• Äldre 6 Dec 16:00
    1877 visningar
    14 svar
    14
    1877

    Sahlgrenska eller Malmö?

    Hej!

    Vi står på väntelista på Sahlgrenska för insemination, typiskt där kötiden är som längst.. Vill helst ha bebis i går (haha) men eftersom det kan ta 4 år att komma fram på Sahlgrenska börjar vi tänka om lite.

    Med det fria vårdvalet så kan man väl söka varsomhelst? Är det någon som har erfarenhet av att ha bytt sjukhus när man redan står i kö?

    Funderar framförallt på Malmö (SUS) eftersom de har kort kötid och ligger bara ett par timmar hemifrån.

    Kram!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-06 16:05
    Edit: Hur fungerar biten med utredning etc? Någon som genomgått detta får gärna svara eller skicka PM!

  • Svar på tråden Sahlgrenska eller Malmö?
  • Äldre 6 Dec 16:23
    #1

    Har inte erfarenhet själv av att byta, men förstod av gårdagend metro att du behöver remiss om du vill byta, och då måste du ha gjort utredningen hemma. Skulle nog ha ringt till rmc om jag var du för att få säkra besked.

    Valde själv Danmark av flera anledningar, men det kostar ju.

  • Äldre 6 Dec 16:32
    #2
    Aliona skrev 2017-12-06 16:23:35 följande:

    Har inte erfarenhet själv av att byta, men förstod av gårdagend metro att du behöver remiss om du vill byta, och då måste du ha gjort utredningen hemma. Skulle nog ha ringt till rmc om jag var du för att få säkra besked.

    Valde själv Danmark av flera anledningar, men det kostar ju.


    Precis, så tolkade jag det också. Att se kötiden svart på vitt sådär kändes ju inte bra. Tänkte ringa dit i morgon för att fråga hur man kan gå tillväga.

    Hur gick det för dig/er i Danmark? Vi har också funderat på det, särskilt eftersom det inte är så mycket (geografiskt) längre bort än Malmö.

    Om du vill får du gärna berätta hur det gick till i Danmark, hur lång tid det tog och hur många försök som behövdes!
  • ChansT­illLiv
    Äldre 6 Dec 16:43
    #3
    Ellina skrev 2017-12-06 16:00:54 följande:

    Vi står på väntelista på Sahlgrenska för insemination, typiskt där kötiden är som längst.. Vill helst ha bebis i går (haha) men eftersom det kan ta 4 år att komma fram på Sahlgrenska börjar vi tänka om lite.


    Det är ett stort problem med långa väntetider för insemination med donerad sperma. Har ni övervägt privat donation? För det tar ju både bort problemet med lång kötid och gör kötiden lite kortare för de som måste gå genom landstinget (t.ex för egna fertilitetsproblem). Sen blir kostnaden förmodligen mycket lägre också
  • Äldre 6 Dec 16:46
    #4

    Det var helt fantastiskt smidigt och bra. Vi valde storkkliniken, men det finns många bra ställen. Ingen kö alls, öppet 365 dagar om året och de avvisar aldrig en patient med ägglossning. Man bokar in ett journalsamtal som kan göras över Skype, sen när nan skickat in provsvaren är det bara att komma nästa ägglossning. Man ringer så fort man fått positivt äl-test och sen inseminerar man på eftermiddagen om man hade positivt test på morgonen, eller på förmiddagen dagen efter om det slår om på kvällen.

    För vår del tog det 5 försök innan det lyckades. Då var jag 38 år och valde helt ostimulerad cykel. Hade antagligen gått fortare om jag hade valt hormonbehandling men jag ville inte. Har en liten ettåring nu.

    En bra grej att göra om man vill inseminera i Danmark är att ha en gynekolog som hjälper till på hemmaplan. Hen kan för utom tester och spolning av äggledare t.ex. göra ultraljud och skriva ut ägglossningssprutor så är ni mer säkra på att pricka rätt tid.

    Hoppas att det löser sig för er snabbt! Processen kan verka oändlig i början men sen plötsligt har man (förhoppningsvis) ett plus och en liten bebis :)

  • Äldre 6 Dec 16:47
    #5
    +1
    ChansTillLiv skrev 2017-12-06 16:43:23 följande:

    Det är ett stort problem med långa väntetider för insemination med donerad sperma. Har ni övervägt privat donation? För det tar ju både bort problemet med lång kötid och gör kötiden lite kortare för de som måste gå genom landstinget (t.ex för egna fertilitetsproblem). Sen blir kostnaden förmodligen mycket lägre också


    Fast det tillför ju en del juridiska risker som jag i alla fall inte hade velat utsätta mig för.
  • ChansT­illLiv
    Äldre 6 Dec 16:59
    #6
    Aliona skrev 2017-12-06 16:47:38 följande:

    Fast det tillför ju en del juridiska risker som jag i alla fall inte hade velat utsätta mig för.


