FDFMGA skrev 2017-12-31 15:51:38 följande:
Hm, jag undra jag om inte det här med politisk tillhörighet gör oss alla lite enögda. man kan t ex anmärka en hel del på min favorit "Palme" men även på Fälldin. Han skulle aldrig dagtinga med sitt samvete, vilket han kom att göra. Han blev också i praktiken avsatt som centerledare. Jag skulle också gissa att det var fru Fälldin (Solveig om jag minns rätt) som fick dra lasset med fåren på gården, eller möjligen någon anställd.
Men jag tror iofs att han verkligen våndades när han gick med på att ladda kärnkraftsverk och att han jämte Carlsson är de mest ärliga statsministrar vi har haft.
Självklart blir man färgad av politisk tillhörighet. För mig som center blir Fälldin given. För en folkpartist är Karl Staaff en given etta. För en moderat står valet troligtvis mellan Bildt eller Reinfeldt.
De som är Socialdemokrater har dock ett stort utbud av statsministrar de kan välja mellan. Men jag tror att Palme har en speciell plats i varje sossehjärta. Dels för hans otroliga karisma, dels för hans beundransvärda retorik och dels för hans internationella status också jag kan beundra. Att han dessutom mördades ger säkerligen också ett starkt martyrskap vilket gör honom oförglömlig för många.
Ska jag dock försöka välja ut en statsminister utan att vara alltför färgad av min politiska ideologi så finns det många jag beundrar. Staaff, Branting, Temptander, Per-Albin Hansson, m.fl. är statsministrar som gjort ovärderliga insatser för svensk demokrati och ekonomi. Men ska jag välja ut enbart en så blir det nog Per-Albin Hansson. Det är mest tack vare två orsaker: han samlade ihop en koalition när omvärlden brann och han lyckades få Sveriges ekonomi att blomstra trots (eller kanske t.o.m. tack vare) det andra världskriget. Hans politik gjorde att vi klarade en av världshistoriens största och värsta kriser, något som var långt ifrån självklart (tänk på hungersnöden som drabbade Sverige under det första världskriget). Visst kan man argumentera för att han inte var ensam i arbetet och visst kan man argumentera för att hans politik inte fick lika långtgående positiva konsekvenser som t.ex. Temptander eller Branting. Men ur ett samtidsperspektiv skulle jag säga att han var otroligt viktig för Sverige.
Så Per-Albin Hansson är den jag objektivt skulle se som Sveriges bästa statsminister genom tiderna.