Plussade igår och

Varför lägga energi på att oroa dig för nåt som kanske inte ens sker?

Njut av din graviditet.

Berätta för chef när du känner att det är läge, men det är ingen panik.

Absolut . Men har en diagnos där ständig oro är ett utav dom.

Så tyvärr är det inte bara att säga "sluta oroa dig".

Men tack- ska njuta så gott jag kan :)

Vårt andra barn var planerat (ligger i magen nu, v24) Vi försökte halvaktivt 1 gång innan det tog sig. Med första barnet så tog det 10 försök. Så jag trodde det skulle ta lite längre tid (naivt) Första barnet var bara 8 mån när vi plussade. Vi ville ha det tätt mellan dem men min första reaktion som höll i sig till RUL var "Vad fan håller vi på med? "

Kommer det gå med två barn under 2?

Tom 2 barn under 1,5!

Kommer vårt förhållande att orka?

Kommer jag vara en bra mamma nu till våren när jag kommer vara höggravid och ha en unge som precis lär sig gå?

Hur kommer barnet reagera på att få ett syskon?

Första barnet har varit så ENKEL vad gör vi om syskonet blir en kolikbebis? Prematur? Sjuk?

Vad händer om det händer mig någonting?

PANIK!

Nu sitter jag ju här med en halvstor mage och när dessa tankar dyker upp så försöker jag bara att tänka på Uno Svenningssons låt Det bara måste gå! Det finns ju inget alternativ!

Till dig och din situation vill jag säga att jag var 9 när jag blev storasyster och jag älskade det! Jag var ju så stor att jag fick hjälpa till, jag fick läsa sagor och läxor för bebisen i mammas mage. Jag förstod ju så mycket mer om vad som skulle hända än vad min dotter kommer göra och det kan jag tycka är lite sorgligt. Ditt barn kommer att få vara med på ett helt annat sätt, hjälpa till, förstå att bebisen måste få mat, att bebisen är ledsen osv. Har hon alltid velat ha och pratat om syskon kommer hon bli en jättebra storasyster!

Chefen hade jag väntat med att berätta för tills jag gjort ultraljud, blivit så illamående att jag fått sjukskriva mig eller att det börja synas. Men chefen har tystnadsplikt, iallafall på mitt jobb. Jag berättade själv för min chef på 3 dagen efter + för jag började blöda mycket och satt i telefonkö till 1177 när kan kom och frågade hur det gick och jag bröt ihop. Han fick reda på det innan min mamma!

Ja, det är normalt att oroa sig. Men det du inte kan förändra eller påverka är ju onödigt att lägga tid, energi och kraft på. Oroar du dig så mycket att det påverkar dig i vardagen hade jag pratat med kurator/barnmorska eller börjat med yoga och mindfullness!

Och till sist: Grattis till Lillasyskon!