• Äldre 19 Dec 15:04
    7854 visningar
    15 svar
    15
    7854

    Nybliven tvåbarnsmamma-trött och ledsen

    Jag känner att jag behöver bolla mina tankar och känslor som jag känner mig ensam med. Har blivit tvåbarnsmamma för en månad sedan. Barn nummer 2 var mycket planerat och efterlängtat,hade längtat efter syskon i två år innan plusset kom. Hade inte svårt att bli gravid men det var andra omständigheter som stod i vägen. Hursomhelst var jag överlycklig på BB och svävade på moln, sedan vi kom hem tycker jag att tillvaron känns mindre rosenskimrande. Vi är hemma hela familjen under en dryg månads tid och har under denna tid valt bort förskola helt för det äldre barnet. Det som känns jobbigt och påfrestande är att sömnbristen denna gång känns mycket mer än första gången. Att lägga sig mitt på dagen när bebisen sover är svårt för mig då jag vill passa på och umgås med mitt stora barn och då det hela tiden finns en tvättmaskin att plocka ur eller något annat i hemmet. Stora barnet och pappan är iväg en del men långt ifrån alla dagar, oftast är vi bara hemma och till slut kommer punkten då vi börjar störa oss på stöket och på varandra och väggarna liksom bara ramlar på en.. vi bor litet kan jag tillägga så det blir snabbt stökigt och stora barnet drar naturligtvis fram tusen leksaker och pysselgrejer. Jag har själv en väldigt låg tröskel för att tolerera stök så redan där går jag igång och blir irriterad. Försöker släppa det men går vi hör hemma en hel dag alla fyra kommer det en punkt då jag inte kan hålla irritationen i styr. Eftersom lillan äter väldigt ofta har jag mestadels varit hemma för det känns bökigt att ta sig iväg och orken finns inte riktigt. De senaste dagarna har både jag och bebisen varit och är förkylda vilket tärt väldigt mycket på mig. Känner mig inte alls som någon supermamma utan är ständigt halvirriterad och trött. Båda vi föräldrar har ständiga konflikter med vårt stora barn som kommit in i någonslags minitonår. Hen är i fyraårsåldern och har alltid varit envis som en gammal get och viljestark. Det är konflikter om allt, klä på sig på morgonen, gå ut till att man inte kan gå till leksaksaffären varje dag och köpa något etc. jag har testat att vara pedagogisk, avleda, hota och muta. Tyvärr gör hela situationen nu att jag har mycket mindre tålamod med mitt stora barn och det händer att jag skriker på hen och förvandlas till en fyraåring själv. Kan ibland känna att jag vill sälja mitt stora barn på blocket och jag undrar om jag överhuvudtaget är kapabel till att vara tvåbarnsmamma..känns ibland som att jag inte fixar det här, iallafall inte genom att vara en såndär snäll och tålamodig bullmamma. I övrigt tycker jag att allt går bra men jag skäms över att känna dessa känslor. Vi som skulle ha det så mysigt denna första tid och jag son vill njuta av allt för det kanske är sista gången jag har en liten nyfödd. Vi har det såklart mysigt och fint också men jag hade inte räknat med dessa känslor hos mig själv. Finns det någon annan son hade det stundtals kämpigt med omställningen att gå från 1 barn till 2 så får ni gärna dela med er.

  • Svar på tråden Nybliven tvåbarnsmamma-trött och ledsen
  • Äldre 19 Dec 15:52
    #1

    Du låter trött. Då blir man sådär och allt känns jobbigt. Delar ni på nätterna?

  • Äldre 19 Dec 16:13
    #2

    Jamen herregud ja,, jag hade det jättejobbigt. Hormonerna var fortfarande överallt, glad,arg,ledsen,glad,arg,ledsen. Min fyraåring fick vara på förskolan, som tur är älskar han att vara där, vi försökte dock vara lyhörda för hur han kände, vissa dagar villa han inte gå (väldigt få :) ) då fick han vara ledig, vissa dagar fick han vara kortare dagar. Det låter som att du är i stort behov av att vila och landa, överväg förskolan så du hinner andas lite. Jag kände att jag blev och orkade vara en "bättre", tryggare och gladare mamma.

