Sparade pengar och samboförhållande
Ber om ursäkt för ett långt inlägg, men jag vore otroligt tacksam för svar!
Jag och min pojkvän sedan 3 år tillbaka har nyss flyttat in tillsammans i en hyresrätt. Han tog universitetsexamen i juni, jobbade under sommarn och har nu varit arbetslös i 3 månader men börjar på sitt nya jobb om en vecka. Jag har pluggat på distans i ett år och jobbat extra, och kommer att fortsätta med det i den nya staden vi har flyttat till. Utöver mitt CSN-bidrag planerar jag att hitta ett extrajobb på ca 25 %. Båda har bott hemma fram tills nu.
Innan flytten var vi noga med att räkna ihop summan på hyran, alla räkningar och den uppskattade kostnaden för maten vi kommer att behöva betala, och jämföra det med bruttoinkomsten vi kommer att få ut varje månad. Vi kom fram till att vi kommer att klara av framtiden om vi är lite smarta med våra rörliga utgifter, och om jag skaffar ett extrajobb som planerat. Vi diskuterade även hur vi skulle lägga upp allt ekonomiskt och kom fram till att vi ska betala de fast utgifterna procentuellt efter hur mycket vi tjänar separat, vilket betyder att han kommer betala rätt mycket mer än mig för hushållet.
Det uppstod en liten konflikt om huruvida vi skulle räkna in sparpengar, i och med att jag hade dubbelt så mycket som honom på mitt sparkonto. "Borde jag betala mer än honom till en början eftersom jag har mer pengar för tillfället, eller ska vi inte räkna med dem eftersom jag har tagit mer ansvar för min ekonomi?" Vi kom fram till att de ska fortsätta vara mina, men att jag var öppen för att betala lite mer för större möbler som ex. säng och soffa.
För ett par veckor sedan varnade han om att hans sparade pengar kanske inte kommer att räcka tills det att han får sin första lön, och jag - som trodde att jag bara skulle behöva rycka in med några tusenlappar strax innan löning - sa att det var okej. Men nu efter att julen har varit är så pass mycket av hans pengar försvunnit att han BARA kommer ha råd att betala för bensin fram till löning, vilket i värsta fall blir om två månader. Han har inte gjort upp en plan för sin ekonomi trots att han kände att det började kärva, och i mina ögon har han inte varit särskilt smart med alltihop.
Så nu är frågan om jag, som hans nyblivna sambo, ska behöva handla mat för två månader, betala hyra och räkningar för två månader och lägga ut pengar för de möbler vi redan beställt? Hur mycket (eller lite) av den mat, hyra och räkningar jag kommer få stå för ska han betala tillbaka till mig när han har fått lön?
Min moral säger att man hjälper varann i ett samboförhållande när det kärvar, men min hjärna säger att han borde försökt lite mer för att "förtjäna" att jag täcker upp för oss båda i två månader. Knappt gjort upp en plan. Han jobbade ingenting under tiden som student och han har tidigare fått låna pengar av sin pappa så fort det strulat med ekonomin, så han har liksom inte lärt sig att ta ansvar på samma sätt som jag har gjort.
Hur borde vi göra?
1. Jag betalar allt under två månader och han är inte skyldig mig någonting efter detta (förutom halva kostnaden för möblerna vi beställt)
2. Jag betalar allt under två månader och han betalar mig hälften (alt. mer?/mindre?) av detta så fort han fått lön
3. Han lånar pengar från sin pappa under två månader för att kunna betala hälften här hemma
Vill ha så många inputs som möjligt! Den som inte orkar skriva en kommentar får gärna kommentera med en siffra bara.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-31 21:34
Tillägg: Det är alltså sparpengarna jag kommer behöva ta ifrån som frågan gäller. Inte studiebidraget, som är min månadsinkomst atm.