• Anonym (Vad ska man göra?)

    Är jag världens sämsta make?

    I 9år har jag varit tillsammans med min hustru.

    Tre fina barn, tvillingpojkar på 7 och dotter på 11 år.

    Är 36 år.

    Fokus i mitt liv är mina barn och hustru. Dom är mitt mål i livet, dom ska må bra och så är det bara. Om jag vill göra nått för mig själv men som försvårar för dem på nått sätt så gör jag det inte. Allt från att kanske gå ut själv eller köpa nått till mig själv så är det nått som löser ut sig i huvudet och jag gör det inte. ?Nä, barnen/frugan kanske behöver nått så bäst att jag låter bli?.

    Jag ber aldrig min fru om nått och jag gör allt min fru ber mig om, varför ska jag säga nej om hon vill att jag handlar, hämtar barn, nattar barn osv osv? Återigen tillbaka till att jag vill att hon ska må bra.

    Vänner säger att jag är för snäll men jag avskyr det uttrycket.

    För snäll, vad fan är det för nått?

    Man kan vara snäll utan att vara en pushover.

    Jag vet när man ska ryta ifrån.

    Älskar min hustru, hon klagar att hon gått upp i vikt(hon är inte alls stor) osv men allt jag ser den snyggaste bruden i världen.

    Jag avgudar henne.

    Men jag känner ju inget från hennes sida.

    Jag känner mig som luft.

    Hon skiner aldrig upp när jag kommer hem, tar aldrig i mig.

    Sex finns knappt.

    Kan inte ha sex mån-tors för då blir hon för trött på jobbet. Fine, jag köper det.

    Fredag och lördag har hon ont i magen eller någon annan krämpa. Söndag mår hon bra igen.

    Blir det sex så ligger hon bara där och jag undrar vart hon är någonstans.

    Förr var det spännande men nu vägrar hon göra saker för mig.

    Hatar ställ upp sexet. Fy fan, då löser jag det hellre själv.

    Men kan erkänna att några gånger har jag nappat när hon ställt upp på sex för att det gått så lång tid sen den senaste gången. Och med det så kommer den tunga skulden. Blir arg på mig själv att jag gav vika och passade på när hon ställde upp. Mår så satans dåligt och vill bara dö av ångest.

    Har frågat flertal gånger om hon vill skiljas men det vill hon absolut inte.

    Har även frågat ett fåtal gånger om hon är otrogen eller träffat någon annan men svaret blev ett argt nej.

    Är ibland tveksam på det ibland med otroheten men kanske att min osäkerhet som strular med min hjärna.

    Det äter mig inombords och jag känner hur jag sjunker djupare och djupare.

    Jag vill inte skiljas, jag vill ju leva lyckligt med min fru.

    Och om jag skulle lämna så vem fan vill ha en ensamstående kille med 3 barn??

    Jag vill inte leva som singel.

    Skönhet bestäms ju ur betraktarens ögon men jag ser mig själv som pretty darn good looking och tjänar bra pengar och framför allt en bra pappa och make. Sen klart att jag kan göra fel och glömma saker osv. Jag är ju en människa jag med.

    Men hon bara skäller och kritiserar mig för allt känns det som.

    Blommor, sneakers o allt annat mellan himmel och jord jag ger henne skapar knappt en reaktion.

    Jag vet att jag är en bra kille. Varför tycker inte hon det?

    Så, nu fick jag skrivit av mig.

    Tack tack.

  • Svar på tråden Är jag världens sämsta make?
  • Anonym (Elin)

    Om jag fattar rätt är provlemet att ni harbett dåligt sexliv och att din fru ej är intresserad av sex.

    På nåt sätt verkar du koppla det till att du skulle var en dålig make. Så behöver det ju inte alls vara. Har ni inte alls pratat om hennes brist på lust? Det känns ju som steg ett istället för att spekulera en massa på egen hand.

    Skulle det sen vara så att ni inte hittar tillbaka till ett samliv som du trivs med får du väl ställa olika värden mot varandra och sen bestämma vilken väg framåt du vill gå. Om du skulle separera finns givetvis ingen garanti på att du finner nån ny men att ha barn behöver ju alls inte vara något hinder. Det är ju bra att titta sig omkring, mång med barn träffar nya partners.

