Det finns nog inte en grej jag inte har testat.
Pulverdieter. ALLA olika i omgångar
GI-diet
Löpträning
Promenader
Flygvärdinnedieten
Xenical via vårdcentralen
Gymmedlemsskap, upprepade gånger.
PT-online
Böcker. Massor med böcker
Pulsklocka
Diest
Medlem på vikt-sidor på nätet
Fettsugning 2 gånger för 70000 totalt!!
plus en massa annat 

Kort sagt, vikten har varit en central del av mitt liv. Hela mitt liv!

Min högsta vikt har varit 112 kg med ett BMI på 33.
Nu har jag äntligen lyckats ta mig ner rejält i vikt och har bara runt 5kg till den vikt jag tror jag kommer känna mig nöjd med. 

Känslan!

Att kunna sova på rygg!

Att gå in en klädbutik och se en snygg tröja, ta med en Medium till provhytten och den sitter perfekt.

Att göra sig i ordning på morgonen och (som alltid) innan man är klar kolla kroppen i profil och inse att magen inte putar ut.

Priceless!

Varför är det ingen som tar tag i överviktiga individer och ser till att dom som vill får hjälp?
Hur många gånger har inte jag varit på VC i olika ärendet genom livet och bara en (1!) gång har en läkare påpekat min övervikt. Han tog ett blodprov för att kolla om jag hade fått diabetes än, och gav mig några "goda råd" thats it!

Om dom hade upptäkt att mitt knä hoppat ur led eller av en slump hittat en tumör hade jag knappats kommit därifrån med några "goda råd". Då finns det en handlingsplan att ta till.

Övervikt orsakar så mycket utanförskap och lidande. Övervikt kan i så många fall åtgärdas, men nu är alla utlämnade till att vara sin egen läkare och när man inte lyckas är man "lat" och ett "matvrak" som borde skärpa sig och sluta upp med den där övervikten.