Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Antagligen för att vi hela tiden matas från alla håll med en massa förväntningar om hur våra liv bör se ut. Att erkänna att man inte orkar är tufft. Man får skit från sina föräldrar för att man inte gör den karriär de hade tänkt sig, skit från sociala medier för att man inte är den perfekta mamman, skit från svärmor för att man inte städar tillräckligt, skit från svärfar för att ens hus är för litet och bilen för dålig ...

Vissa tar helt enkelt på sig för mycket och har sen svårt att backa. Hus, och flera barn, plötsligt har man knappt råd att jobba deltid. Andra har dåliga förutsättningar från början, skulder, låglönejobb, då är det svårt att "välja" att gå ner i tid.
I vissa fall blir man själv, partnern, eller barnet sjukt, och livet funkar inte som tänkt.
Andra dras med i tron att man måste ha det som "alla andra" med hus, resor, hästar och fan och hans moster.
Något jag är lite trött på är människor som lyckats dodga alla såna bekymmer och tror att det enbart beror på hur de väljer att leva, det handlar om en hel del tur också. Alla kan hamna där hur bra man än planerat, men såklart finns det riskfaktorer som man kan försöka undvika.
Jag höll själv på att hamna i fällan, hus, heltidsjobb dåligt förhållande och sen kom en depression som ett brev på posten.
Separation, husförsäljning, oro på jobbet och en sjuk förälder satte liksom ribban.
Liksom du tar jag hand om mig själv, men världen slutar inte överraska en för det.
Bara så du inte missförstår mig, jag har inte varit sjukskriven en dag för såna saker, men jag är mer empatisk än att jag rackar ner på de som hamnar i den sitsen.

De allra flesta människor, världen över, har sjuka nära anhöriga när de är i 40-årsåldern. Det är då våra föräldrar börjar åldras.

Och jag är hemmafru och gick ändå in i väggen. Livspusslet är svårt för många oavsett hur ens liv ser ur.

Vad är det för en fråga? Tror du inte att en hemma fru kan ha problem, saker att må dåligt över?

Men hur kan man bli så provocerad av att frågan ställs?! Vi ser idag att drösvis med människor mår dåligt och sjukskrivs på grund av stress trots att vi aldrig haft färre måsten (riktiga måsten), vi har det bättre ekonomiskt och fler hjälpmedel än någonsin.

Självklart måste vi kunna fråga vad det här beror på utan att folk ska börja bli kränkta till höger och vänster.

Jag för min del tror att folk har för höga förväntningar på livet och sig själva. De accepterar inte sin begränsade förmåga att orka och klara av saker.

T ex en i min närhet som på riktigt trodde att hon kunde hobba heltid som läkare, ha familj, renovera hus och samtidigt göra nån slags forskningskarriär. Hennes förväntningar på sig själv var ju helt uppåt väggarna och höll inte.

Den intressanta frågan är varifrån dessa orimliga självbilder kommer ifrån?

Hobba=jobba...

Tillägg- många har också orimliga förväntningar på hur glad och lycklig man "ska" känna sig. Jag tror inte att alla människor är gjorda för att känna sig nöjda och tillfreds hela tiden. Själv är jag rätt nedstämd och missnöjd för det mesta egentligen. Men har fått acceptera att det på något vis är mitt stämningsläge. Jag har inte orimliga förväntningar på att livet ska vara som en tv-serie som mänga andra verkar tro.

Jag kan ju berätta hur jag gör. Jag skiter fullständigt i alla förväntningar om att man ska vara anträffbar och alltid kunna bli nådd och svara snabbt. Jag hatar när det ringer så jag ser till att det sker på mina villkor. Jag har en telefon samt en surfplatta som har whatsapp. På natten är båda apparaterna ALLTD på flightmode. Inte en chans att de får plinga till då. Men även på dagen "glömmer" jag min telefon ofta på flightmode eller ljudlös. Jag får ju notis om någon har ringt så jag kan ju ringa tillbaka. Surfplattan samlar på sig meddelanden via whatsapp men jag har ingen ljudsignal, utan det sker tyst. Jag ser och svarar på meddelandena när JAG vill. Behöver inte ske direkt. Om man ska svara på alllt direkt är man ju nästan hela tiden inblandad i diverse konversationer och det tycker allafall jag är stressande! 

