• Äldre 23 Dec 11:07
    8376 visningar
    30 svar
    30
    8376

    Livrädd att " blöda" ut ett foster

    Är gravid i v 6+1 Har många missfall bakom mig. Igår var jag på tidigt ultraljud pgr av bruna flytningar. Man såg ett foster och ett tickande hjärta. Dock är jag fortfarande livrädd för missfall. Jag är jätterädd att de ska blöda, att jag sitter på toa och bokstavligt blöder ut ett litet foster. Hur ska jag gå tillväga för att inte vara rädd hela tiden?

  • Svar på tråden Livrädd att " blöda" ut ett foster
  • Äldre 23 Dec 17:10
    #1

    Det finns inget råd att ge, mer än att sysselsätt dig med annat hela tiden så du skingrar tankarna.

    Lika bra du vänjer dig vid oron, du kommer hitta nytt att oroa dig över hela livet från o med nu. Så är livet som mamma.

    Du kommer vara orolig över fosterrörelser, förlossning, plötslig spädbarnsdöd, amning, vikten på babyn etc etc.

    Sedan blir det oro över deras utveckling, lära sig gå o prata, sedan kommer skolan med oro över mobbing etc.

  • Äldre 26 Dec 17:07
    #2

    Jag önskar att jag kunde ge dig en massa konkreta tips på hur man kan sluta oroa sig, men tyvärr är jag precis i samma sits som du. Det är svårt att släppa tankarna på allt som kan gå fel... Och missfall är såklart mardrömmen. Men vi gör ju ingenting bättre genom att oroa oss, eller hur?

    Så jag försöker fokusera på att ge det lilla embryot en bra start i livet. Att bjuda med det på roliga upptåg från dag ett! Dessutom tänker jag att om jag skulle få ett missfall så kommer det bero på något genetiskt fel som jag ändå inte kan undvika. Och i så fall kommer missfallet att ske oavsett om jag oroar mig eller inte. Så det bästa jag kan göra, för mig själv och mitt blivande barn, är att försöka må bra och ha kul. Att lägga tiden på att umgås med goda vänner och göra saker som är roliga för att ge det lilla embryot en massa positiv energi som kan hjälpa det genom graviditeten. Jag ser mitt blivande barn som min medpassagerare på en nio månaders lång resa och det är jag som är kaptenen. :)

  • Äldre 26 Dec 18:37
    #3

    De var bra skrivet :D ska försöka följa till exempel. Vilken vecka är du?

  • Äldre 27 Dec 13:51
    #4

    Jag är sjunde veckan, mer exakt 6+2.

    Det här är min första graviditet och jag håller verkligen tummarna för att det går vägen allting! Men tyvärr har jag börjat blöda ganska mycket med rejäla kramper i nedre magen, så jag misstänker att det är ett missfall på gång... Men hoppet är det sista som överger en, eller hur? Så jag biter mig envist fast vid positiva tankar tills läkaren säger något annat. Det kan fortfarande finnas en livlig liten krabat i magen. Och jisses så älskad den kommer bli! :)

    Hur långt har du gått nu? Och har din graviditet varit hittills?

  • Äldre 27 Dec 14:13
    #5

    Hej jag tog nyss gravtest o blev förvånad. Ett starkt pluss. Hade gett upp bebistankarna efter många missfall. Är nog i v 6 snart 7. Nu väntar jag typ på missfall igen! :( Fick missfall i oktober o november o nu alltså gravid igen! Helt otroligt! Trots att jag snart e 40år. När jag fått missfall i v 6 så har det kommit klumpar litegrand. Men inte så att man kan se d e ett foster. Det kan ju så klart kännas obehagligt ändå! :( Håller tummarna för er!

  • Äldre 27 Dec 14:20
    #6
    beso skrev 2017-12-27 14:13:29 följande:

    Hej jag tog nyss gravtest o blev förvånad. Ett starkt pluss. Hade gett upp bebistankarna efter många missfall. Är nog i v 6 snart 7. Nu väntar jag typ på missfall igen! :( Fick missfall i oktober o november o nu alltså gravid igen! Helt otroligt! Trots att jag snart e 40år. När jag fått missfall i v 6 så har det kommit klumpar litegrand. Men inte så att man kan se d e ett foster. Det kan ju så klart kännas obehagligt ändå! :( Håller tummarna för er!


    Jag beklagar verkligen dina missfall, men stort grattis till den nya graviditeten! Tredje gången gillt, eller hur?

    Det är svårt att bortse från oron för missfall och jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara när man har drabbats av det tidigare. Men jag hoppas verkligen att det går vägen för er den här gången! Håller tummarna för dig med! :)
  • Äldre 27 Dec 16:30
    #7
    Barbados skrev 2017-12-27 14:20:39 följande:

    Jag beklagar verkligen dina missfall, men stort grattis till den nya graviditeten! Tredje gången gillt, eller hur?

