Dyka upp efter 20+ år

Som vårdnadshavare skulle jag prata med barnet, höra dennes åsikt, och agera utifrån det.

I barnets sits skulle jag avböja kontakt med någon som valde bort mig och inte hört av sig på 20 år.

Som den som lämnade kan jag inte yttra mig om för det skulle aldrig falla mig in att lämna mina barn.

Som förälder skulle jag valt att försöka förklara varför jag gjorde si och så vid just den tidpunkten i livet. Hade jag varit barnet skulle jag ändå gett föräldern en chans och valt om jag velade ha kontakt eller inte beronde på hur kontakten känns. Jag tror att alla människor kan förändra sig till det bättre och är nog den som ger en andra chans. Men visst det låter helt galet av föräldern som inte brytt sig på 22 år.. Jag har full förstålse om sonen/dottern ber denna person inte höra av sig igen också.

Jag kan ju inte veta säkert hur jag hade gjort men jag säger ja med den informationen vi har.

Skulle inte hysa agg heller, hade nog reagerat ganska positivt med spänning.

Ett barn som är 22 år är vuxen ocj ska få välja själv hurvida denne vill ta upp kontakt med den andre föräldern och kanske ev kunna skapa en relation.

Den andre föräldern har inget med saken att göra.

Själv har jag en pappa som jag mött två gånger (Vid y månader och 10 år) och efter ingen kontakt fram tills 20 års ålder. Har sedan jag var 20 haft sporadiskt telefonkontakt med mannen som är min biologiska far. Jag har aldrig haft någon önskan och att träffa honom då jag anser att han har haft åratal på sig att ta kontakt igjen. Så hade jag varit barnet i fråga så hade jag iallafall inte velat träffas, möjligen få till någon sorts telefonkontakt.

I mitt fall ser jag inte min biologiska pappa som någon får utan jag har en annan pappa som funnits för mig sedan jag var straks innan året.

eftersom barnet nu är myndigt får ju barnet reagera som det vill utan att man kan göra så mycket åt det oavsett vad denne väljer 

Om jag var barnet skulle jag vilja möta den person som ska vara min förälder. Se om jag liknar osv. Men jag skulle inte sikta på att bli kompis eller så, om förälder ni fråga kom och bad om ursäkt eller ville att vi skulle umgås nu tror jag att jag skulle ha svårt för det. men lite lagom ytlig kontakt kunde vara intressant

Jag som barn skulle nog först känna spänning!! Är vi lika osv. Sedan beroende på hur vi kan kommunicera med varandra så hade jag kanske blivit väldigt arg över att han valde bort mig!! Kanske eller kanske inte att vi skulle kunna få en framtida relation. Svårt att säga när man har blivit bortvald. Som vårdnads förälder hade jag blivit orolig...och kanske rädd att den andre föräldern sviker barnet igen... och självklart skulle jag låta barnet ta ställning till att vilja träffas eller ej.

Jag skulle inte vara intresserad av människan alls.

Oavsett om jag var barnet eller andra föräldern.

Och hur den försvunna föräldern tänkte då och nu..? Antagligen en feg egoistisk rackare som inte ville ta ansvar, väldigt omogen och självisk. Kommit på att livet är för kort för att dö nyfiken...undra vad det blev av dennes kött och blod...

Kommer själv från en liknande situation..

Planerad graviditet och min mamma och min biologiska far levde tillsammans i nåt halvår / år efter att jag fötts..

Sen stack min biologiska far och hörde aldrig av sig igen.. Tills jag var närmare trettio.. Då ringde han mig och började prata om sina "rättigheter" och var arg på min mamma för att han missat min uppväxt och aldrig fått några bilder eller några telefonsamtal..

Jag bad honom att aldrig mer kontakta mig, sen la jag på luren.. Är glad att jag inte har eller har haft den människan i mitt liv.

Jag skulle tycka personen har sagt upp sin chans att träffa barnet redan när hen dumpade ungen och har ingen moralisk rätt att komma krypandes tillbaka 20 år senare och be det fega lilla aset dra åt helvete. 

Tyvärr lever vi ju i ett land där det alltid daltas med idioter så personen har tyvärr rätt till umgänge om barnet vill det.

Barnet kanske tjänar bra / blivit känd osv?

Då är det vanligt att sperm eller äggdonatorn kryper fram och vill snylta...