    Jag känner inte till några juridiska risker? Visst, en donator kan oroa sig för att tvingas betala underhåll och en mottagare kan oroa sig för donatorn kommer söka umgänge, men när båda är överens om upplägget så tar ju de två orosmomenten ut varandra
  • Äldre 6 Dec 17:10
    #7
    ChansTillLiv skrev 2017-12-06 16:59:16 följande:

    Jag känner inte till några juridiska risker? Visst, en donator kan oroa sig för att tvingas betala underhåll och en mottagare kan oroa sig för donatorn kommer söka umgänge, men när båda är överens om upplägget så tar ju de två orosmomenten ut varandra


    Ja, det är ju just det som är de juridiska riskerna. Donatorn kan stämma på båda vårdnad och umgänge. Donatorn är fader i lagens öga, så pappan står helt utan några rättigheter till sitt eget barn om det vill sig illa. Det finns inget avtal man kan skriva som blir juridiskt bindande. Och nej, att mamman kan stämma donatorn på underhåll tar knappast bort risken att pappan inte blir erkänd som fader/vårdnadshavare.

    Enda gången jag kan tänka mig att det är bra med privat donator är om man vill att det ska vara någon man känner och /eller att donatorn ska vara en del i barnets liv. Annars är det bara en onödig risk att skaffa barn utanför det juridiska skyddsnätet. Man kan båda resa utomlands och skaffa sperma från spermabank för heminsemination om man vill gå utanför svenska sjukvården. Det senare är inte helt lagligt, men då finns det iaf ingen utomstående donator som kan kräva faderskap/vårdnad/umgänge med barnet.
  • ChansT­illLiv
    Äldre 6 Dec 17:33
    #8
    Aliona skrev 2017-12-06 17:10:09 följande:

    Ja, det är ju just det som är de juridiska riskerna. Donatorn kan stämma på båda vårdnad och umgänge. Donatorn är fader i lagens öga, så pappan står helt utan några rättigheter till sitt eget barn om det vill sig illa. Det finns inget avtal man kan skriva som blir juridiskt bindande. Och nej, att mamman kan stämma donatorn på underhåll tar knappast bort risken att pappan inte blir erkänd som fader/vårdnadshavare.

    Enda gången jag kan tänka mig att det är bra med privat donator är om man vill att det ska vara någon man känner och /eller att donatorn ska vara en del i barnets liv. Annars är det bara en onödig risk att skaffa barn utanför det juridiska skyddsnätet. Man kan båda resa utomlands och skaffa sperma från spermabank för heminsemination om man vill gå utanför svenska sjukvården. Det senare är inte helt lagligt, men då finns det iaf ingen utomstående donator som kan kräva faderskap/vårdnad/umgänge med barnet.


    Det finns ju lösningar om man har en sådan oro. Jag hjälpte till exempel en mottagare tidigare i höstas som jag enbart kommunicerade med via en anonym mejladress hon skapat. Det gick hur bra som helst, ledde hela vägen fram till möte och donation. Jag fick aldrig veta hennes namn och jag frågade heller inte efter det.

    Det kan ju hända att någon donator här och där visar sig vara knäpp, men de flesta är nog som jag, pappa till egna barn sen tidigare som får den sociala biten därifrån och inte söker någon roll i donatorbarns liv. Jag tror man får gå på känsla och givetvis prata en hel del med en donator på förhand för att se om allt stämmer
  • Äldre 6 Dec 17:39
    #9
    Aliona skrev 2017-12-06 16:46:15 följande:

    Det var helt fantastiskt smidigt och bra. Vi valde storkkliniken, men det finns många bra ställen. Ingen kö alls, öppet 365 dagar om året och de avvisar aldrig en patient med ägglossning. Man bokar in ett journalsamtal som kan göras över Skype, sen när nan skickat in provsvaren är det bara att komma nästa ägglossning. Man ringer så fort man fått positivt äl-test och sen inseminerar man på eftermiddagen om man hade positivt test på morgonen, eller på förmiddagen dagen efter om det slår om på kvällen.

    För vår del tog det 5 försök innan det lyckades. Då var jag 38 år och valde helt ostimulerad cykel. Hade antagligen gått fortare om jag hade valt hormonbehandling men jag ville inte. Har en liten ettåring nu.

    En bra grej att göra om man vill inseminera i Danmark är att ha en gynekolog som hjälper till på hemmaplan. Hen kan för utom tester och spolning av äggledare t.ex. göra ultraljud och skriva ut ägglossningssprutor så är ni mer säkra på att pricka rätt tid.

    Hoppas att det löser sig för er snabbt! Processen kan verka oändlig i början men sen plötsligt har man (förhoppningsvis) ett plus och en liten bebis :)


    Tack för svar!