Jag tycker dagens utveckling med smartphones är så himla bedrövlig och jag vägrar bli en av alla dessa "drones" som går med näsan i telefonen på trottoaren och på gatan. Vissa stannar ju helt för de har ingen simultanförmåga, stannar med cykeln för de måste ju skriva det där messet nu. Patetiskt och trafikfarligt! 

Jag är 32.

TS glöm inte de stressfaktorer som inte syns utåt. Jag är deltidssjukskriven pga ångest. Utifrån ser mitt liv säkert jättebra ut. Men jag har en psykiskt instabil partner som blir våldsam och hotfull i dåliga perioder. Detta har skapat enorm stress hos mig för att hålla hen i balans, och jag har till och med problem med posttraumatisk stress även i bra perioder.

Intressant tråd. Jag håller med i mångt och mycket här.
Jag har handskats med psykisk ohälsa större delen av livet och min terapeut förvånades över hur fort jag överkom flera av mina tidigare hinder som depression social fobi utbrändhet självmordstankar och de som varit i liknande sits som fortfarande är fast i det tillståndet har enligt mig bara inte samma vilja eller beslutsamhet att skapa bättre förutsättningar och har man inte det, då kommer absolut ingenting förändras hur länge du än går terapi, hur mycket mediciner du än tar, hur länge du än är sjukskriven, för problemet är inte en sjukdom, ett jobb, en tillvaro, problemet i grunden hur din situation än det ut är din bild av dig själv, din inställning och din oförmåga att ge saker en ny chans.

Svenskar måste vara de mest ältande människor som existerar, trots att det inom några år mest troligt inte kommer finnas kvar terapi som uppmuntrar att prata om samma saker upprepande gånger eftersom forskning kommit fram till att vår hjärna kan inte skilja på vad vi tänker / säger och vad vi upplever i nuet, det är därför vi har det som kallas ångest, vilket gör att det du tar upp det du tänker på som redan inträffat, ett trauma en jobbig erfarenhet, det uppfattas som nutid för din hjärna.

Man har inte ångest, man har däremot om man skulle skriva en post-it-lapp för varje tanke man har, alldeles för många tankar om saker som redan inträffat, att leva i det blir ett självförvållande. Vi tenderar också att tänka alldeles för ofta och mycket på saker om framtiden som är helt oskrivna blad, och lägger tid på att försöka lista ut vad som kommer ske, i en illusion att det mår vi bra av.

Vi mår som bäst av att släppa hända saker, leva i nuet och ha inställningen att vad ön framtiden eller imorgon ger, så fixar vi det. Punkt. Den terapi som liknar detta tankesätt är KBT. Med mycket fokus på att vara här.

Sverige har inte i vår kultur att meditera (släppa allt och vara i stunden) att vara tacksamma (tacka gudarna för maten för hemmet för kärleken i livet och allt vi har)
Att tillåta sig känna sig fulländad och nöjd.
Dessa tre komponenter är enligt mig livsnödvändiga för ett hälsosamt liv. De är botemedlet för ångest. De skapar lugna celler i dig som ger dig en frisk kropp, de vårdar det viktiga, och glömmer det meningslösa. De gör dig pigg på livet, på dig själv, de stärker vem du är och vad du mår bra av inte som Svenska kulturen "vad jag borde må bra av"
"Vad jag borde göra" de alla hänvisar till fullkomlig acceptans för vad som är.