  • Fru Ve
    Äldre 19 Dec 20:53
    #3

    Tycker det låter helt normalt att känna sig väldigt trött och att det mesta är lite kämpigt när man är nybliven tvåbarnsmamma. Du har nog lite höga krav på dig själv hur glad och lycklig du "ska" känna dig. Du måste prioritera sömnen tror jag. Försök lägg dig på dagen fast det är stökigt. Tänk att det är en period i livet där det är mer stök som du försöker acceptera. Jag har tre barn och vi har stökigt med mycket saker överallt. Men jag brukar tänka att jag ska ha det jättefint när barnen blir större.....

  • Anonym (Kompo­tt)
    Äldre 19 Dec 21:07
    #4

    Det är jobbigt! Och lätt att ha för höga krav på både sig och storasyskonet.

    För mig blev det en 2.5barnschock då jag har ett bonusbarn rätt oft. Först hade vi liksom varsitt barn att ta hand om, pappan och jag. Nu har vi ett mellanbarn som behöver oss vuxna väldigt mycket, men som väldigt lätt hamnar i kläm mellan en liten bebis och en jättebebis. Vi har förskola 4 dagar i veckan, för annars blir mellanbarnet understimulerad och vilar inte heller på dagen. Men samtidigt blir förskolan lätt för mycket, så svårt att hitta balans. Det börjar bli lite roligare även mellan syskonen.

    Sömnbristen är värst. Det tar fram ens värsta sidor. Man orkar inte ha varandra inpå livet jämt men man orkar inte vara ensam heller.

    Kan ni inte ta er till öppna förskolan efter nyår? Jag står inte ut hemma långa stunder.

  • Äldre 20 Dec 00:26
    #5

    Hade aldrig tvåbarnschock men nu med trean, oj oj oj. Men det är jobbigt i början. Sömnbristen tar musten ur en och man blir helt ihjäl. Du behöver prioritera sömn just nu. Mannen får klara sig själv på kvällarna, gå och lägg dig. Ha 4-åringen på dagis åtminstone 15 timmar (tre dagar) så du kan vila då. Stå ut just nu och försök tänka att det blir bättre snart. Det känns som jättelång tid men om bara nån månad (några veckor!) kommer bebisen sova lite bättre och äta mer sällan. Då blir det bättre för er alla. 4-åringen tar inte skada av att du just nu har lite kort stubin. Förklara att du är trött, be henne om hjälp med enkla saker så hon får känna sig stor och kramas mycket. Kramar hjälper väldigt bra.

  • Äldre 20 Dec 10:24
    #6
    Meriall skrev 2017-12-19 15:52:31 följande:

    Du låter trött. Då blir man sådär och allt känns jobbigt. Delar ni på nätterna?


    Nej, det är ju det vi inte gjort. Då jag helammar och vårt äldsta barn vill sova med oss har det blivit så att vi delat upp oss, jag har sovit med bebisen och varit den som fått minst sömn. Jättedumt inser jag nu. Dom senaste två nätterna har maken sovit med både bebis och äldre barn. Enbart kommit till mig så jag kunnat amma. Känner mig mycket mera utsövd efter dessa nätter. Men fortfarande så trött. Den här förkylningen som jag har i kroppen tär väldigt mycket på mig också. Jag har en ämnesomsättningssjukdom som jag fått sänkt medicinering för i samband med förlossning och jag funderar på om det kan vara dåliga blodvärden som spökar också.
  • Äldre 20 Dec 10:29
    #7
    LindaLo skrev 2017-12-19 16:13:02 följande:

    Jamen herregud ja,, jag hade det jättejobbigt. Hormonerna var fortfarande överallt, glad,arg,ledsen,glad,arg,ledsen. Min fyraåring fick vara på förskolan, som tur är älskar han att vara där, vi försökte dock vara lyhörda för hur han kände, vissa dagar villa han inte gå (väldigt få :) ) då fick han vara ledig, vissa dagar fick han vara kortare dagar. Det låter som att du är i stort behov av att vila och landa, överväg förskolan så du hinner andas lite. Jag kände att jag blev och orkade vara en "bättre", tryggare och gladare mamma.


