Ursäkta ett långt inlägg, men...
Jag grubblade mycket på det här innan och under graviditeten. Sedan kom hon, och så himla stort som jag gjort det var det inte. Jag hade tänkt kompromissa med att hon skulle tutas i ägg och mjölk, men det kändes inget vidare för mig, och sedan visade det sig att hon inte tålde dessa saker (äggula och komjölk), hon fick ont i magen och utslag. Jag hade tvingat i mig dessa matvaror under graviditeten, men då kände jag att Nej, nu följer jag mitt hjärta.
Så vi gick till en dietist, och han berättade att det gick bra att vi är veganer. Man ska helst amma så länge som möjligt, jag gör en egen hemlagad gröt som är godkänd med järnmängden, man ger D-droppar tills barnet är fem, och väljer alltid den berikade havremjölken i hyllan, där är bra med kalcium i den. När man inte ammar sedan, så får man ge B12-tillskott. Bra oljor till maten. Annars är det bara att äta allsidigt. Man får ju sätta sig in i näringsläran,
Fanatiker vet jag inte om någon tycker att jag är... vi äter ibland quornfärs, quornfiléer, och quornbitar. De innehåller lite äggvita.
Överhuvudtaget är det ju superenkelt att vara vegetarian eller vegan nuförtiden. Man behöver inte stå och koka bönor från grunden, leta i hälsokostbutik efter margarin, och nöja sig med Friggs sojakorv på konservburk...
Folk har också slutat med aggressiva påhopp, och hånar inte längre detta val. De flesta vet idag att vi inte bara sitter och tuggar på salladsblad och gnager på morötter och är i fara att segna ner på marken i proteinbrist, liksom.
Så... vi äter nog inte så olikt andra. Till söndagsstek kan man göra seitan, och hollandaisesås och chokladkladdkaka kan man göra med aquafaba (kikärtsspad). Fast det blir mycket nyttigare mat dagligen än de flesta, tror jag. Man får liksom med broccolin och solrosfröna av bara farten. Barnet äter det mesta för hon är van vid tofu och grönsaksdrinkar istället för fruktsmoothies. I vagnen gnager hon förnöjsamt på en bit tyskt fullkornsbröd eller en frukt, och visst hade jag kunnat ge majskrokar, men hon är ju lika glad ändå.
Vill hon när hon är vuxen äta annorlunda, så har dietisten poängterat att det går bra. Han berättade också att det råder en missuppfattning gällande komjölk. Svenskar är ett av få folk i världen vars kroppar har utvecklat tolerans för komjölk i vuxen ålder. Det är alltså ovanligt att tåla mjölk, globalt sett. Men är man svensk och man tål mjölk, så gör man det hela livet. Det är inte så att man blir intolerant mot mjölk för att man inte dricker det under uppväxten. Vad gäller kött så har det ju med tillvänjning att göra. Magen blir ju sällan glad när man snabbt ändrar diet.
Sedan är det viktigt för mig att barnet har det som andra i möjligaste mån. Grillas det korv ska hon få med sina korvar, och det går ju att göra lista med vad barnet äter för godis till födelsedagskalas. Det går ju bra med alla utom de röda i en Gott och Blandat-påse, Tutti Frutti är numera gelatinfri, bubs skallar och skittles och massa annat som ju inte är specialvaror, det gäller bara att kalas-ordnaren känner till vad som går bra för barnet i fiskedammen.
I gengäld bryr jag mig jättemycket om att glutenfria eller muslimska vänner till barnet också ska få det bra matmässigt hemma hos oss!
Det finns massor av bra tips och inspiration numera. Följer man sitt hjärta så öppnar det vägar framåt. Jag såg på youtube en amerikansk kvinna som låter sina veganska barn gå "Trick or Treat" som vanligt, utklädda med sina kompisar. När de kommer hem ställer de korgen med godis de fått på ett speciellt ställe i huset. Under natten kommer "Switch Witch" och byter ut godiset mot annat speciellt godis, och leksak. Hennes barn älskade detta, och det blev ju inte att hennes barn fick sitta och vara några tråkiga aktivister under högtiden.
Man får kanske ta med egna julkolor hem till konservativa morfar, och vara beredd att uppfinna egna liknande alternativ på studs, så att barnet inte ska känna sig förfördelad... det är ett tänk där det lönar sig att vara fiffig men såklart också att planera i förväg. Till exempel så kan man ha egna biffar i frysen, och innan man åker till stormarknad tar man med sådan. Då kan barnet få beställa på snabbmatskedjan, och få sin pommes och sitt hamburgerbröd där, så lägger man i den medhavda biffen. Det kan ju vara en biff som barnet tycker mycket om, men bara får vid dessa tillfällen.
