Kasta gamla dagböcker?

Kasta dom INTE!!

Kasta dem inte. När du blir gammal blir det säkert kul att läsa dem.

Nu var jag ingen flitig dagbokskrivare, men den jag skrev i har jag kvar.

Läser mina barn den när jag dör, så gör det inget, jag är ju ändå död.

Jösses människa, kasta dem absolut inte! Du kommer ångra dig extremt mycket som gammal ifall du har slängt dem! Och vem vet, om du har barn exc kanske de kommer tycka det är roligt att läsa i dem när de är gamla i sin tur? 

Släng inte! Släng inte! Släng inte!

Jag har kvar dagböcker skrivna från mellanstadieålder fram till att jag var 27 år. Min plan är att bränna dessa när jag känner att livet dansar på sluttampen, men fram till dess kommer de att få finnas kvar. Även om de innehåller minnen från en ledsen flicka som inte hade det så lätt och som sedan var en ganska omogen kvinna så finns där också en massa annat som är roligt att minnas tillbaka på. De stannar kvar, men innan min död ska de helst försvinna från jordens yta. Jag tror att du skulle ångra dig om du brände dina redan nu. 

Jag har kastat mina. Jag använde dem till att ösa ur mig känslor jag inte ville prata om, känslor som antingen är totalt ointressanta nu (oooh, jag såg den jättesöta killen i 8b utanför matsalen idag och han tittade nästan på mig!) eller sådant som jag vill ska förbli hemligt.

Jag skulle sparat en del, kanske klippt&klistrat in bra minnen i en bok?
Men inte måste du spara allt. För mig är det också att eventuella barn får inte läsa allt vad jag skrivit. Privatliv även om man dör och tror inte att de vill läsa om precis allt.

Om du vill spara men inte riskera att anhöriga läser, kan du lägga dem i en låda märkt tex med Privat-kastas när jag är död.

Hur säkerställer man att ingen öppnar och läser ändå?

Jag kastade mina när jag flyttade hemifrån när jag var ca 20. Ibland kan jag ha ångrat det lite grann men egentligen inte. hade int velat at någon skulle hitta dem och titta i dem. 
Men om du tvekar kan du väl lägga dem i en låda i ett förråd om du inte har ont om plats?

Kasta! Jag kastade mina. Det är avslutat och det var bara ledsam läsning ändå, inget att minnas.

Under en tid skrev jag dagbok varje dag. Är förvisso bara 16 nu, men men... Hade inte klarat mig psykiskt utan dem, tror jag. Det blev runt 10 st dagböcker med en blandning av både bra saker och sånt som jag bara ville glömma bort. Länge tänkte jag som många, att såklart skulle de sparas för jag hade ju skrivit om stora händelser i mitt liv. Men syftet med dem var aldrig att sitta och fokusera på det som varit, utan snarare använda dem som ett verktyg för att bli en bättre, mer känslomässigt stabil person, som jag sedan skulle använda för att leva mitt liv nu. 

Du verkar ju redan vara inne på att göra dig av med dina och även om jag inte kan prata för dig så kan jag säga att mitt val är inte bara något jag inte har ångrat en sekund utan som också har stärkt mig psykiskt. Minnena är något mer än det som står i dagböckerna, det är den känslan man får när man tänker tillbaka på dem och det är den person man utvecklats till idag.

Kasta dem inte! Det är en unik dokumentation över en period av ditt liv, den kan vara guld värd för dina barn/barnbarn när de blir vuxna och vill veta mer om mamma eller mormor och hur hon tänkte och kände. Att en del är naivt, ointressant och tjatigt - och rentav elakt - har ingen betydelse, det är ändå värdefullt. Hur många gånger har man inte ångrat att man inte frågade mor-och farföräldrar mer om deras ungdom och samhället då, medan de levde? Vad dina släktingar kan tycka eller misstycka när du är borta ska du strunta i.

Om jag hittade något sådant skulle jag bli jätteglad och tacksam och ha överseende med de elakheter och dumheter som stod där. Jag skulle försöka sätta mig in i hur skribenten kände då och varför och absolut inte döma.

Det är sant. Min pappa är död sen flera år, mina farbröder också.

Nu när jag själv är äldre ångrar jag så att jag inte frågade saker.

Hade det funnits dagböcker så hade jag kanske fått svar på saker jag undrar över.

Det är klart att det inte finns garantier, men är dagböckerna uppmärkta så, hoppas jag att de efterlevande respekterar det. Hittar man dagböcker vill man annars säkert läsa.

Spara dem! Tycker att det kan vara väldigt roligt att läsa igenom mina gamla dagböcker. Tror att skulle jag läsa igenom någon annans dagbok och hitta något om mig får man ju ta hänsyn till att det som skrevs, skrevs kanske när personen var irriterad, arg eller ledsen, och det som står kanske inte är så den personen såg mig hela tiden.

Skulle inte slänga dom för liksom gamla brev och kort kan det vara något man vill ta fram och läsa och titta på.

Om du är osäker så lägg dom i ett förråd eller liknande men släng dom inte.

Jag själv skrev dagböcker som barn och i 20-års åldern ibland.

Jag har slängt dem. Ångrar mig inte. Det stod så mycket trams och omogna reflektioner att jag aldrig hade velat låta mina föräldrar,barn, kommande släktingar ta del av dem.

Det var bara mina tankar och känslor där och då i en mognadsprocess. Inga smarta "Ellen Key" eller "Selma Lagerlöf" dagböcker precis.

Men du kanske har skrivit nåt vettigt i dem som beskriver vad du gjorde och hur din vardag /fest var. Då kan det vara värt att spara.

Jag skrev dagbok när jag var 12-19 år. De böckerna förstörde mitt ex, tyvärr. Är så arg på honom fortfarande!
Dagböckerna mellan 20-33 år har jag bränt eftersom det handlade mest om mitt spel/sprit/sex missbruk - det är ett avslutad kapitel.

Dagböckerna från år 2000 har jag sparat och tänker inte bränna de. 

Så ts, spara dagböckerna! 

Jag velar en hel om vad jag vill göra med dagböckerna. I och för sig är det ingen brådska att besluta vad jag ska göra. 
Men, just nu lutar det åt att kasta dom. Mest för att jag inte vill att mina släktingar (syskon och ev föräldrar) skulle läsa dom.

Jag har mest skrivit när jag varit deppig, så jag tycker att det mest gnäll i mina dagböcker. Det ger en bild av mig som inte var hela mitt jag och hur mitt liv  såg ut då.
Jag är glad över att ha skrivit under den perioden. Det hjälpte mig att komma över svårigheter. Kanske är det dags att dra ett streck över den perioden..