Förälder som inte lämnar åter barnet vid överenskommelse

Tappar snart allt mitt förnuft. Förra veckan skulle vi ha veckobyte av vår 3 åriga son. Såg fram emot glittriga förväntningfulla små ögon och att få spendera julen tillsammans.

Dagen innan överlämningen ska ske meddelar pappan att han inte kommer att låta mig ha mitt barn över jul. Ringer socialjouren och de säger att de tyvärr inte kan bistå med någon akut hjälp. Vädjar hela helgen om att han ska komma med vår son, men får inga svar. Jag hade min värsta jul någonsin. Och jag hoppas innerligt att mitt barn var ovetandes om vad som pågick.

Lite bakgrund.

Vi separerade i maj månad. Jag skaffade mig snart en lägenhet, eftersom han ansåg sig mer värdig att få bo kvar i vårt tidigare boende. Och jag tar inte striden i onödan vad gäller materiella ting. På grund av att vår relation inte var bra alls tog vi tillsammans detta beslut. Tillsammans.

Sen verkade det som han mådde bra en tid. Vi kommunicerade. Kom överens.

Sedan dimper det in. Ett prydligt adresserat kuvert till mig med vänlig hälsning Socialtjänsten. En orosanmälan har kommit in från min fd sambo som hävdar att jag är oförmogen att tillgodose mitt barns behov. Det ska även ha påståtts att jag har problem med alkohol. Såklart, det ska tas på brutalt allvar från deras sida. Så jag går på avtalad tid dit när vi ska etablera en första kontakt. Vägrar dock sitta i samma rum som pappan. Begär separat samtal. Är av naturen rätt hetsig av mig när jag misstolkas och speciellt när jag vet att andra behöver deras resurser bättre. Jag slår tillbaka på hans yttranden och säger att det är trams, kort och gott. Sen väljer de att starta utredning.

Efter ca tre veckor får vi en ny tid. Den här gången ä det nya handläggare som utreder. Det hinner inte gå länge innan jag blir ställd frågan hur ofta jag dricker, varför, när hur var. Svarar så utförligt och ärligt jag kan. Att jag mina barnfria veckor gärna delar en utekväll med mina vänner, och att jag minsann kan dricka rödvin på en helt vanlig onsdag. Ser inte hur det gör mig till en alkoholist. De säger att OM jag har problem ska jag uppsöka något frivilligt beroendeteam. Jag väljer att avstå för att jag inte har den problematiken.

Nu är det såhär. Mitt ex är uppåt väggarna svartsjuk. Trots att vi inte har en relation. Vi måste ju ha en vettig dialog med varandra eftersom vår son är det allt kretsar kring. Men vår relation slutar där. För mig. Nu har jag dessvärre varit öppen med att jag faktiskt träffar någon, och det straffade sig omedelbart. Efter att jag gör det har han ringt återigen till Soc och haffsar ur sig vilken hemsk mamma jag är. Han hade till och med ringt till mannen jag träffar för att bekräfta, och då påstått sig "leva i en relation med mig" och att han inte ville att sitt barn skulle växa upp med en lögnaktig mamma. Han har varit utanför mitt jobb för att se om jag "verkligen" jobbade. Han har stått i mitt trapphus och betett sig för att han trodde jag hade någon hemma hos mig. Hackat mina konton på sociala medier osvosvosv.

Ingenting av det här uppmärksammas av myndigheter när jag påtalar det. För vad han anklagar mig för skulle ju kunna vara direkt skadligt för vårt barn.

Nu har det gått två veckor sen jag träffade mitt barn.

Någon som varit i samma situation som kan bidra med råd?