• zuces

    IVF våren 2018

    Hej! Jag börjar med min första ivf i början på 2018. Hoppar in här :)

  • zuces
    Ellifant skrev 2017-11-27 21:14:17 följande:

    Ja!!! Spännande. Vi kör den klassiska frågan -varför har ni inte blivit gravida?


    Vi har manlig faktor, min man har 2-3 miljoner spermier per ml så det är nedsatt antal! Allt set bra ut med mig så vi hoppas på att få ha en bebis i slutet av 2018 :) ni då?
  • zuces
    Ellifant skrev 2017-11-28 12:34:58 följande:

    Ååå ja sprutor är jag van vid vid detta laget! Jag har gjort 7 kurer pregotime 3 stumuleringar med Gondel-f och nu ett avbrutet ivf försök! Själva sprutan som får äggen att växa är inte så farlig, det är jobbigare med den som gör att de inte ska skäppa. Den är trubbig större och svider lite när man tar den. Men ju fler gånger man tar den ju bättre blir det :)


    Vilken dos av gonal-f fick du sist när det utvecklades 2 blåsor och vad har de planerat att du ska ta i januari? :) jag antar att du kör långa protokollet?
  • zuces
    KattenLillis skrev 2017-11-28 15:48:35 följande:

    Hej!

    Jag & min sambo har haft utredning på privat klinik nu, allt ser mycket bra ut och de hittar inga fel! Jag äter Letrozol och har tagit 3 kurer.

    Vi är 36 & 35 år gamla. Blev gravida men fick missfall i oktober 2016. Idag var vi på samtal inför ivf.... & vi fick svaret ?det blir ivf till hösten, alltså om ett år... det ska gå 2 år om Landstinget ska bevilja ivf för er? MEN ärligt?? Är det verkligen 2år???? Vi vill ha fler barn... & om det inte funkar på egen väg nu så hinner jag bli 40 innan barn två ska komma? Jag är förkrossad.... stämmer detta?

    Vi bor i Karlstad!


    Joo det är 2 år för alla men vissa bryr sig inte om man blivit gravid en gång och fått missfall under dessa 2 år.. så ja det är orättvist :( men de tänker att du säkert kan bli gravid igen. Fast nej, jag tar tillbaka detta. Du är 36 år det är klart att du ska få hjälp efter 1 år?? Kolla upp reglerna de kanske har gjort fel!
  • zuces

    Väntrummet-

    * Kokonattsu, första IVF info samtal 6/12

    * zuces, preliminär sprutstart 10/1

    Sprayar-

    Sprutar-

    Ruvar-

    Gravida-

  • zuces
    FrökenBlåklocka skrev 2017-12-06 19:17:12 följande:

    Då är vi nästan synkade och kör samtidigt. :D 

    Tyckte oxå det var en hel del info och de "jobbiga" är att man skall minnas allt till januari då allt startar på riktigt. Men tur kan man ringa eller maila dem för kontroll frågor. 


    Vi kör också igång första försöket den 10e januari! Jag var på infosamtal 22 november :) hur många enheter av gonal-F ska ni ta?
  • zuces
    Kokonattsu skrev 2017-12-07 15:37:20 följande:

    Jo jag såg att du också skulle börja i januari :).

    Jag ska ta 112,5 enheter till dag fem sen ska jag på ultraljud dag sex för att se hur äggutvecklingen såg ut så efter det får jag se om det blir samma eller om de ska höja eller sänka. Du då?


    Mitt är exakt samma! 112,5 och ultraljud dag 6 :)
  • zuces
    Hormonkarusellen skrev 2017-12-08 06:35:03 följande:

    Ja men så är det verkligen. Och ett kilo som stoppar hela processen, det kan man gå upp bara på en brakmiddag. Det känns som det skulle ligga mer bakom just med vikten, de måste ju tro att jag är jättesjuk? Men istället säger dem att minsta vikt upp för mig eller ner för någon som är överviktig, kan göra skillnad. Men då menar jag att då skulle jag inte haft de här problemen när jag vägt något kilo mer, jag har ju ändå pendlat lite upp och ner under de här åren sedan jag slutade med piller.

    Man beskyller sig själv för att partnern inte får bli pappa, för att han ska stå ut med en ledsen sambo osv osv. Om de inte startar igång något nu trots allt, då kommer jag boka tid med kurator. Om inte annat för att avlasta min sambo som ska lyssna på alla tankar annars.