    Skönt att kunna göra samtalet via Skype så man slipper åka ner för det. Hur fungerar efterloppet, när bebisen är född, för man måste väl göra en närstående adoption? Vi har pratat igenom detta länge och det lutar mer och mer mot Danmark. Är journalsamtalet likadant som utredningen här i Sverige ungefär?

    Grattis till barnet!

    Får jag fråga ungefär vad ni la ut för behandlingarna?
  • Äldre 6 Dec 20:12
    #10
    Ellina skrev 2017-12-06 17:39:07 följande:
    Tack för svar!

    Skönt att kunna göra samtalet via Skype så man slipper åka ner för det. Hur fungerar efterloppet, när bebisen är född, för man måste väl göra en närstående adoption? Vi har pratat igenom detta länge och det lutar mer och mer mot Danmark. Är journalsamtalet likadant som utredningen här i Sverige ungefär?

    Grattis till barnet!

    Får jag fråga ungefär vad ni la ut för behandlingarna?
    Tack  

    Ja, journalsamtalet är ganska likt utredningen i Sverige. Ungefär samma frågor. I Danmark pratade vi dessutom om valet av kontaktbar/icke-kontaktbar donator men annars var det ganska likt. Lite mindre av just utredning/bedömning skulle jag också säga. 

    Efterförloppet beror på om ni är olikkönat eller samkönat par. Om du är kvinna och gift med en man så gäller faderskapspresumtionen, dvs din man kommer att bli betraktad som pappa oavsett om ni har gjort assisterad befruktning. Om du lever med en annan kvinna så måste ni först göra en faderskapsutredning och när den är nedlagd kan ni ansöka om närståendeadoption i Tingsrätten. Det är inget krångligt men det kan ta lite tid. Vår son var sju månader när adoptionen gick igenom, och under den tiden står den kvinna som inte har fött utan möjligheter till vårdnad om man skiljer sig eller om den födande mamman dör. Obehagligt, men det slipper ni som sagt om ni är man-kvinna. 

    Behandlingarna kostar lite olika, beroende på om man väljer hormonstimulerad behandling, vilken typ av donator och om det är helg eller inte. I runda slängar tror jag att våra behandlingar gick på kanske 8000 SEK styck. Plus resan dit då. De flesta kliniker har prislistor på sina websidor så ni kan räkna, men det kan ju  vara lite svårt i början att veta hur man vill göra. Journalsamtalet är ett bra tillfälle att ställa frågor och få hjälp med funderingar.
  • Äldre 6 Dec 20:26
    #11
    ChansTillLiv skrev 2017-12-06 17:33:33 följande:
    Det finns ju lösningar om man har en sådan oro. Jag hjälpte till exempel en mottagare tidigare i höstas som jag enbart kommunicerade med via en anonym mejladress hon skapat. Det gick hur bra som helst, ledde hela vägen fram till möte och donation. Jag fick aldrig veta hennes namn och jag frågade heller inte efter det.

    Det kan ju hända att någon donator här och där visar sig vara knäpp, men de flesta är nog som jag, pappa till egna barn sen tidigare som får den sociala biten därifrån och inte söker någon roll i donatorbarns liv. Jag tror man får gå på känsla och givetvis prata en hel del med en donator på förhand för att se om allt stämmer
    Jo, det är ju en lösning, men då har å andra sidan mamman tagit bort möjligheten för barnet att få reda på sitt genetiska ursprung, om det skulle bli viktigt för honom eller henne senare i livet. Det är annars en lagstadgad rätt för donatorbarn i Sverige. 

    Jag tror säkert att de flesta privata datorer är bra och hederliga män som du, som bara vill hjälpa till. Och jag är evigt tacksam att det finns män som vill donera. Säger inte heller att det nödvändigtvis är fel med privatdonationer, men det handlar ju om det allra viktigaste vi har, och då bör man känna till vilka juridiska konsekvenser det blir så att man gör ett välinformerat och noga övervägt val. Inte minst gäller det för pappan/den icke-födande föräldern som är den som står utan rättigheter om något händer. 
  • ChansT­illLiv
    Äldre 6 Dec 21:52
    #12
    Aliona skrev 2017-12-06 20:26:25 följande:

    Jo, det är ju en lösning, men då har å andra sidan mamman tagit bort möjligheten för barnet att få reda på sitt genetiska ursprung, om det skulle bli viktigt för honom eller henne senare i livet. Det är annars en lagstadgad rätt för donatorbarn i Sverige. 