    Skönt att höra att jag inte är den enda. Vårt äldsta barn kommer att gå på förskola från och med januari då maken går tillbaka till jobbet. Han kanske är understimulerad just nu?får dåligt samvete för att jag tycker jag borde klara av mina barn själv även en period utan förskola????
  • Äldre 20 Dec 10:46
    #8

    Det är inte ens lunchdags och vi bråkar redan????det började med att fyraåringen vägrade kissa efter natten, vägrade äta sin grötfrukost och enbart tjatade om att hen vill åka till lekland eller se på tv. Lyckades behålla lugnet länge och blev inte arg och efter diverse olika ?metoder? var det ok at kissa och äta frukost. Sen var det dags för nästa pärs. Detta med att kolla på tv där jag till slut gav med mig att det kunde få bli en stund på förmiddagen men inte tv på kvällen. Där blev maken och jag osams istället då han hatar att sitta inomhus en hel förmiddag och speciellt att det ska bli så mycket skärmtid. Han sa då saker som att ?ja du får väl titta på dumburken hela dagen då om det gör dig lycklig,vi går aldrig mera ut?. Eftersom jag känner honom väl och hör att han är irriterad så är det som att det blir droppen över bägaren. Känns som att han stundtals bara går och längtar till jobbet och det känns som att någon av oss måste orka ta rodret eller vad man ska säga. Så det hela slutar med att jag skriker på maken inför våra barn vilket naturligtvis inte känns ok. Jag får hemska tankar om att vad har vi gett oss in på, jag ångrar mig, jag fixar inte det här. Fast jag innerst inne vet att jag fixar det och att jag absolut inte ångrar mig för jag älskar min familj mest av allt. Men jag vet bara inte hur jag ska hantera alla situationer då ett enkelt BVC besök bara känns som ett projekt.

  • Äldre 20 Dec 11:10
    #9

    Kunde varit jag som skrev den här trådstarten för 4 år sedan :) nu är barnen tack och lov 4&7 år gamla och livet är betydligt enklare.

    Jag tycker att ni ska välja era strider med 4-åringen. Tjata inte om frukost och toa-besök. Det fixar sig. Skapa lite lata morgonrutiner. Ni är ju lediga! Vi kollar på Barnkanalen varje morgon när barnen äter frukost/klär på sig. Barnen vet exakt vid vilket program vi stänger av tv:n och det blir sällan bråk.

    Turas om att gå ut på en promenad. Du kan ju gå runt kvarteret så kan pappan ringa när det är dags för mat för bebisen. Tränar pappan? Skicka iväg honom så att han kan träna. Det är inte säkert att det är svårare att vara ensam med båda.

    Gör inte allt tillsammans! Gör upp en plan kvällen innan hur nästa dag ska se ut.

    Ta hem en kompis till stora barnet! Ni kan ju hämta någon kompis på förskolan efter lunch tex. Lättare med två 4-åringar än med en :)

    Säg till stora barnet att man måste städa undan det man håller på med innan man tar fram nästa grej.

    Vi skaffade städhjälp när vi fick två barn.

    Det blir bättre!!!

  • Äldre 20 Dec 12:04
    #10

    Superbra tips i #9. Håller med om allt.

    Ofta sover bebisen bra i vagnen. Eftersom pappan inte vill sitta inne hela fm känns det givet att han tar det äldre barnet och går ut, alla mår bra av att komma sig ut tror jag. Antingen sover du och bebisen hemma, eller så tar pappan med bebisen på promenaden - kanske sover den 2 timmar i vagnen och du får sova hemma. Eller så går du med ut. Jag VET att det känns motigt, speciellt när man är SÅ TRÖTT, men faktum är att man blir piggare av en promenad, få lite dagsljus gör också sitt till.

    Se till att pappan och 4-åringen får stimulerande dagar. Vad vill han själv göra? Åka och hälsa på någon? Lekland? Badhus? Bara vara ute? Jag tror att både han och 4-åringen mår bra av att komma sig ut, en bonus blir att du får sova med bebisen, det blir mindre stök hemma och alla är nöjdare i slutet av dagen.

    När man är mitt i det känns varje dag övermäktig. Men det är så att det är en ganska kort period. Det KOMMER bli bättre, och det ganska snart. Försök att bara flyta med, just idag är det så här. Acceptera. Nu orkar ni inte ha välstädat, ni prioriterar att överleva och ta hand om era barn.