    Hur orkar man alla motgångar? Hur gör ni?


    Förstår att det är jättejobbigt, precis så jobbigt som det måste vara ifall man är ett kilos övervikt och de ber en gå ner det kilot.. det känns lite dumt eftersom man tänker att det bara är ett kilo. Men det är deras gränser och någonstans har de valt att dra linjen. Egentligen kanske du behöver gå upp några kilon till för att ägglossning ska komma igång, men eftersom de har 1kg extra som gräns så kan de inte säga till dig att gå upp. Övervikt/undervikt är psykiskt påfrestande och jag har läst dina inlägg på många trådar där du pratar mycket om skuldkänslor och att det är ditt fel. Jag tror det hade varit nyttigt för dig att prata med någon psykolog eller kurator som du själv säger för att främst må bättre och inte ha dessa skuldkänslor. Sen kanske komma igång med träning och styrketräna och dricka proteinshales för att få upp styrkan i kroppen och då kommer du automatisk äta mer och muskler väger ju mer än fett så jag tror styrketräning kommer göra susen för dig.

    Men jag blir så ledsen när jag ser att du pratar om att det är ditt fel och så.. försök att lösa dessa problem innan du blir med barn så du inte råkar drabbas av en förlossningsdepression och saker och ting blir värre. Kramar till dig.
  • zuces
    LilV skrev 2017-12-08 20:34:59 följande:

    Jag vet inte hur det är för er andra, men för mig är väntan värst. Vänta på att remiss ska skickas in, vänta på första möte på ivf-klinik, vänta på mens, vänta på svar att få börja behandling, vänta, vänta.

    Jag är spruträdd, men jag vande mig fort, att ta sprutorna var ändå ngt att göra, ngt som hände. Tog Gonal-f och fyrmadel vid vårt första försök. Äggplock gick bra, vänta på hur det gick med befruktning var jobbigt, återföring var enkel fysiskt. Sen följde väntan igen och sen sorgen när första försöket misslyckades.

    Vi grät, grät lite mer, sörjde och gick vidare och nu väntar vi igen. Väntar på januari då vi gör försök 2 med ny spruta-Menopur. Är taggad, men väntan känns olidlig.

    Hur gör ni för att hantera allt väntande?


    8992 skrev 2017-12-08 21:41:02 följande:

    Väntan är så jobbig! Jag är oerhört otålig och vill planera allt, och nu när vi bara väntar på att remissen ska bli bekräftad så vet jag knappt vart jag ska ta vägen! Men försöker fylla ut vardagen med saker att se fram mot. Ganska skönt att jag har en intensiv period i skolan nu som sträcker sig till slutet av januari.


    Jag började med utredning februari 2017 och kommer få köra igång med sprutor januari 2018. För oss har det varit väldigt lång väntan där jag tyckte att när jag inte hade kontroll över något var jobbigast. Exempelvis när remissen va inskickad och jag väntade på att få sättas i kö... en hel månad tog det och det var skitjobbigt. Sen tycker jag att vänta på kallelse var jobbigt bara i slutet när man visste att det var nära. Jag försöker hålla mig upptagen med saker hela tiden och jag tror det har hjälpt. Man kan hitta på saker med mannen, vänner osv. Det som också har hjälpt tror jag är att sen april 2017 har vi inte försökt få barn på egen hand utan har sex när vi känner för det, den negativa stressen är så jobbig när man försöker pricka in bäst dag osv.. den förstörde mig nog mest. Men ibland kommer vissa dagar när jag blir jätteledsen över att jag inte är gravid än. Men snart är det vår tur och börja! Mycket enklare att va positiv när man väl har sprutorna och väntar in rätt dag bara. Ungefär en månad kvar bara, och vad är det jämfört med hur länge man försökt!
  • zuces
    authentic skrev 2017-12-09 21:31:22 följande:

    Jag känner att väntan är jobbig men framförallt är det ovissheten som är jobbigast tycker jag. Första försöket gick bra att genomföra och man var inte allt för stressad. När sedan gångerna börjar ticka på och vi nu redan avverkat 2 av våra 3 landstingsfinansierade ivfer så kommer stressen, paniken och ångesten över att det kanske aldrig kommer hända.


    Jag förstår! :( har ni inte fått några till frysen mellan gångerna? I vårt landsting så använder de alla i frysen oavsett hur många det är innan de går på ivf 2 med nytt äggplock. Håller tummarna för dig!
Svar på tråden IVF våren 2018