    Det är svårt att bortse från oron för missfall och jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara när man har drabbats av det tidigare. Men jag hoppas verkligen att det går vägen för er den här gången! Håller tummarna för dig med! :)


    Tack snälla vad gullig du är! Men jag har fått 8st på 2år..så något är ju fel..så tror inte jag får behålla den här bebisen heller tyvärr! :(
  • Äldre 27 Dec 17:22
    #8
    beso skrev 2017-12-27 16:30:03 följande:
    Tack snälla vad gullig du är! Men jag har fått 8st på 2år..så något är ju fel..så tror inte jag får behålla den här bebisen heller tyvärr! :(
    Oj. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns... Jag är verkligen ledsen. Men nu har ni en ny chans! Kanske är det här gången då allting går vägen? Jag hoppas verkligen det.

    Har ni gjort någon utredning om vad missfallen kan bero på? Jag har läst någonstans att man brukar göra det efter det tredje missfallet. Har ni frågat efter någon närmare utredning?
  • Äldre 27 Dec 19:48
    #9
    Barbados skrev 2017-12-27 17:22:54 följande:

    Oj. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns... Jag är verkligen ledsen. Men nu har ni en ny chans! Kanske är det här gången då allting går vägen? Jag hoppas verkligen det.

    Har ni gjort någon utredning om vad missfallen kan bero på? Jag har läst någonstans att man brukar göra det efter det tredje missfallet. Har ni frågat efter någon närmare utredning?


    Tack o lov har alla missfallen varit tidiga iaf. Jag skulle ha påbörjat undersökning innan jag blev gravid o fick missfall i november. Efter det kände jag att jag inte orkar mer. :( Är 40 snart o min kille stöttade inte bra under o efter sista missfallen i oktober o november. Så nu har vi gjort slut o han flyttat..vi hade bara oskyddat en gång den 1dec. Eftersom spermierna kan överleva i sju dagar så har jag beräknat att jag ligger på bim+5 eller bim+12.. Brukar få missfall på bim eller bim+6 ca...

    En bebis e ff varmt välkommen även om det blir tufft o ev va själv. Ett ev kommande missfall tar ju på både psyke o kroppen. Då jag ev gått längre nu än jag brukar så oroar jag mig dock för senare missfall..just det att blöda ut ett foster..att få mkt ont o blod m.m :( Eller så kanske denna stannar kvar?! :O Kanske kan det vara så! Finns ju alltid en chans! Hur går det för Dig/er? När ska du till dr o kolla?
  • Äldre 28 Dec 14:43
    #10
    beso skrev 2017-12-27 19:48:06 följande:
    Tack o lov har alla missfallen varit tidiga iaf. Jag skulle ha påbörjat undersökning innan jag blev gravid o fick missfall i november. Efter det kände jag att jag inte orkar mer. :( Är 40 snart o min kille stöttade inte bra under o efter sista missfallen i oktober o november. Så nu har vi gjort slut o han flyttat..vi hade bara oskyddat en gång den 1dec. Eftersom spermierna kan överleva i sju dagar så har jag beräknat att jag ligger på bim+5 eller bim+12.. Brukar få missfall på bim eller bim+6 ca...

    En bebis e ff varmt välkommen även om det blir tufft o ev va själv. Ett ev kommande missfall tar ju på både psyke o kroppen. Då jag ev gått längre nu än jag brukar så oroar jag mig dock för senare missfall..just det att blöda ut ett foster..att få mkt ont o blod m.m :( Eller så kanske denna stannar kvar?! :O Kanske kan det vara så! Finns ju alltid en chans! Hur går det för Dig/er? När ska du till dr o kolla?
    Jag hade mitt återbesök inbokat nästa vecka, men jag klarade inte av att vänta så länge på besked. Så jag var på gynakuten idag där de konstaterade att jag fått missfall... Trots att jag var inställd på det kom beskedet ändå som en chock. Så jag vet inte riktigt vad jag känner just nu, det skiftar mellan att vara en zombie och ett totalt vrak. Jag är så ofantligt ledsen. Men jag håller tummarna för att det går vägen för dig! Jag hoppas verkligen det! Varje ny dag är ju ett positivt tecken. :)

    Jag är ledsen att det tagit slut med din pojkvän. Men kanske löser det sig för er, om det är vad du vill? Jag är också i en lite svajig relation och min pojkvän ville att jag skulle göra abort när vi fick reda på resultatet. Sedan gjorde vi typ slut. Och sedan blev vi tillsammans igen och såg verkligen fram emot att bli föräldrar. När vi berättade för våra föräldrar under julen var det med stolthet över det kommande äventyret.

    Det är lätt att bli chockad över en oplanerad graviditet, så jag kan bara föreställa mig hur otroligt påfrestande det är för båda föräldrarna att gå igenom flera missfall. Det är såklart hemskt att inte ha stöd av sin partner när man går igenom ett missfall, men kanske kommer den här lyckade graviditeten läka era gamla sår? Och om ni kommit fram till att ni inte är lyckliga tillsammans och att ni istället vill uppfostra ett part som separerade föräldrar så kommer ni att klara det också. Det viktiga är att ni älskar barnet. Det runt omkring löser sig. Jag lovar. En dag i taget.
Svar på tråden Livrädd att " blöda" ut ett foster