(Om man nu klarar av att köpa den där Happy Mealen... själv äter jag inte på McD, eftersom företaget är sjukt på alla plan. Men samtidigt får man ju se om det är viktigt för barnet. Jag har ända från början bestämt att det är viktigt för mig att barnet ska känna sig passa in socialt i samhället vi lever i, och inte ha mer uppförsbacke än vad som blir av själva valet att äta veganskt. Det sägs ju att man ska välja sina strider... så jag har valt EN, och inte ett helt krig runt omkring. Det är inte så kul för ett barn att behöva vara krigare i en värld av förbud och utanförskap, tror jag. Min unge får då hellre vara en vegan-Svensson. Så kan hon välja fler sidor som vuxen, om hon vill det.)
Fortsatt:
När barnet blir tonåring så kan det äta på vilken pizzeria som helst med kompisarna, bara man har med lite riven veganost i väskan. Gäller ju baguetter också.
Dricker man egen milkshake och gör glass och grillar på somrarna och gör allt sådant hemma som andra gör, så blir det inte att ens barn blir speciellt avundsjukt på andra heller.
Nu till jul gör vi ett julbord bestående av potatisgratäng, solrosfröbullar och quornfärsbullar, hemmalagad seitan, auberginesill, rödbetssoppa med klimp, grönkål, brysselkål, etc. Vi ser fram emot vår tradition. Man kan också griljera rotsaker, och göra nötfärslimpa om man vill det. Det finns massor, vi har valt våra favoriter, och ofta en "bubblare". Till glöggen har vi kolor, apelsintryffel, andra bakade chokladbitar, och marsipanlängd med nötter och frukt i. Samt pepparkakor och bakade lussebullar. Till lucia gjorde jag saffranspannkaka med alpro cuisine vispbar grädde, hade i ett par droppar citron och mandelessens i grädden, och så hade vi björnbärssylt till det. Receptet fanns i denna månads Vego-tidning. Nu kan ju små barn INTE äta saffran då det är giftigt, men den där saffranspannkakan kommer att hänga med under åren framöver, det säger jag bara. Så himla gott.
Att vara vegan är liksom ingen ursäkt för att lata sig, men till vardags gör vi tomatsås och pasta och sånt också -- det är bara så lätt att råka kasta i ett par spenatklumpar och en ask bönor i såsen, och helt plötsligt blir det "soppa på en spik". Jag har ju tagit upp mycket "skräpmat" och godis i det här inlägget, men det är bara för att det är där det brukar stråla samman med andra socialt. Hemma är det grytor, gratänger, pajer, risrätter, pastarätter, potatis med brunsås och etc, samma som andra men som sagt med mycket extra från grönsaksriket... kanske inte precis alla som har rödbetor i färssåsen, eller grönkål i korven, eller hemmagjord surkål till soppan, eller grahamsmjöl i pannkakorna, så som det kan bli hemma hos oss.
Men det är klart, att surkål behöver man absolut inte stå och göra, vare sig som vegan eller köttätare, utan det är ett intresse jag har. Det finns också färdigkokta rödbetor etc i affären, om man nu inte tycker det är så roligt att koka dem själv. För mig är det något speciellt med doften av jord och känslan av rödbetan när jag borstar av den och lägger den i ugnsformen, ringlar olja över och salt, men det är väl inte för alla. Gillar man inte att knåda och tvätta mjöl från grunden tills det blir glutenkött, men man ändå vill ha seitan, så finns det färdigt glutenmjöl. Eller färdigprodukter helt och hållet. Efter inlärning så är det enkelt och går snabbare, som allt annat. Vardagsmat KAN ta 10 minuter från grunden, eller 2 om man värmer rester i mikron, precis som för andra.
Sammanfattningsvis:
Ungen lever och frodas, älskar sin mat och följer sin BVC-kurva. Har massor av energi och utvecklas snabbt mentalt, motoriskt, känslomässigt och empatiskt. Har ett härligt humör och skrattar och skojar mycket med oss dagarna igenom. Är i framkant med det mesta. Dietisten har ju också godkänt. Det fanns alltså egentligen inget att vara rädd för. Det finns inte ett enda tecken på något kusligt... kusligare hade kanske varit alternativet egentligen, med kolesterol, djurhormoner och mättade fetter?
Så därför är jag personligen glad att jag följt mitt hjärta!
