Få planerat snitt som förstföderska??

Hur menar du med att det inte finns någon känt fall med en misslyckad vaginal förlossning? Det är väl inte ovanligt att en vaginalförlossning slutar i akutsnitt pga komplikationer (att barnet ligger fel, att mamman inte orkar krysta ut barnet, medicinska orsaker som uppdagar sig etc.)? Det är just sådant jag är rädd för. Att kvinnor fött barn i miljontals år känner jag är irrelevant, hur ska det göra riskerna mindre och min rädsla mindre? Om jag kan välja ett alternativ som får mig att känna mig säkrare och mer trygg i min förlossning, varför ska inte jag ha möjlighet till det? Jag vill kunna gå in i min förlossning och känna att jag gjort mitt val och känner mig trygg i att ha kontrollen i mitt val. Dessutom så är det en stor chans att jag skulle få genomgå förlossningen själv då min sambo jobbar borta (70 mil bort) vissa dagar i veckan och skulle förlossningen sätta igång så har han verkligen INGEN möjlighet att komma hem förän dagen efter som tidigast när han är där. Skulle kännas så mycket bättre för oss båda att veta när bebisen kommer och för mig att veta att jag inte kommer behöva gå igenom det som gör mig livrädd ensam.

Ni verkar tro att jag "förutsätter" det värsta pga att jag endast är negativ och inte "orkar" föda som "man ska". Nej, utan så fort jag tänker på förlossningen som är beräknad 22 februari, så mår jag dåligt över det. Jag försöker tänka att allt ska kunna gå bra men kan inte sluta tänka att något kan gå fel vilket gör att jag går runt och inte kan njuta av min graviditet fullt ut utan bara oroar mig för vad som kommer hända. Självklart kan det gå felfritt och allt kan lösa sig perfekt, och självklart finns det risker med ett kejsarsnitt också. Det känns som att folk förutsätter att man tar detta beslut helt ogrundat och själviskt för att man är lat eller liknande och inte orkar ta i tu med en "normal" förlossning. Detta är inte fallet här, och bara för att jag är ung så är detta inte ett ogrundat beslut pga okunnighet om de så kallade normala förlossningarna.

Det var en fundering och inget annat egentligen.

Hej!

När jag nämner att min sambo jobbar borta osv så är det inte menat att det ska låta som att jag vill ha snitt för att det är "bekvämt" eller liknande! Nämner det för att det är ännu en faktor som spelar in i min rädsla, inte nog med att jag är extremt rädd, orolig och obekväm i tanken på att föda vaginalt, så finns det en stor chans att jag får genomgå det utan min sambo, pappan till barnet och min klippa. Då jag inte har någon familj som bor närmre än 20 mil bort så blir jag ensam i den jobbiga situationen i så fall, vilket gör att jag blir ännu mer orolig och nervös och inte kan njuta fullt ut av graviditeten och se framemot födseln (såklart vill jag inget hellre än att hon ska komma ut till oss, men tanken på födseln skrämmer livet ur mig).

Tack för förståelsen! Jättetråkigt att behöva försvara sig mot folk som verkar tro att jag är en lat tonåring som inte vet vad jag pratar om, att det inte finns en chans att min rädsla är riktig och mitt beslut välgrundat.

Tack!

Precis, självklart förstår jag att ett kejsarsnitt inte är ett litet ingrepp och att komplikationer kan hända där också. Jag sitter inte och tror att det kommer vara helt smärtfritt eller liknande eller att jag kommer vara uppe och gå 5 minuter efteråt som att inget har hänt, så som folk verkar tro att min inställning till KS är om man utgår från kommentarerna här. Jag är fullt medveten om riskerna, smärtan som kan komma efteråt, läkningsprocessen som är så olika för alla. Men när jag väger fördelar mot nackdelar, med de olika tillvägagångssätten så skulle det för MIG kännas bäst att kunna förbereda mig mentalt, om än inte helt och hållet, på NÄR det kommer att hända och HUR det kommer att hända, samt att jag då vet att jag inte kommer vara ensam i den där situationen som skrämmer mig så fruktansvärt, vilket också får mig att må bättre inför förlossningen.

Jag tar inte åt mig som tur är tycker mest att det är intressant vilken stenålderssyn människor verkar ha på hur man "ska" föda barn, bara för att kvinnor fött barn vaginalt i miljontals år behöver väl inte det betyda att alla alternativ ska tas bort och vi ska leva kvar i att man inte har något val?

Precis! Att motivera det som pengaslöseri förstår jag inte, då jag har varit skattebetalande av arbete sedan 17 års ålder, varför ska jag inte ha möjlighet att nyttja det? Var ska mina skattepengar gå om INTE min egen vård? Om jag betalar 50-70 000kr per år i skatt, men jag har inte rätt att få den vården jag vill ha och faktiskt kan känna att jag behöver för mitt, om inte fysiska så psykiska, välmående?! Låter helt galet för mig.

"Springa runt och bli gravida men sedan vägra föda normalt" - låter som att du tror att alla som vill ha snitt är oansvariga tonåringar som råkat bli gravida och sedan sätter sig på tvären och vägrar föda "normalt" pga att de inte har lust ungefär. Min graviditet var väldigt planerad, men rädslan är densamma för det.