• Lilla Götet

    Inte nu igen! Gjort allting rätt och nu går det åt helvetet ändå!

    Med Nr 1 gjorde vi alla fel med sömnen, han somnade under amningen, på oss och vaggades till sömn. Än idag har han jättesvårt att somna själv och han är 5 år gammal! Så med Nr 2 var vi supernoga att lägga henne vaken sedan BB. Och det lönade sig, hon somnade alltid själv och sov i eget rum genom hela natten sedan 6 månaders ålder. Nu är hon 1 1/2 och började klättra ur sin spjälsäng så vi var tvugna att byta till den stora sängen fast utan ben. Och allt vårt hårda jobb är som fulkomligt bortblåst!!! Hon vill inte somna själv och springer ut till oss och vi bär bort henne och så håller det på i 87 gånger på en timme och sen måste vi ligga bredvid för att klockan blivit för mycket. Och då vaknar hon ju naturligtvis på natten och undrar vart vi är. Det är ett jävla helvete åter igen. Jag pallar inte det här. Jag har inte sovit på 5 år och nu ska det här helvetet vi upplevt med sonen upprepar sig trots att gjort allting rätt!!! Vad gör vi nu? Några förslag =(

  • Svar på tråden Inte nu igen! Gjort allting rätt och nu går det åt helvetet ändå!
  • Celaena

    Att ert första barn har svårt att somna själv har inget att göra med att ni gjort "fel". Det är absolut inte fel att ge sitt barn närhet efter behov. Och den lilla låter som en helt normal unge. Det är många barn som inte vill somna och sova själva. Personligen tycker jag att det enklaste och mest sömngivande för hela familjen är att inte bråka om sånt utan låta dem sova med en, tids nog är de mogna att somna och sova själva.

  • cosinus

    Jag tog helt enkelt fram en sovpåse och använde som pyjamas när min ena började klättra ur sängen vid 18 månader.

    Med benen i en påse kunde han inte klättra och somnade som vanligt utan problem (sen lirkade jag av den för nattetid klättrade han inte och han blev lite för varm i den påsen vi hade)

    Vi bytte till stor säng när han var drygt 2 men då gick det ganska enkelt. Klart han kom upp ibland men det var inte det där tvångsmässiga springandet bara för att det gick (som klättrandet ur spjälsängen hade varit)

  • Rumpelstiltskins

    Detta analyserande.. Det finns ingen röd tråd för barn. De är individer och trots det verkar folk tro att alla barn gör precis likadant och därför måste man lära dem precis likadant.

    Vår son är 5 snart 6 år. Ibland somnar han själv, I bland vill han ligga bredvid oss. Varför skulle jag hindra honom?

    Ni skapar problem som inte finns bara för att ni läser böcker och bloggar från pedagoger och "proffs". Med sunt förnuft kommer man långt.

  • Queennr1

    Ni gör ju inte alls allt "rätt" tvärtom.

    Barnet signalerar tydligt att hon inte vill somna ensam och att hon vill sova brevid er. Ni väljer att ignorera det och klagar sedan på att du inte får nån sömn. Mycket märkligt. Låt barnet sova med er så blir alla glada.

  • Charlotte N

    Efter tre barn, varav ett själv uppsökt kuratorn för att fråga om det är något fel på hen som vill sova med oss, har jag också insett att barn sover hos sina föräldrar tills de inte gör det längre. Kuratorn intygade också genast att precis så är det. Plötsligt är de tonåringar och vrålar "ut ur mitt rum" och man saknar de små varma kropparna bredvid en i sängen. Njut så länge det varar och var generös med närhet!

  • Lilla Götet
    Queennr1 skrev 2018-01-02 19:53:48 följande:

    Ni gör ju inte alls allt "rätt" tvärtom.

    Barnet signalerar tydligt att hon inte vill somna ensam och att hon vill sova brevid er. Ni väljer att ignorera det och klagar sedan på att du inte får nån sömn. Mycket märkligt. Låt barnet sova med er så blir alla glada.


    Hon sover bäst själv för det är det som hon är van vid. När vi sover brevid (vilket vi naturligtvis gör när hon vägrar somna själv) vaknar hon av minsta lilla rörelse, det påverkar ju alla negativt. Mycket dömande ton i ditt inlägg, helt i onödan när du inte vet hur vi har det.
  • Iowhannah

    Så otroligt många kloka svar! Jag kan inte göra annat än att hålla med. Ni skapar problem som egentligen inte finns. Ert äldre barn kommer att bli en trygg vuxen eftersom han alltid har fått den närhet han har behövt, vill ni detsamma för det yngre barnet så sluta tänka så mycket och följ helt enkelt bara barnets behov!

  • Rumpelstiltskins
    Lilla Götet skrev 2018-01-02 20:50:26 följande:
    Hon sover bäst själv för det är det som hon är van vid. När vi sover brevid (vilket vi naturligtvis gör när hon vägrar somna själv) vaknar hon av minsta lilla rörelse, det påverkar ju alla negativt. Mycket dömande ton i ditt inlägg, helt i onödan när du inte vet hur vi har det.
    Du skriver: "Hon vill inte somna själv och springer ut till oss ".. Där har du ju svaret på din "fråga". Låt inte tösen somna själv om hon inte vill somna själv. Varför i hela friden skulle ni försöka tvinga henne till det när allt hon vill är att ha er nära?

    Ingen säger att hon måste sova bredvid er hela natten om hon sover bättre utan er. En annan klättrade till och med ned i spjälsängen en period och låg där som en dubbelvikt kylskåpsdörr för att ungen ville. Vad gör man inte för sina barn?
  • Godismama

    Ni har inte gjort något fel. Barn somnar och sover olika och de förändrar sitt sovmönster och gör olika i olika perioder.

    Ni verkar lyssna på era barn och tillgodoser deras behov genom att ge dem närhet när de ber om det.

    Mitt ens barn behöver mycket närhet. Hon gillar att gosa och mysa. Hon började sova hela nätter i egen säng som sexåring.

    Minstingen har somnat och sovit ensam från dag ett men har haft perioder där hon behövt närhet under nätterna.

    Man får hänga med i svängarna och göra det som funkar. Det finns ingen metod som funkar på alla barn/föräldrar och det finns inget egenvärde i att sova ensam. Många av oss vuxna gillar ju inte heller att göra det.

Svar på tråden Inte nu igen! Gjort allting rätt och nu går det åt helvetet ändå!