Min sambos son

Jag vet inte, har själv barn med autism och blir lite arg av att läsa detta, främst att du "inte gillar barn". Så för det första kanske ni ska vara särbo istället så att du "slipper " detta hemska barn (ironi)

Sedan måste pappan kontakta Soc om han tror att sonen blir misshandlat! Om han inte gör det uppfyller han inte sin plikt som förälder, att skydda sitt barn

Om barnet fått en diagnos i så ung ålder måste autismen vara väldigt tydlig och efter en utredning  brukar föräldrarna erbjudas utbildning. Tycker det låter konstigt om du inte känner till någonting om hur man kan stötta barn med autism? Pappan måste fått info eller erbjudande om att gå kurs för föräldrar osv och delge dig? Annars kan du enkelt googla. Läs tex på autism och aspergerförbundets hemsida

Du gnäller mer om hur jobbigt det är för dig snarare än att ett barn kanske blir slagen hemma. Varför i helvete har ni inte gjort en anmälan om ni misstänker misshandel?

Fy fan vilken vidrig tråd detta är. Kräks på dig ta och pojkens odugliga jävla pappa som tillåter honom att ev bli misshandlad utan att göra ett jävla skit. Och du sitter och gnäller att "du inte gillar barn" buhu stackars dig då. Spyr

Vilken äcklig människa du är. Du bryr dig inte om att litet oskyldigt barn far illa, istället handlar hela tråden om DIG. Du verkar vidrig, din sambo verkar lika fruktansvärd. Antar att du inte fick mycket kärlek från dina föräldrar, men försök istället bli en bättre människa istället för att vara så äcklig som du är i nuläget.

Så många fel för detta stackars barn.

För det första; du borde inte bo ihop med barn om du inte gillar barn. Eller rättare sagt, barn borde inte behöva bo med människor som inte gillar dem. 

Sen skyller du på barnet för att han inte har några rutiner hos er. Självklart kan man skapa rutiner för ett barn på 30% av tiden. Man kan skapa rutiner på hur lite eller mycket tid som helst. Det kommer an på de vuxna och kan inte på några villkor läggas på ett litet barn att ansvara för.

Sen det allra viktigaste; om pappan misstänker att pojken far illa hos mamman är han skyldig att agera, och det nu!!! Misshandeln kan vara orsaken till alla pojkens beteenden och han har rätt till en trygg hemmiljö. Skäms på den pappan som inte agerar för sin sons väl. Jag hade inte ens tagit i tång med en man som behandlar sitt barn så.

Om din man är nåt att ha så ser han till att ha full omsorg om barnet, möjligen umgänge med mamman, endast övervakat om hon och/eller hennes kille misshandlar barnet.Om du inte vill bidra till det så borde du lämna mannen så att han kan uppfylla sitt föräldraansvar.

Om du är nåt att ha så ser du det här lilla sköra barnets behov före dina egna, ser till att han får chans till en trygg och kärleksfull uppväxt och blir väl behandlad av alla vuxna omkring honom. 

Om varken du eller din man kan ställa upp på detta ansvar så borde pojken placeras i en trygg familj som tar fullt föräldraansvar och ser till att inte hela pojkens uppväxt går förlorad.

Fy fan vad jag blir ledsen när jag läser sånt här om hur små barn blir behandlade.

TS behöver inte gilla barn. Hon behöver bara bemöta det vänligt och respektfullt så har hon gjort sin del. Trots detta är hon ändå bekymrad över det barn som hennes sambo är förälder till, och ber om råd om hur hon som icke-förälder ska göra för att försöka förbättra situationen. Lovvärt, faktiskt.

Kan ni få hjälp att bevisa misshandeln? Kan soc hjälpa till med det? Det måste ju finnas information någonstans om vilka typer av blåmärken våldsamma barn normalt får och vilka som beror på slag. Trots allt är det ju dit man ska anmäla misstänkt barnmisshandel. (Inte för att jag har så höga tankar om soc generella kompetensnivå, men hoppas kan man ju alltid.) Kan blåmärkena ha uppkommit genom att någon varit tvungen att ta i ordentligt för att hindra honom från att skada sig/andra? Tyvärr låter det där med att exets sambo är dömd för misshandel tidigare inte bra alls. Med någon typ av bevisning och soc inblandning borde ni kunna stämma på vårdnaden. Ev. skulle det t.o.m kunna leda till polisanmälan och rättegång.

Det låter som att han skulle ha det bättre hos er, om ni kan få till det. Men det är ju också vansinnigt krävande, även för föräldrar som har den gränslösa kärleken att ta till. Enormt svårt ifall man inte älskar ungen från början. Kanske, förhoppningsvis, skulle han bli lugnare med två stabila "föräldrar" med goda rutiner hela tiden. Svår ekvation, och då är du ändå lyckligt lottad som i teorin kan ge dig av.