Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Håller med TS. De allra flesta som är sjukskrivna för utbrändhet skulle säkert kunnat undvika det. Man behöver inte ha perfekt hemma, se perfekt ut och ha ett stort umgänge. Många kan gå ner i arbetstid om de handlar klokare. Att slita ont gör många, men då får man hantera det förnuftigt.

Så behöver man bara läsa trådar på det här forumet.

Du ska som förälder

Aktivera dig helhjärtat i barnens idrottsklubbar, skolor, kompisar, bostadsrättsföreningen, samfälligheten.

Om en kvinna sätter gränser kring sig själv, så är hon egoistisk, snål, oempatisk.

Din lösning är att gå ner i tid (fungerar säkert för en hel del yrkesgrupper, men för andra innebär det att samma arbetsmängd ska utföras på kortare tid)

Mitt förslag är sätta gränser kring sig själv, att säga nej och att skicka hem barnens kompisar när man inte orkar med dom längre

Barnen är väl det viktigaste vi har?

I vilket yrke kan man inte jobba deltid?

Jag har ett kvalificerat och högavlönat yrke inom It-branschen.

När jag komtillbaks efter 16 månaders mammaledighet jobbade jag sex timmar om dagen.

Min chef och mina kollegor var först chockade över det som de såg som en extremt lång mammaledighet. Sen skulle jag jobba deltid??? Min chef tittade på mig som om jag kom från en annan planet. Det brydde jag mig inte om, jag gjorde mitt jobb och jag gjorde det bra.

Efter ett år på 75 procent fick jag en rejäl löneförhöjning och en befordran. Sen jobbade jag åttio procent och var ledig på onsdagar.

Vad blir det för samhälle om ingen orkar engagera sig i barnens skolor och idrottsklubbar? Om man inte orkar låta barnen ta hem kompisar? Skall våra arbeten tillåtas ta all vår kraft?

Försörjning går först och det kommer alltid finnas eldsjälar som brinner för detta och hämtar energi.

För mig var sådana arr direkt energisugande, men tack och lov så kunde de skolor som sonen gick på fungera utan föräldrar.

Idrottsföreningar är i 9 fall av 10 rena energislukare. Nu var aldrig sonen intresserad av organiserad idrott. Tro det eller ej, men det finns barn och ungdomar som kan utvecklas socialt och fysiskt utan att det organiseras och det finns idrottsföreningar som fungerar utmärkt utan föräldrarinsats

Jag tror sextiotalet menat, eller så menar i alla fall jag att det i bland går överstyr i absurdum. Jag känner familjer som inte har en ledig kväll i veckan från aktiviteter. Som varje dag efter jobb och skola ska i väg på mer...jag menar inte att man inte ska engagera sig utan att många behöver prioritera bättre. Och helt uppriktigt tycker jag inte att det svenska folket har så hemska arbetsförhållanden. 40 timmar....4 veckors semester om året minst...otroligt generös föräldrarförsäkring....rätt till vab.

Vi har det jäkligt bra!

Jag tycker att en fyrtiotimmars arbetsvecka är superbra i alla tider i livet förutom när man har småbarn. Då behöver man mer tid för barnen och just därför finns det möjlighet att arbeta 75 % fram till att barnen fyller åtta år, vilket är en möjlighet jag tycker att fler borde utnyttja, även om jag förstår att det inte passar alla.

Men visst kan det bli för mycket aktiviteter och aktiviteterna kan i vissa fall dessutom bli väldigt kravfyllda och därmed kanske göra mer skada än nytta.  
Samtidigt är aktiviterna en viktig återhämtning och ger energi till många barn.

Mina barn utvecklas och har roligt , på ett relativt kravlöst sätt, i sina aktiiviteter. De lär sig att umgås med andra, de har fina förebilder i sina lärare och tränare. De lär sig att samarbeta med andra och att kämpa, utveckla det "Grit" som är så popoulärt nu i pedagogiska kretsar, dvs förmågan att kämpa mot ett mål och inte ge upp. För mig är det viktigt att jag hinner stötta mina barn i att fortsätta med sina aktiviteter även nu när de är i de tidiga tonåren, då många barn slutar.

Försörjning går förstås först.

Skolan kanske också klarar sig utan föräldraengagemang.

Men jag har dock aldrig hör talas om eller varit med i en idrottsförening som fungerar utan föräldrainsatser.

Varför måste barn aktiveras hela tiden? Om mina föräldrar hade hållit på så hade jag blivit helt slutkörd.

Ja, jag har noga koll på mina barn för att de inte skall bli trötta och att de skall må bra.
Att de går på träning och rör på sig gör att de mår bättre och bättre orkar med skolarbetet.
Min dotter som spelar i flera orkestrar njuter av musiken och samarbetet i orkestern, det gör att hon orkar bättre gå i skolan som hon ibland upplever som tuff.

Visst kan det vara lika bra om barnen rör på sig spontant , är ute och leker och spelar fotboll på gården eller spelar instrument och sjunger på egen hand.
Tyvärr verkar det idag bli istället att barnen , åtminstone när de kommit upp i tolvårsåldernoch därefter ,blir helt stillasittande på sina rum med smartphones, Ipads eller datorer och vare sig rör på sig, kommer ut i dagsljuset eller träffar människor IRL.

[quote=78308622][quote-nick]tvillingmammaVastmanland skrev 2017-12-27 14:14:53 följande:[/quote-nick]

Jag tycker att en fyrtiotimmars arbetsvecka är superbra i alla tider i livet förutom när man har småbarn. Då behöver man mer tid för barnen och just därför finns det möjlighet att arbeta 75 % fram till att barnen fyller åtta år, vilket är en möjlighet jag tycker att fler borde utnyttja, även om jag förstår att det inte passar alla.

Men visst kan det bli för mycket aktiviteter och aktiviteterna kan i vissa fall dessutom bli väldigt kravfyllda och därmed kanske göra mer skada än nytta.  

Samtidigt är aktiviterna en viktig återhämtning och ger energi till många barn.

Mina barn utvecklas och har roligt , på ett relativt kravlöst sätt, i sina aktiiviteter. De lär sig att umgås med andra, de har fina förebilder i sina lärare och tränare. De lär sig att samarbeta med andra och att kämpa, utveckla det "Grit" som är så popoulärt nu i pedagogiska kretsar, dvs förmågan att kämpa mot ett mål och inte ge upp. För mig är det viktigt att jag hinner stötta mina barn i att fortsätta med sina aktiviteter även nu när de är i de tidiga tonåren, då många barn slutar.

[/quote

Beror helt på typ av jobb förutsättningar man har. I vårt fall klarar vi det utan problem. Ingen pendling att tala om och stor frihet i disponering av tid. Snittar 44 timmar i veckan och tar ut övertiden i långa ledigheter på loven. Min man har skift och dygnspass som genererar i lediga veckor regelbundet.

Där ginns inget helt rätt för alla tror jag.

Jag tycker också träning/aktivitet är viktigt för barn. Men minst lika viktigt för återhämtning är vila som i att ha fritid som är just fri från aktiviteter. Våra barn sportar 2-3 ggr i veckan. På helgerna kan det i bland vara tävlingar. Annars är våra helger i mångas ögon ganska lata, vi går i pyjamas läser böcket, spelar spel...jo även massor av TV spel för barnen, ser på film, pratar, kanske går ut och äter hela familjen etc.