  • Carambolan

    Jag kan bara tala för mig själv nu, men jag skulle tycka att det var både tråkigt och oattraktivt om min man avgudade mig och gjorde allt för mig utan att någonsin vilja ha någonting tillbaka (annat än åtrå och sex och att jag håller mig i form). För mig är det viktigt att det är ett givande och tagande från bådas sida i hela förhållandet.

  • Anonym (AnteVante)

    Din situation låter likt många andras jag läst om. Har ni tid för varandra? Rör ni vid varandra varje dag? Min partner blir avig efter ngn vecka eller så utan spontana kramar med mera och det blir verkligen värre och värre ju mer tid som går. "Behandla din partner som din mobil" var det någon som sa -dvs se och ta på den ofta.

  • Fröken Rabarber

    Hejhej, låter som ni skulle behöva gå i parterapi. Jag uppfattar det som ni helt glidit ifrån varandra och missar varandra i kommunikationen. Du gör massa fint för familjen, men frun kanske behöver något annat? Skulle vilja tipsa om boken kärlekens språk, den handlar om att man har olika kärleksspråk och uppfattar kärlek på olika vis. Tex. För dig kanske det fysiska är viktigt, att bli berörd/ kramad och att ha sex, eller viktigt att få höra komplimanger, andra uppskattar att få utfört tjänster och att man hjälps åt, finns totalt fem olika språk, minns just nu inte de övriga. Sedan tror jag på att det är viktigt att man i ett förhållande har tre liv, varje partner har sitt egna och ni har även ett gemensamt. Har nån av er några egna intressen som ni är intresserade av, men som partnern inte sysslar med? Egentiden är viktig så jag skulle föreslå att du skaffar dig en hobby, typ börjar träna för att vara mer attraktiv? Om det känns som ett stort steg att göra något helt själv så kanske du kan börja med en aktivitet med ett av barnen? Typ gå på kurs och lära er dreja, eller gå på familjegympa?

  • Anonym (Man)
    Anonym (Vad ska man göra?) skrev 2017-12-23 07:40:01 följande:

    I 9år har jag varit tillsammans med min hustru.

    Tre fina barn, tvillingpojkar på 7 och dotter på 11 år.

    Är 36 år.

    Fokus i mitt liv är mina barn och hustru. Dom är mitt mål i livet, dom ska må bra och så är det bara. Om jag vill göra nått för mig själv men som försvårar för dem på nått sätt så gör jag det inte. Allt från att kanske gå ut själv eller köpa nått till mig själv så är det nått som löser ut sig i huvudet och jag gör det inte. ?Nä, barnen/frugan kanske behöver nått så bäst att jag låter bli?.

    Jag ber aldrig min fru om nått och jag gör allt min fru ber mig om, varför ska jag säga nej om hon vill att jag handlar, hämtar barn, nattar barn osv osv? Återigen tillbaka till att jag vill att hon ska må bra.

    Vänner säger att jag är för snäll men jag avskyr det uttrycket.

    För snäll, vad fan är det för nått?

    Man kan vara snäll utan att vara en pushover.

    Jag vet när man ska ryta ifrån.

    Älskar min hustru, hon klagar att hon gått upp i vikt(hon är inte alls stor) osv men allt jag ser den snyggaste bruden i världen.

    Jag avgudar henne.

    Men jag känner ju inget från hennes sida.

    Jag känner mig som luft.

    Hon skiner aldrig upp när jag kommer hem, tar aldrig i mig.

    Sex finns knappt.

    Kan inte ha sex mån-tors för då blir hon för trött på jobbet. Fine, jag köper det.

    Fredag och lördag har hon ont i magen eller någon annan krämpa. Söndag mår hon bra igen.

    Blir det sex så ligger hon bara där och jag undrar vart hon är någonstans.

    Förr var det spännande men nu vägrar hon göra saker för mig.

    Hatar ställ upp sexet. Fy fan, då löser jag det hellre själv.