Här är dessutom en lista på vad svenskar intalar sig att de mår bättre av:

- Rutiner (du mår inte bra av rutinen du mår bra av att känna mening med varje dag och detta kan du göra utan en klocka)

- Äta nyttigt (Du mår inte bättre av att räkna kalorier eller köpa ekologiskt, du mår bra av omtanken om dig själv och din kropp detta kan du göra på många andra sätt)

- Sova regelbundet (Du mår inte bättre av att klocka din sömn, du mår bra av att respektera det din kropp signalerar är du trött sov, är du jättepigg mitt i natten gå upp och gör någon syssla, gör av med energi)

- Ha ett jobb (Du mår inte bra av att ha ett jobb du mår bra av tryggheten att tillhöra och att byta miljö)

- Ha mer pengar (Du mår inte bra av att ha mer pengar du mår bra av illusionen att mer pengar ska betyda mer lycklig men din lycka är helt kostnadsfri från pengar, du kan sitta på en sten i skogen och vara lycklig det är en tacksam person som är lycklig, inte en rik)

- Att inte vara ensam (Du mår inte dåligt av ensamhet, du mår dåligt av att du inte ger dig det du behöver så ensam kommer du känna dig med eller utan människor när du försummar dig själv med kritiska tankar om dig, med krav på dig, med dömanden)

Med andra ord, vill du höja din levnadsstandard räcker det inte att äta nyttigt, sova regelbundet, tjäna mycket pengar, ha ett förhållande och vänner, och följa rutiner, för du mår bara bra av dessa om dina tankar är på rätt ställe,alltså kan du vara helt utan allt detta, men har du rätt tankar som skapar rätt sinnesstämning, känner du lycka och frihet i ditt liv ändå. Tankens kraft är så fruktansvärt mäktig och svenskar vill gärna inte förstå detta.

Jag har fått se vad tankar har för makt rent fysiskt. Vi var en grupp i ett experiment och fick prova tänka olika tankar och se hur vår styrka ändrades. Positiva tankar om oss själva gjorde oss starkare i musklerna, negativa gjorde oss klena. Positiva gjorde också att man frigjorde mer energi, och blev rakare i kropen, negativa gav värk i leder och nacke och gjorde att vi säckade ihop. Finns ytterligare experiment där folk skapat blåmärken av tanken att ett låtsas-slag var ett riktigt. Att de som tror något är nickel när de är allergiska får utslag fast det var av plast.

Så varför har jag kunnat tagit mig ur det här sjukskrivna utbrända vad tycks vara hopplösa tillståndet som flera terapeuter ansåg skulle hålla mig sjuk resten av livet?

Jag gjorde min hemläxa med mina tankar.

Och som ni märker. Det handlar inte om "tänk positivt" det handlar om att vara medveten vad du redan bär på för tankar, dagligen. Om du känner dig fruktansvärt stressad och i paniktillstånd, skriv ner alla tankar du har och stryk över alla som är dåtid, framtid, eller som kritiserar dig.
Se hur många du har kvar som gynnar dig, för mig var det chockande lite, så det var bara att skriva ner nya livsfrämjande tankar och vara bestämd att faktiskt skita i resten. Det kan du lära dig genom bl.a mindfulness.

Har hjälpt och inspirerat främlingar till bekanta till vänner till familjen i olika situationer och tillstånd och de som mår bättre idag har en sak gemensamt, de förstod att mental hälsa är som fysisk hälsa, kondition är färskvara, det är ditt sinnestillstånd med. Du måste träna upp din mentala hälsa, lika hårt som du tränar din kropp för att få bra starka muskler, bra kondition,

Det krävs alltså inte bara vilja, du måste vara 100% engagerad, då kan vem som helst komma hur långt som helst.

/ E

jag tror många ändå inte insett att man inte kan göra allt. Inte samtidigt i alla fall. Och jag är ganska säker på att det sällan är jobbet som knäcker folk. Inte som enda orsak i alla fall. Tittar vi på en del som är sjukskrivna så ser man att de fortsätter med rätt stressiga fritids och familjeliv. Det är barnens aktiviteter i absurdum, skjuts hit och dit , det är egna saker som stallet eller liknande som tar tid och stor del i hushållet. I bland tänker jag att de omöjligt kan göra allt samtidigt som de jobbar heltid och att vara sjukskriven blir ett sätt att få i hop det.

