När man aldrig varit ett par utan barn

Vi är ganska unga för att ha två barn, under 30, så de flesta av våra jämnåriga vänner har inte börjat fundera på barn än och de flesta av våra barns kompisars föräldrar är minst 10 år äldre än oss.

Och jag är min mans första flickvän över huvudtaget så han har aldrig alls provat på att vara tillsammans med någon utan att man har barn direkt.

Nu är inte jag i samma situation, men hur kommer det sig att ni aldrig kan gå ut tillsammans? Har ni svårt att få barnvakt?

Menade den här meningen, hur kommer det sig?
Vi har aldrig varit på krogen eller på en fest ihop t ex (utom släktfester då).

Nej, det är absolut inte svårt att få barnvakt tack och lov. Alla våra 4 föräldrar ställer gärna upp när de kan

Men att hålla sig vaken efter kl 21 är förbannat svårt när man har två små barn :-/

Dessutom kommer det hela tiden viktiga tillfällen då vi verkligen behöver barnvakt (som när båda ska jobba en lördag, en jobbar kväll och den andra har något annat på kvällen, eller vi är sjuka och bara inte orkar med allt t ex). Så att be om barnvakt bara för nöjes skull, utan att ha en "bra ursäkt" känns lite svårt då vi redan utnyttjat det ganska mycket. Dessutom är barnen för små för att sova borta om det inte är akut (enda gången äldsta sovit borta är när vi andra låg på sjukhuset)

Men visst händer det att vi ber om barnvakt ett par timmar för att gå på bio eller gå ut på restaurang, men då är vi hemma före 20.

Tänker mig att vi kanske kan ta igen det lite när barnen börjat sova i eget rum och det känns mer okej att ha barnvakt kvällstid

Det beror ju på om man vill vara ute till 01 och svira runt i dansens virvlar eller inte. 

Min man och jag har barn i olika åldrar från tidigare äktenskap så vi har inte gjort så mkt sånt tillsammans. Dock är vi båda väldigt nöjda med att ta det ganska så lugnt. Det är full rulle ändå med arbetsvecka, studier och alla barn, aktiviteter osv. Ingen av oss längtar speciellt mycket efter såna saker. Bio och komma hem före 20 är perfekt tycker jag 

Ok.
Vi har bara ett barn och har inte haft problem att hålla oss vakna för roligheter

Ja.. det tycker nog jag med egentligen..

Men min man är 29år och har aldrig haft en flickvän förut. Han kanske hade föreställt sig att man kommer dit efter 10-15år från man första gången börjar dejta. Inte att man BÖRJAR där.. Om du förstår vad jag menar?

Jag kan tänka mig att ni båda har gjort det med någon annan tidigare i livet...? 

 

Haha, nej då är det absolut inga problem. Ett barn är rena semestern jämfört med två 

Med första barnet var jag ensamstående, men hade ändå inga problem med att fortsätta mitt liv som vanligt, gå på fester, dejta killar osv...

Nu är min högsta dröm att få till att hinna träna 2 timmar i veckan. Men det tycks helt omöjligt. Träffa vänner eller göra något utöver vardagsmåsten är extremt sällsynt. 

 

Jag hade barn sedan tidigare och jag kan känna igen mig i att sakna att haft mycket tid tillsammans på tu man hand. Till exempel en långhelg. Visst har man stunder men barnvaktstillfällen ska ju räcka till så mycket som någon skriver ovan.

Men man får göra det bästa av det man kan!

Har jättemycket funderingar o känslor kring detta. Återkommer då jag gärna vill bolla.

Hej. 

Jag har inte varit inne på länge. Men återkom du, jag bollar gärna. 

Detta är ju ständigt aktuellt för oss då vår son bara är 2 år så barnvakt över natten går knappt ens. Vi har aldrig sovit ensamma utom ett par nätter precis i början då jag lämnade min dotter hos mamma för att träffa min nya kille.

Aldrig varit iväg någonstans utan barn. Det blir på sin höjd en bio eller middag en gång i månaden med barnvakt, men då måste vi vara hemma innan läggdags för våra föräldrar tycker inte om att natta barnen själva då de saknar oss vid nattningen.

Hoppas på att kunna åka och sova på hotell en natt efter vårt bröllop nästa sommar. Det är drömmen liksom, en kväll och natt för oss själva. 

Samtidigt är vi såklart väldigt glada och tacksamma för våra underbara barn. Och ibland kommer jag på mig själv med att undra hur tusan andra par kan klara sig utan ungar, vad ska man då GÖRA med all sin fritid? Tanken svindlar...