Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?
Vissa tar helt enkelt på sig för mycket och har sen svårt att backa. Hus, och flera barn, plötsligt har man knappt råd att jobba deltid. Andra har dåliga förutsättningar från början, skulder, låglönejobb, då är det svårt att "välja" att gå ner i tid.
I vissa fall blir man själv, partnern, eller barnet sjukt, och livet funkar inte som tänkt.
Andra dras med i tron att man måste ha det som "alla andra" med hus, resor, hästar och fan och hans moster.
Något jag är lite trött på är människor som lyckats dodga alla såna bekymmer och tror att det enbart beror på hur de väljer att leva, det handlar om en hel del tur också. Alla kan hamna där hur bra man än planerat, men såklart finns det riskfaktorer som man kan försöka undvika.
Jag höll själv på att hamna i fällan, hus, heltidsjobb dåligt förhållande och sen kom en depression som ett brev på posten.
Separation, husförsäljning, oro på jobbet och en sjuk förälder satte liksom ribban.
Liksom du tar jag hand om mig själv, men världen slutar inte överraska en för det.
Bara så du inte missförstår mig, jag har inte varit sjukskriven en dag för såna saker, men jag är mer empatisk än att jag rackar ner på de som hamnar i den sitsen.