• Äldre 9 Dec 08:41
    44556 visningar
    212 svar
    212
    44556

    Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

    Om jag ser till den i min närhet som kämpar med utbrändhet kan jag se att hon har ett mindervärdeskomplex som jag tror härstammar från hennes uppväxt då hon alltid jämfördes med sitt syskon, som ansågs duktigare på allehanda vis. De föräldrarna värderar prestation högt och hon lyckades aldrig prestera så bra som syskonet. Fortfarande, som 40-åring, märker man hur hon försöker visa sig duktig. Hon påtalar gärna fel som syskonet gör (typ såna grejer som några nämnde tidigare, för litet hus etc).

    Något som också slagit mig är hur de hårdare reglerna kring barnens tid på förskola drabbar kvinnor. Det är, tyvärr, fortfarande ofta mammor som har huvudansvaret för barnen och hemmet. Förr var dagistiderna generösa. Man kunde handla och ta en fika innan man hämtade. Idag är de stenhårda. Jag tror faktiskt att det här är en bidragande orsak, om än så klart inte hela sanningen.

    För min del, som inte blivit utbränd utan bara periodvis är fruktansvärt stressad, handlar det helt och hållet om en ohållbar arbetssituation. Min fritid är lugn och skön. Men det räcker inte för att kompensera de sju timmar om dagen jag spenderar i intensiv stress.

    Jag jobbar på ett ställe som tidigare fick avsevärt mycket högre offentliga anslag till sin verksamhet och som idag kämpar för att hålla samma kvalitet, fast med mycket snävare ekonomiska ramar. Håller vi inte samma kvalitet slutar folk vända sig till oss och då skulle verksamheten avvecklas och vi blir arbetslösa.

    Vi har en som är sjukskriven för utbrändhet nu och två som arbetstränar för att försöka komma tillbaka. Många mår dåligt men kämpar på. Nytt jobb i våra yrken är jättesvårt att få.

    Kvinnor jobbar i högre grad än män i offentlig sektor och jag tror att det bidrar till att fler kvinnor än män går in i väggen.

  • Äldre 9 Dec 08:47
    #8
    Anonym (TS) skrev 2017-12-09 08:42:43 följande:

    Men det är ju ett val man gör om man vill uppfylla alla de förväntningarna. Jag skippar massor med sådana. Jag är tex inte snyggast eller smalast. Jag är inte ens med i tävlingen om att följa modetrender.

    Och skit från sociala medier, då bör du nog rensa i din bekantskapskrets som du har på sociala medier...


    Men alla människor är inte du. De har inte samma förutsättningar, de har inte samma uppfostran och de har inte utsatts för samma prövningar.
  • Äldre 9 Dec 08:49
    #9
    Anonym (TS) skrev 2017-12-09 08:44:07 följande:

    Alltså jag förstår fullkomligt att livet rasar om man får ett funktionshindrat barn eller nära anhörig som blir svårt sjuk. Men med tanke på hur många som är sjukskrivna för psykiska problem så kan inte en majoritet av dem råkat ut för det.


    De allra flesta människor, världen över, har sjuka nära anhöriga när de är i 40-årsåldern. Det är då våra föräldrar börjar åldras.
  • Äldre 9 Dec 09:05
    #17
    Anonym (TS) skrev 2017-12-09 08:55:31 följande:

    Fast mängden personer som är sjukskrivna för psykiska problem i 40-årsåldern har ju ökat enormt. Om det främst beror på åldrande föräldrar borde det problemet ha varit konstant...


    Jag skrev inte att det var den enda orsaken till utbrändhet. Du skrev att du kunde förstå att man blir utbränd om en nära anhörig blir svårt sjuk. Då tyckte jag att det var relevant att upplysa dig om att i princip alla drabbas av detta.
  • Äldre 9 Dec 09:08
    #18
    Anonym (Intressant) skrev 2017-12-09 09:02:36 följande:

    Det är en intressant fråga du ställer och jag tycker att du formulerar den väl. Jag tillhör också skaran som står frågande bredvid och ser hur antalet sjuka / sjukskrivna bara ökar. Vad är det som händer?

    Att man inte "har råd" (vad är det att "ha råd"?) med deltid köper jag inte. Det är svårt på gränsen till omöjligt att tjäna så lite i Sverige att man inte kan gå ner lite i tid. Visst innebär det att man får dra in på något, men det kanske det kan vara värt när barnen är små.

    Själv tror jag att tekniken påverkar oss negativt, men jag tror faktiskt inte att det är främst för att vi ser andra på sociala medier och jämför oss. Jag tror att en stor bov är att tekniken stjäl så otroligt mycket tid. Om en normal person summerar ihop hur mycket tid vi ger skärmarna idag förstår man att det ovillkorligen kommer att leda till prokrastinering och stress.


    Eller är det som för mig - tiden vid skärmen innebär en stunds avkoppling där jag helt och hållet släpper kraven från omvärlden - en bubbla av koncentration på saker som jag mår bra av och verkligen intresserar mig.
Svar på tråden Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?