  • Äldre 20 Dec 14:36
    #11
    Soontobe2barnsmamma skrev 2017-12-20 10:46:16 följande:

    Det är inte ens lunchdags och vi bråkar redan????det började med att fyraåringen vägrade kissa efter natten, vägrade äta sin grötfrukost och enbart tjatade om att hen vill åka till lekland eller se på tv. Lyckades behålla lugnet länge och blev inte arg och efter diverse olika ?metoder? var det ok at kissa och äta frukost. Sen var det dags för nästa pärs. Detta med att kolla på tv där jag till slut gav med mig att det kunde få bli en stund på förmiddagen men inte tv på kvällen. Där blev maken och jag osams istället då han hatar att sitta inomhus en hel förmiddag och speciellt att det ska bli så mycket skärmtid. Han sa då saker som att ?ja du får väl titta på dumburken hela dagen då om det gör dig lycklig,vi går aldrig mera ut?. Eftersom jag känner honom väl och hör att han är irriterad så är det som att det blir droppen över bägaren. Känns som att han stundtals bara går och längtar till jobbet och det känns som att någon av oss måste orka ta rodret eller vad man ska säga. Så det hela slutar med att jag skriker på maken inför våra barn vilket naturligtvis inte känns ok. Jag får hemska tankar om att vad har vi gett oss in på, jag ångrar mig, jag fixar inte det här. Fast jag innerst inne vet att jag fixar det och att jag absolut inte ångrar mig för jag älskar min familj mest av allt. Men jag vet bara inte hur jag ska hantera alla situationer då ett enkelt BVC besök bara känns som ett projekt.


    Men 4-åringen vill väl gå ut? Eller iaf vara ute, påklädningen är ju inte alltid så rolig. Pappa och stora barnet kan väl gå ut själva? Tycker det låter som att han behöver planera lite bättre, tex säga på en gång till sonen att nu är det frukost och sen går vi ut och leker. Då blir det lättare än att sonen först kommer med önskemål och sen får ett nej.
  • Äldre 20 Dec 14:40
    #12

    Det låter lite som att du har tre barn istället för att ni är två vuxna och två barn. Är han van att du ensam styr och ställer hemma? Är han mer som än gäst hemma än en fungerande vuxen och förälder?

  • Äldre 24 Dec 10:22
    #13

    Tack för alla svar, jag tar till mig era tips och tankar. Maken har tagit dom senaste nätterna, har sovit i ett annat rum och så har han kommit med bebisen till mig när det varit dags för mat. Mycket mera sömn för mig.

    Har även varit iväg för att ta blodprover för att kolla mina blodvärden. Läkarbesök för min envisa förkylning, tyvärr fick jag ingen medicin alls trots att jag har en riktigt elak hosta. Hostar så jag spyr, men då jag helammar finns ingen medicin jag kan ta. Sen jag startade tråden har jag även haft en ganska hög feber och är inte frisk än. Våra julplaner grusades, nu blir det jul hemma vilket känns ganska bra. Jag har kunnat hantera konflikterna med 4åringen bättre och ansträngt mig för att inte börja skrika och gorma. Fokuserat på dom goda stunderna då det kommer kärleksförklaringar som ?att jag älskar er och lillasyster?. Tror att det som varit så jobbigt för mig varit sömnbristen ihop med denna jäkla förkylning. Nu kan det bara bli bättre. God jul!

  • Äldre 24 Dec 10:28
    #14
    Annelie 76 skrev 2017-12-20 14:40:49 följande:

    Det låter lite som att du har tre barn istället för att ni är två vuxna och två barn. Är han van att du ensam styr och ställer hemma? Är han mer som än gäst hemma än en fungerande vuxen och förälder?


    Maken är en engagerad och närvarande pappa, jämställd make. Han har hittat på saker med äldsta barnet som badhus, lekland etc. men eftersom det varit längre än en månad tycker han att det dom senaste dagarna varit lite motigt att hela tiden aktivera äldsta barnet och komma på nya grejer. Han är också trött,inte perfekt men han gör sitt bästa.
  • Äldre 25 Dec 08:31
    #15
    Soontobe2barnsmamma skrev 2017-12-24 10:28:36 följande:
    Maken är en engagerad och närvarande pappa, jämställd make. Han har hittat på saker med äldsta barnet som badhus, lekland etc. men eftersom det varit längre än en månad tycker han att det dom senaste dagarna varit lite motigt att hela tiden aktivera äldsta barnet och komma på nya grejer. Han är också trött,inte perfekt men han gör sitt bästa.
    Barn behöver inte aktiveras, det räcker med att leka med dem.

    Sömnbrist är hjärndödande. Det märks snabbt varför det används som tortyr. Vad bra att pappan tagit några nätter, man behöver hjälpas åt. Läste en undersökning gjord i en föräldratidning en gång som visade att par som hjälptes åt på nätterna, även fast en jobbade, hade bättre förhållande.
Svar på tråden Nybliven tvåbarnsmamma-trött och ledsen