    Jag tror säkert att de flesta privata datorer är bra och hederliga män som du, som bara vill hjälpa till. Och jag är evigt tacksam att det finns män som vill donera. Säger inte heller att det nödvändigtvis är fel med privatdonationer, men det handlar ju om det allra viktigaste vi har, och då bör man känna till vilka juridiska konsekvenser det blir så att man gör ett välinformerat och noga övervägt val. Inte minst gäller det för pappan/den icke-födande föräldern som är den som står utan rättigheter om något händer. 


    Jo, i exemplet du nämner skulle det bli ett problem att blanda anonymitet med icke-anonymitet. Jag försöker inte hävda att privat donation är bättre i sig än att gå via klinik, men de nackdelar som finns kan göra det till ett bättre val för många. Man tänker kanske främst på kvinnor nära slutet av sin fertilitet som inte kan vänta särskilt länge i en kö, men landstinget avvisar också vissa av medicinska orsaker och andra har inte resurser för att finansiera insemination på klinik

    Men jag uppskattar ditt perspektiv, det blir intressant när man kan se det från olika vinklar!
  • Äldre 10 Dec 11:41
    #13
    Aliona skrev 2017-12-06 20:12:18 följande:
    Tack  

    Ja, journalsamtalet är ganska likt utredningen i Sverige. Ungefär samma frågor. I Danmark pratade vi dessutom om valet av kontaktbar/icke-kontaktbar donator men annars var det ganska likt. Lite mindre av just utredning/bedömning skulle jag också säga. 

    Efterförloppet beror på om ni är olikkönat eller samkönat par. Om du är kvinna och gift med en man så gäller faderskapspresumtionen, dvs din man kommer att bli betraktad som pappa oavsett om ni har gjort assisterad befruktning. Om du lever med en annan kvinna så måste ni först göra en faderskapsutredning och när den är nedlagd kan ni ansöka om närståendeadoption i Tingsrätten. Det är inget krångligt men det kan ta lite tid. Vår son var sju månader när adoptionen gick igenom, och under den tiden står den kvinna som inte har fött utan möjligheter till vårdnad om man skiljer sig eller om den födande mamman dör. Obehagligt, men det slipper ni som sagt om ni är man-kvinna. 

    Behandlingarna kostar lite olika, beroende på om man väljer hormonstimulerad behandling, vilken typ av donator och om det är helg eller inte. I runda slängar tror jag att våra behandlingar gick på kanske 8000 SEK styck. Plus resan dit då. De flesta kliniker har prislistor på sina websidor så ni kan räkna, men det kan ju  vara lite svårt i början att veta hur man vill göra. Journalsamtalet är ett bra tillfälle att ställa frågor och få hjälp med funderingar.
    Tack igen för svar!

    Vi är ett samkönat par. Okej, så även fast vi gör insemination så måste det göras en faderskapsutredning? Jag trodde att den icke-bärande föräldern skrev på ett papper innan inseminationen och godkänner behandlingen och förstår att det (förhoppningsvis) blir ett barn av det. Oj.. sju månader är väldigt lång tid. Hur funkar det med föräldraledighet och sånt då jag antar att jag (bärande) kommer få ensam vårdnad tills adoptionen går igenom?

    Förlåt att jag frågar dig massor, kanske är lättare att fråga i samtal med kliniken :)
  • Äldre 10 Dec 13:48
    #14

    Hej!

    Jo, så funkar det vid assisterad befruktning inom svenska landstinget - då räcker det att den icke-behandlade kvinnan ger samtycke. Men vid heminseminationer eller behandling på klinik utomlands så måste man göra faderskapsutredning och adoption. Faderskapsutredningen sker på familjerätten, och ni kan förbereda allt i förväg under senare delen av graviditeten. Ni (bärande mamman) tar med er kvitto från inseminationen och skriver på ett papper. När barnet är fött meddelar ni dem personnumret och utredningen läggs ner. Sen tar ni det pappret och går till tingsrätten och ansöker om adoption. De kommer att kontakta familjerätten som kallar er på utredning, oftast bara ett samtal då det inte är några konstigheter.

    Som du har förstått är jag mycket mån om rättigheter och under den här processen står den icke-bärande föräldern utan rättigheter om ni skiljer er eller om den bärande mamman dör. Vi valde Danmark ändå, men det är viktigt att veta.

    Föräldrapeng är inga problem, den mamma som har vårdnaden kan överlåta dagar till sin partner. De tio dagarna när barnet föda får man också även som partner till dn födande mamman.

    Kan vara värt att veta att eftersom den bärande mamman är ensam vårdnadshavare tills dess att adoptionen går igenom så har hon rätt till underhållsstöd under den tiden, även som gift. Moraliskt rätt eller inte kan man diskutera, men ni har i alla fall rätt till det.

    Sju månader trots att vi förberedde faderskapsutredningen är nog väldigt länge, vi hade otur med timing, men det kan ta så lång tid.

Svar på tråden Sahlgrenska eller Malmö?