Folk undrar i bland hur jag orkar, jag har fyra barn och ett tött krävande jobb. Min man och jag delar på vardagens bestyr och han får också skjutsa dem till aktiviteterna och han får också ta sin del läxor o dyl. Ändå inser jag att helt lika är det inte. Städningen exempelvis blev liksom mest mitt så jag tog upp det och i stället för att fortsätta bråka eller tjafsa hyr vi städhjälp.
Vi har också medvetet ganska lata helger utan massa aktiviteter. Det är verkligen pyjamas hela fm och en sprakande brasa där vi ligger med varsin bok eller spelar spel.

Redan Done. Skilsmässan är dock inte klar. Ångesten lär jag få dras med men nu är den hanterbar. Händelserna ligger en bit tillbaka i tiden.

Bra tråd! Aktuellt ämne i dagens samhälle.

Orsakerna till utbrändhet är många. Flera har nämts i tråden.

Här är mina tankar och erfarenheter.

PERSONLIGHET
Utbrändhet är inte ovanligt i mitt jobb som läkare. Jag ser vissa drag som flera av utbrända kollegor har gemensamt. Perfektionist, osäkra, låg självkänsla, ångesfyllda, "själv är bäste dräng", svårt att prioritera...

MULTITASKING
Att lära mig att fokusera på en uppgift i taget har hjälpt mig enorm. Man blir mindre "hjärntrött" då. Har varit en utmaning för mig då alla drar i en och uppgifter ska lösas direkt där jag bär ansvaret. Men med mer erfarenhet så vågar man prioritera ner saker.

JÄMFÖRELSE
Att jämföra dig med andra är riktig skitgrej. Speciellt när det leder till avundsjuka och att man ser ner på andra. Det finns positiv jämförelse också (ex en framgångrik person är en inspirationskälla).
Jämförelse tror jag många lider av..(hög prestation på jobbet, ha perfekt familj, hus blabla).
Man jämför sig dessutom med människor som inte ens är viktiga för ens grundläggade sociala nätverk typ kollegor, nån "vän" på FB, etc.

EKONOMI
Dålig ekonomi knäcker många förhållanden. Detta behöver inte hänga ihop med låg inkomst. Höginkomstagare kan vara högt belånade för att ha råd med fina huset, bilar, resor... och när båda parter jobbar heltid och livet inte går ihop tidsmässigt så har man inte råd att gå ner till deltid.

SOCIALA MEDIER
detta har nämnts flera gånger i tråden. Hänger ihop med konstant uppkoppling, man har mindre tid för riktiga relationer, man jämför sig med sina "vänner".
Själv har gått "off the grid" helt. Mår så mkt bättre.

STRESS
Knepigt kapitel.
Det finns positiv och negativ stress. Det finns akut och långvarig stress.
Man kan tycka jobbet är stressigt men roligt. = positiv
Om kraven är högre än ens resurser = negativ stress
Man oroar sig konstant hemma att man har mycket jobb för imorgon = långvarig
Jag måste rädda livet på ett livlöst barn = akut stress. Men denna stress lägger sig när arbetsuppgiften är löst och är extremt belönande. Denna stress är även positiv.

MÖJLIGHET TILL FÖRÄNDRING
Att ha ett varierande jobb där du kan bestämma när och hur du vill jobba är bättre än ett monotont jobb där du är tidsbegränsad med en chef som har synpunkter på hur du jobbar (mikromanaging).
Att ha ett jobb med stor efterfrågan är för mig en stark hälsofaktor.
Ett annat ex är att vara i en relation och ha barn och massa lån där "kärleken" inte finns kvar.

LYCKLIG PÅ UTSIDAN
Av någon anledning ska man vara kronisk lycklig (eller ge sken av det). "Allt är bra".
Börjar man berätta om att man faktiskt har det dåligt då tar andra avstånd, för vem orkar lyssna på någon annans elände.

MÅSTEN
Vi måste ha aktiviteter för oss hela tiden. Vi måste ha planer varje helg. Vi måste ha nylagad mat varje dag. Hemmet måste va rent varje dag. Vi måste vara produktiva på jobbet varje dag. Vi måste vara stimulerade och ha roligt hela tiden.
Forskning har visat att hjärnan bearbetar och återhämtar när man har tråkigt.