    Men kan erkänna att några gånger har jag nappat när hon ställt upp på sex för att det gått så lång tid sen den senaste gången. Och med det så kommer den tunga skulden. Blir arg på mig själv att jag gav vika och passade på när hon ställde upp. Mår så satans dåligt och vill bara dö av ångest.

    Har frågat flertal gånger om hon vill skiljas men det vill hon absolut inte.

    Har även frågat ett fåtal gånger om hon är otrogen eller träffat någon annan men svaret blev ett argt nej.

    Är ibland tveksam på det ibland med otroheten men kanske att min osäkerhet som strular med min hjärna.

    Det äter mig inombords och jag känner hur jag sjunker djupare och djupare.

    Jag vill inte skiljas, jag vill ju leva lyckligt med min fru.

    Och om jag skulle lämna så vem fan vill ha en ensamstående kille med 3 barn??

    Jag vill inte leva som singel.

    Skönhet bestäms ju ur betraktarens ögon men jag ser mig själv som pretty darn good looking och tjänar bra pengar och framför allt en bra pappa och make. Sen klart att jag kan göra fel och glömma saker osv. Jag är ju en människa jag med.

    Men hon bara skäller och kritiserar mig för allt känns det som.

    Blommor, sneakers o allt annat mellan himmel och jord jag ger henne skapar knappt en reaktion.

    Jag vet att jag är en bra kille. Varför tycker inte hon det?

    Så, nu fick jag skrivit av mig.

    Tack tack.


    Kvinnor föraktar snälla män i tysthet. I bästa fall finner de dem bara extremt avständande.

    Du behöver nnn uppgradera dig själv och din syn på dig själv.
  • Anonym (Kanske)

    Jag undrar vad din fru gör för dig? Ofta så visar man kärlek på olika sätt och du och hon behöver säkert inte samma ... så i värsta fall känner hon detsamma från dig " han ger mig saker men visar inte att han älskar mig"?

    Tänker också på att alla vill ha en partner som liksom lever för sin egen skull och gör sånt som hen växer av - inte bara lever som en tjänare åt andra. Det blir lätt totalt oattraktivt , även om många kvinnor samtidigt nästan kräver det av sina män.

    Sen tycker jag (själv kvinna) att många i den tidigare generationen verkar sätta en ära i att hunsa sin man " hålla honom kort" mm . Det finns en stor grupp av kvinnor som haft sådana kvinnliga förebilder i sina egna mammor och som blir såna själv sen utan att reflektera över det.

    I värsta fall så har hon dig kvar enbart av bekvämlighetsskäl. Hon inser att hon inte orkar / har råd att vara singel.

    Oavsett så behöver hon inse på ett emotionellt plan hur du har det och jag tror ni behöver en utomståendes hjälp där. Familjerådgivning är mitt heta tips! Våga vara rak med hur du känner och lägg inte enbart fokus på sex.

  • Anonym (C)

    Du gör allt din fru ber dig om... Men måste hon be dig? Tar du inte själv initiativ till att handla, natta barn, hämta barn osv? Låter som att din fru kanske är familjens projektledare och du glider med, men likt ett barn måste hon be dig om att göra saker.

    Det är fint att du tänker att du vill att din fru och dina barn ska ha det bra. Men glöm inte bort att tänka på dig själv oxå.

  • Pretorian IV
    Carambolan skrev 2017-12-23 07:58:25 följande:

    Jag kan bara tala för mig själv nu, men jag skulle tycka att det var både tråkigt och oattraktivt om min man avgudade mig och gjorde allt för mig utan att någonsin vilja ha någonting tillbaka (annat än åtrå och sex och att jag håller mig i form). För mig är det viktigt att det är ett givande och tagande från bådas sida i hela förhållandet.


    Nu är det ju inte bara sex han vill ha, och hennes kropp hade han inga synpunkter på heller.

    Han vill ha en fru som visar samma uppskattning för honom som han för henne.
  • Anonym (been there)

    vad har du för månadslön, TS? där kan liggabeen therr problemet

  • villmerx
    Anonym (been there) skrev 2017-12-23 09:36:08 följande:

    vad har du för månadslön, TS? där kan liggabeen therr problemet


    ?????? hur tänkte du nu ?
Svar på tråden Är jag världens sämsta make?