Begick sexuella övergrepp. Hur leva med mig själv?

Jag anser inte att du har gjort något fel.

Du har faktiskt inte gjort något fel.

Du stannade upp och frågade, och hon sa ja och ni fortsatte.

Om hon ångrar sitt ja några år efteråt, så gör det inte dig till en brottsling.

Och våldtäktsmän beter dig inte som du.

Jag hoppas att du förmedlar till din kontakt på psyk exakt hur dåligt du mår, för jag tycker inte att du ska hata dig själv längre och hindras att leva ditt liv fullt ut. Du har en fin flickvön idag, hon vet vem hon är tillsammans med och älskar dig, eller hur?

Jag vill ge dig en stor kram och önskar att du kan få hjälp att släppa skuldkänslorna, du har betalat tillräckligt av skuld för något du inte har gjort fel.

Är det här något jävla skämt eller..?

Vet att jag enligt lagen antagligen inte skulle bli dömd för något. Är bara så svårt för mig att leva med att ha begått en sådan handling.

Fattar att det kan uppfattas som ett skämt men jag är seriös.

Det här är en grej som legat och gnagt länge. Kanske inte mitt största psykiska problem men jag ser det som en i stunden logisk anledning till att ta mitt liv när humöret dippar. Är inte särskilt nära att ta mitt liv nu men var det för ett tag sen och jag känner att samma sinnesstämning håller på att ta över igen.

Den övergripande frågan kanske snarare är hur jag ska släppa den negativa bild jag har av mig själv och har haft i flera år på grund av det här. Borde egentligen inte tagit upp den för 9 år sen, bortse gärna från det. Även om det också kommer upp i mina dippar.

Du behöver få medicinsk hjälp samt samtalsbehandling för ditt dåliga mående. Just en depression förvränger verkligheten för oss, vi fastnar lätt i gamla saker som hänt och ger dem fel proportioner. Så se till att du får hjälp, du är ingen dålig människa.

Det kan vara så att din negativa bild av dig själv redan fanns innan de här händelserna (?) Förlåt dig själv. Du var antagligen ung och försökte göra rätt. Du gjorde vad du kunde och har bett så mycket om ursäkt. Vad kunde du mer gjort? Och det säger jag, som blivit utsatt för sexuella övergrepp som litet barn av en äldre släkting. 

Hata inte den som din flickvän älskar! När depressionen är över kommer du se på det hela med lite andra ögon. Så ta hand om depresssionen med medicin och samtal.

Att ett år senare tycka man inte ville är som att ångra den uppätna pajen man ätit alla gånger man fikat under året.

Precis som huskur har också jag varit utsatt för sexuella övergrepp, av mammas äldsta bror som förgrep sig på mig när jag var liten. Jag har inte fått något erkännande, inget förlåt. Så din berättelse visar på alla sätt att du är inte en förövare, du har inte gjort något fel, och din flickvän känner ju samma sak. Så var snäll mot dig själv och se till att du får hjälp.

Jag förstår att det känns jobbigt att du i någon mån varit orsak till att någon annan mår dåligt. Men som flera skrivit tidigar så kan det ju inte vara ditt ansvar att tjejerna ångrar sig långt efteråt.

Har du pratat med någon professionell om det här?

Jag misstänker att detta är ett fejkat inlägg i syfte att misskreditera kvinnor som säger sig blivit utsatta för övergrepp. I så fall: skämmes ta mig f*n!!!

Om det är ett seriöst inlägg: du har inte gjort fel. Fortsätt fråga och säg gärna till tjejerna innan att de verkligen inte ska ha sex med dig för att de tror att de måste.