Vi som ska adoptera

Hej.

Tiden bara rusar iväg och även då känns det som evighet i all väntan på barnbesked. Gått lite upp och ner i vår med känslor och negativa besked som sen vände till positiva igen. Varit jätte stressad över att medgivandet snart hår ut och att vi inte skulle hinna innan det gick ut

Nu har vi äntligen fått barnbesked på en otroligt söt kille på 2,5 år. Känns så jäkla bra och jag kan inte sluta titta på filmen på honom.

Nu är det bara socialtjänsten som ska godkänna oss att vi får adoptera just det här barnet och massa papper.

Ahhh jag vet knappt vart jag ska börja med alla förberedelser.

Vi har sett den dokumentären och blev förstås förstörta av att dom som vad med mådde så dåligt. Vad är det för framtid att ett övergivet barn bor kvar på ett barnhem utan kärlek, närhet, stumulans och utveckling. Visst vår längtan efter barn är stor och vi lyckades inte få egna. Vi söker ett barn som inte har några föräldrar, vad hade barnet haft för framtid utan föräldrar och allt som hör till att växa upp i en familj. Barnen har ett bagage och man måste göra allt man kan för att barnet ska växa upp utan att må dåligt.

Jag håller med om att stödet och hjälpen till både barn och föräldrar måste lyftas. Vi är beredda att söka den hjälp som behövs för att vår son ska må bra.

Jag känner flera adopterade som haft en fantastisk uppväxt men underbara föräldrar.

Jag ska göra allt i min makt att vår son inte ska växa upp och må dåligt.