Sahlgrenska eller Malmö?

Har inte erfarenhet själv av att byta, men förstod av gårdagend metro att du behöver remiss om du vill byta, och då måste du ha gjort utredningen hemma. Skulle nog ha ringt till rmc om jag var du för att få säkra besked.

Valde själv Danmark av flera anledningar, men det kostar ju.

Vi står på väntelista på Sahlgrenska för insemination, typiskt där kötiden är som längst.. Vill helst ha bebis i går (haha) men eftersom det kan ta 4 år att komma fram på Sahlgrenska börjar vi tänka om lite.

Det är ett stort problem med långa väntetider för insemination med donerad sperma. Har ni övervägt privat donation? För det tar ju både bort problemet med lång kötid och gör kötiden lite kortare för de som måste gå genom landstinget (t.ex för egna fertilitetsproblem). Sen blir kostnaden förmodligen mycket lägre också

Fast det tillför ju en del juridiska risker som jag i alla fall inte hade velat utsätta mig för.

Jag känner inte till några juridiska risker? Visst, en donator kan oroa sig för att tvingas betala underhåll och en mottagare kan oroa sig för donatorn kommer söka umgänge, men när båda är överens om upplägget så tar ju de två orosmomenten ut varandra

Ja, det är ju just det som är de juridiska riskerna. Donatorn kan stämma på båda vårdnad och umgänge. Donatorn är fader i lagens öga, så pappan står helt utan några rättigheter till sitt eget barn om det vill sig illa. Det finns inget avtal man kan skriva som blir juridiskt bindande. Och nej, att mamman kan stämma donatorn på underhåll tar knappast bort risken att pappan inte blir erkänd som fader/vårdnadshavare.

Enda gången jag kan tänka mig att det är bra med privat donator är om man vill att det ska vara någon man känner och /eller att donatorn ska vara en del i barnets liv. Annars är det bara en onödig risk att skaffa barn utanför det juridiska skyddsnätet. Man kan båda resa utomlands och skaffa sperma från spermabank för heminsemination om man vill gå utanför svenska sjukvården. Det senare är inte helt lagligt, men då finns det iaf ingen utomstående donator som kan kräva faderskap/vårdnad/umgänge med barnet.

Det var helt fantastiskt smidigt och bra. Vi valde storkkliniken, men det finns många bra ställen. Ingen kö alls, öppet 365 dagar om året och de avvisar aldrig en patient med ägglossning. Man bokar in ett journalsamtal som kan göras över Skype, sen när nan skickat in provsvaren är det bara att komma nästa ägglossning. Man ringer så fort man fått positivt äl-test och sen inseminerar man på eftermiddagen om man hade positivt test på morgonen, eller på förmiddagen dagen efter om det slår om på kvällen.

För vår del tog det 5 försök innan det lyckades. Då var jag 38 år och valde helt ostimulerad cykel. Hade antagligen gått fortare om jag hade valt hormonbehandling men jag ville inte. Har en liten ettåring nu.

En bra grej att göra om man vill inseminera i Danmark är att ha en gynekolog som hjälper till på hemmaplan. Hen kan för utom tester och spolning av äggledare t.ex. göra ultraljud och skriva ut ägglossningssprutor så är ni mer säkra på att pricka rätt tid.

Hoppas att det löser sig för er snabbt! Processen kan verka oändlig i början men sen plötsligt har man (förhoppningsvis) ett plus och en liten bebis :)

Jo, det är ju en lösning, men då har å andra sidan mamman tagit bort möjligheten för barnet att få reda på sitt genetiska ursprung, om det skulle bli viktigt för honom eller henne senare i livet. Det är annars en lagstadgad rätt för donatorbarn i Sverige. 

Jag tror säkert att de flesta privata datorer är bra och hederliga män som du, som bara vill hjälpa till. Och jag är evigt tacksam att det finns män som vill donera. Säger inte heller att det nödvändigtvis är fel med privatdonationer, men det handlar ju om det allra viktigaste vi har, och då bör man känna till vilka juridiska konsekvenser det blir så att man gör ett välinformerat och noga övervägt val. Inte minst gäller det för pappan/den icke-födande föräldern som är den som står utan rättigheter om något händer.