Är jag okänslig?

Du vet inte hur du känner förrän du väl står i den sitsen. Det beror nog på varför man gör en abort och hur tidigt. Du kan säkert nu tänka som du gör, men du får väl helt enkelt se, om det skulle behövas. 

Jag har aldrig varit gravid/gjort abort men om jag i framtiden skulle behöva råka ut för en abort så skulle jag bara se fostret som just ett foster. Har läst att man ibland begraver eller ger det ett namn, men jag känner att det skulle vara som att begrava och namnge sin utopererade njure typ. Isådana fall så skulle man också behöva känna nåt för alla ca 500000 eventuella personer som man har i äggstockarna. 

Är det fler som känner såhär, att fostret liksom inte är någon person än, även om den har ett hjärta, rör på sig osv? Eller kommer det en känslostorm automatiskt orsakad av hormoner när man genomgår abort, som man inte kan styra över? 

Ibland känner jag mig lite kall och okänslig, men samtidigt så ser jag inte hur jag skulle kunna hysa några speciella känslor för ett foster. Man känner ju inte den blivande personen än och har inte ens sett den. Det kunde lika gärna ha blivit en annan kombination av könsceller, finns ju flera miljoner eventuella kombinationer. 

Det är möjligt, men jag känner fortfarande att jag alltid kommer att ha de här grundtankarna. Är lite så som person, lite för rationell/logisk typ, har hänt att jag gjort folk upprörda utan att egentligen mena det ibland :/