Genital herpes typ 2

Älskade lilla vän, du är inte äcklig!!!!
Jag är 53 år, har haft herpes sen jag var 17 år, förstod ingenting när det bröt ut. Hade utslag i hela ansiktet, läkarna stod lamslagna och undrade vad det var för en "platta" jag hade i ansiktet (sårskorpan var helt slät, ca 1/4 del av ansiktet täckte min hud av denna "platta" och jag var då 20 år! 
Men, men ... åren har gått och jag har överlevt både pojkvänner och två barn, som aldrig har fått herpes, inte av mig i alla fall.
Man lär sig att leva med detta!
Min bästa vän har herpes i underlivet så som du beskriver det. Hon har två barn, en man som älskar henne som hon är, hon har såklart berättat detta och de lever och har sex efter hur herpesen slagit ut för tillfället eller inte.
Allt handlar om hur DU tar det och hur DU tänker. Positivt tänk är bra, men också försök att slappna av i det. Strunta i att du har det, jag menar, låt det Inte ta över ditt liv så du känner dig liksom livlös, för det är du INTE!! Du är en vacker människa som har 100 % att ge i livet, så försök inte ; )
Lev livet, glöm herpesen, för den tänker inte på dig. Det är du som tänker på den! Du styr ditt liv, inte herpesen! 
Här är tabletter som hjälper som jag själv har ätit sen 1994. Valaciclovir 500mg!!
De är mot hjärnhinneinflammation!!?? Men de är kända för att hjälpa mot herpes. Ta dem så fort det börjar pirra på områdena, eller som jag har, jag får liksom feber i huden på ena underarmen?? och då vet jag vad som är på gång...i ansiktet!! Helt sjukt men så är det.

Lev livet söta du. Njut av det för livet njuter av dig <3

Kram Marie 

Tack snälla Marie för dina varma och kloka ord. Är helt tårögd just nu och att det finns människor som dig, tack snälla återigen<3. Är jämt så rädd att det ska blomma ut. På munnen har jag levt med hela mitt liv ( smittad som barn) men att dessutom få det i underlivet var som att få benen avkapade, min värld raserades. Sitter med ett skov just nu och tog inte valaciklovir 500mg för ville s om det blev lila jävligt. Det syns inte alls mycket nu, började i onsdags och idag är det lördag. Kan bara inte erkänna för min sambo som jag varit tsm i 2 år. Han är inom sjukvården och jag vet han tycker sådant är ? ofräscht?. Ibland får jag gråtattacker och försöker samla ihop mig. Ville aldrig mer ha tillbaka skiten i underlivet. Jag är 33 år idag. Önskar dig all lycka!

Kram tillbaka förresten :)

Hej där. Jag är en väldigt ung tjej vars pojkvän har herpes, och numera har även jag det. Det sociala stigmat är jobbigt för mig, men jag jobbar på det och har kommit långt. Då min pojkvän berättade för mig i början när vi träffade, så blev jag rädd. Mest av allt kände jag med honom, men jag blev även orolig. Men sedan läste jag på lite grann och insåg hur otroligt vanligt det är, och hur irrationellt det vore av mig att ens överväga att dissa honom pga någonting som är så otroligt vanligt och ofarligt.

Alla människor förtjänar att behandlas med respekt, och att tvinga på ett socialt stigma på någon annan är ett tecken på dålig karaktär. Ärligt talat kan jag säga det, därför att jag valde att se min pojkvän för den han är. Och det är jag stolt över idag, jag ångrar det inte en sekund. Därav förväntar jag mig samma respekt från andra i framtiden, och om de beter sig fördomsfullt och irrationellt känner jag verkligen att det är deras problem. Därför att den jag är som person, är en sympatisk, omtänksam och rolig tjej som vill alla väl. Därav köper jag inte inställningen att skammen skulle vara mitt eller ditt rättmätiga ?straff? på grund av att vi råkar ha herpes. Skäms inte vännen min, jag vägrar skämmas. Min herpes är inte en konsekvens av att jag gjort någonting fel, herpes är något som kan drabba vem som helst. Kom ihåg det.

Jag vill att du ska veta att, när min pojkvän berättade för mig, förändrade det inte min syn på honom överhuvudtaget. Jag kände medkänsla med honom, men för övrigt var han fortfarande den absolut sexigaste och härligaste personen jag visste. Därav vet jag att varken du eller jag är äckliga, herpes definierar oss inte. Vi är fortfarande vi, och vi är fortfarande lika fantastiska som vi var innan. Jag vet att det sociala stigmat är tungt, men om man ser på saken rent objektivt och ur ett annat perspektiv, så inser man att det inte är man själv som ska skämmas. Vad fan ska vi och (minst) 30% av den svenska befolkningen göra åt det liksom? Det finns så mycket jag skulle vilja säga dig kring detta, men jag får nöja mig här. Du kommer alltid vara du, och du duger precis som du är. Med herpes och allt. Kram!

Hej! :)

Så härligt att höra så kloka ord från em ing tjej. När jag får herpesutbrott i underlivet blir kah helt förstörd, springer och kollar med spegel förra gånger äer dag, givetvis tvättar jag mina händer innan och efter noga och luftar underlivet så mycket jag kan. Sover alltid utan trosor och smörjer in underlivet med olivolja ( extra virgin) efter att ha duschat. När jag får utbrott börjar det med röd fläck/ fläckar och så brukar den ena inre blygdläppen svullna upp, så obehagligt! Önskar så innerligt att det kan komma ett botemedel. Vet att det forskas på vaccin för redan smittade med herpes typ2, men inget finns mör marknaden ännu. I en artikel jag såg i en tidning stod det att vanligt vsttkoppsvsccin visat sig vara bra mot herpes. ( vattkoppor är ett slags herpesvirus, men inte herpes simplex). Det jobbiga är attan vet ju inte om man smittar när ej har utbrott, men min sambo har aldrig fått några blåsor/ utslag. Funderar på att onförskaffa den där Virulite som ärmförmminsår/ munherpes. Någon som har erfarenhet? Kram!