Vi som ska adoptera

Hej!

Vi har inte kommit så långt att vi väntar på barnbesked. Däremot är medgivandet klart och vi försöker komma fram till vilket land vi ska söka ifrån. Hur kom ni fram till ert beslut?

Nu har vi bestämt oss; det blir Serbien.

Låt mig säga: Adoption är en egoistisk handling, till att börja med. Varför? För att den är spunnen ur ens egen längtan efter barn.

Därefter är det en vacker handling där, för det mesta, både barn och föräldrar får åtnjuta den kärlek bägge annars troligtvis hade blivit utan.

SVT?s dokumentär visar inget annat än ett samhälle som inte lärt sig att bistå med nödvändig hjälp. Den visar inte dåliga adoptivföräldrar eller otacksamma adoptivbarn, den visar att våra myndigheter inte kan stå för hela processen.

Jag och min man blir inom kort adoptivföräldrar och det är många gånger som vi svurit över byråkratin innan adoptionen, men insett att utmaningen ligger i vardagen efter adoptionen. Och var finns stödet då? Dessutom är vi svenskar så f-bannat stolta så det är ingen som vågar prata om det. Det sägs ju av flera i dokumentären - det finns ingen att prata om det med. Det saknas alltså en struktur, en plan efter återrapporterna.

Så till alla som adopterat eller ska adoptera: kärlek till er.

Till alla er som är adopterade och blir adopterade: kärlek till er.