Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Det är så tröttsamt med alla människor som är sjukskrivna för stress, ångest osv. Varför har så många så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med? Har människor inga spärrar idag, ingen självinsikt?

Det är ju kvinnor i 30-40-årsåldern som är mest sjukskrivna pga psykiatriska diagnoser och det är ju mycket för att livspusslet inte går ihop. Och varför går det inte ihop? Varför jobbar man heltid om man har små barn och livet bara blir stress? Eller har en miljon aktiviteter osv.

Jag funderar ständigt på hur jag ska göra för att må bra, orka med, återhämta mig osv. Det leder till att jag är noga med sömnen, försöker hinna träna minst en gång varje vecka, vi jobbar deltid för att minska vardagsstressen, vi tackar nej till en del saker på helgerna för att ha hemmatid osv.

Jag skulle krasst vilja påstå att det beror på att samhället i stort helt verkar ha tappat insikten om att allt i livet handlar om hur vi hushåller med våra resurser, oberoende om vi pratar pengar, tid, hälsa, mående osv. Precis som någon annan sa, alla ska ha all - och det NU. 21 år och man ska ha toppjobb, dyr bostadsrätt, senaste SUVEN, man ska ha 13 mobiltelefoner, 34 paddor och 7 bärbara - MINS - förutom senaste platt tv:n, design möblerna, åka på semester 4 ggr om året, men ändå alltid ha tid för familj och dom "lyckliga" högtiderna med alla måsten. 

Visa mig den människan - om nu ovan ens vore möjligt - som psykiskt HÅLLER för ett sånt liv? Och frågan är, är det ens MÄNSKLIGT, är det ens ett liv med ett innehåll som bidrar till någon livskvalitet? Och det är nog det jag mer skulle se att unga människor idag funderade mer över - hur livet ska få och innehålla livskvalitet - för jag upplever att många har inte det. Dom är "fast" i ekorrjulet och kommer inte ur det. Första dom gör är skaffa sig krediter och lån - sen går det bara för jämnan. Det är faktiskt smått skrämmande... Undra på att gamla föräldrarna sitter ensamma på hemmen, för det finns inte tid till så mycket annat än bara det absolut nödvändigaste om man ska leva livet enligt ovan....

Just nu är det nog väldigt synd om väldigt många människor - dom inser det bara inte själva. Dom jagar ett "mål" som inte finns, rena fantasin, som egentligen är fullständigt innehållslöst och absolut inte genererar något värde i sig eller glädje till livet. 

Det jag undrar är var männen är. Kvinnan gör nästan allt hemmaarbete, tar huvudansvaret för barnen och jobbar. Du frågar varför kvinnan jobbar heltid, jag frågar varför männen inte gör hälften av hushållsarbetet och tar hand om sina egna barn. Det är så typiskt att kvinnans val är att gå ner i arbetstid och leva som fattigpensionär eller bränna ut sig och få skit för att hon gör för mycket.

Statistiken säger precis tvärtom. I länder med små inkomstklyftor mår folk psykiskt sämre och självmord är vanligare. Är inkomstklyftorna små så blir medelklassen större, det är den som skapar normerna. I t.ex. USA är det inte samma sociala tryck på s.k. Whitetrash som det är i Sverige. Det är mera accepterat att vara fattig och obildad eftersom den gruppen är större än vad den är här.

Och varför lämnar du inte honom??? Ta ansvar för ditt liv och ditt mående.

Statistiken säger precis tvärtom. I länder med små inkomstklyftor mår folk psykiskt sämre och självmord är vanligare. Är inkomstklyftorna små så blir medelklassen större, det är den som skapar normerna. I t.ex. USA är det inte samma sociala tryck på s.k. Whitetrash som det är i Sverige. Det är mera accepterat att vara fattig och obildad eftersom den gruppen är större än vad den är här.

Statistiken säger precis tvärtom. I länder med små inkomstklyftor mår folk psykiskt sämre och självmord är vanligare. Är inkomstklyftorna små så blir medelklassen större, det är den som skapar normerna. I t.ex. USA är det inte samma sociala tryck på s.k. Whitetrash som det är i Sverige. Det är mera accepterat att vara fattig och obildad eftersom den gruppen är större än vad den är här.