HJÄLP! Livrädd kattunge!

Vart är ni kattmänniskor?

Vart är ni kattmänniskor?

Ge katten tid så kommer hon förmodligen bli socialare med tiden.

Jag tror absolut att hon skulle uppskatta en social kompis. När vi varit stödhem åt skygga katter har det varit ett stort plus att vi har två orädda och supersociala missar hemma.

En kattunge som inte haft kontakt/väldigt lite kontakt med människor under första två månaderna blir förvildad. Jag tog hand om en 4-5 månader gammal vildkatt. Det tog 9 månader innan han kom i famnen på mig. Jag låg på golvet med mat i handen, tittade bort, gäspade, blinkade långsamt vilket på kattspråk betyder att du inte är ett hot. Sakta men säkert kom han fram och började lita på mig. Hade inga barn då, de får absolut inte jaga efter den, den behöver tid.

En katt kan spinna när den är stressad så försök låta katten komma till dig istället, locka med leksaker, tex en lång fjädervippa, papperstuss på snöre. Att skaffa en till katt kan absolut hjälpa om den är väldigt social och kan visa att ni inte är farliga.

Lycka till!

Kan tillägga att min vildkatt blev supermysig tillslut men hade alltid svårt att lita på någon utanför familjen.

Jag undrar hur kan man skaffa en Helig Birma kattunge

Det spelar ingen roll hur katten vant sig med social kontakt eller inte för alla katter har olika personligheter precis som vi människor och du måste respektera det din katt behöver och prioritera kattens behov (ha integritet vara ifred) framför dina egna (närhet kunna kela med katten)

Din katt låter som en som kommer till dig när den själv vill det och ju mer du tvingar den desto längre bort från dig vill den. Den behöver tid och ditt tålamod att du inte tvingar dig på den. Detta är vanligt hos raser som Birma t.ex som har hög integritet och ser sig som kungliga. Men finns även i andra raser. Det kan vara så att din katt associerar social kontakt med obehag då är det extra viktigt att du har tålamod och inte jagar katten, har du tur och med lite tålamod kommer katten känna att du är lugn och efterlämnar trygghet och då kommer den börja ty sig till dig, men detta kan ta tid. Det kan ta allt från månader till år.

Tack för svaren :)

Katten är en vanlig liten bondkisse, verkar inte tycka att hon är kunglig så som katter gör. Ibland när hon går så stryker hon verkligen efter golvet.

Barnen rör henne inte, dels för att dom inte får för mig och pappan och dels för att det inte går. Hon drar som sagt så fort någon ens ställer sig upp från en stol eller soffan.

Vi jagar henne inte, utan dom få gånger vi provat hålla henne så har min sambo flyttat soffan och plockat upp henne från golvet.

Vissa jag har pratat med säger att vi MÅSTE ha katten i knät och kela annars kommer hon aldrig att vänja sig med oss.

Jag tycker ju själv att det känns konstigt eftersom ingen av dom tidigare vi haft har vi "tvingat" att gosa utan bara låtit vara, men då har det som sagt tagit högst några dagar innan dom börjar komma fram.

Vi har lyckats busa med henne någon gång med en sån "svans" på pinne, men råkar man ändra ställning eller hosta så blir hon rätt och gör en rövare på golvet.

Men ni menar att man bara kan låta henne va och hon kommer att komma när hon är redo?

Jag tycker att du är på rätt spår när du låter henne vara, men försöker locka till lek. Lek är avslappnande och stärker kattens självförtroende. Klappa försiktigt när tillfälle ges och det verkar ok för katten.

Ta inte illa upp om katten springer undan eller fräser, det är bara kattens uttryck för rädsla och osäkerhet. Än har ni bara börjat lära känna varandra och det är viktigt att vara tålmodig och låta förtroendet växa fram i kattens egen takt.

En trygg och social kattkompis kan hjälpa och faktiskt bli en trygghet även för katten. Katter som är rädda för människor kan ibland känna sig betydligt bekvämare med andra katter, även om det är nya bekantskaper.

Hej!

Vi skaffade en liten kattunge som var helt ovan vid människor (uppvuxen i ett stall med en drös andra katter). Han var EXTREMT rädd, precis så som du beskriver att din är. Jag tvingade inte honom att sitta hos mig, även om vi fick det tipset av säljaren. Jag lät honom komma fram när han ville, passade på att klappa när han åt- när det kom till mat vågade han sig upp på soffan. Såg hela tiden till att vara väldigt försiktig och lugn i hans närhet. Efter bara en vecka började han sova i sängen och på soffan. När han väl somnade gick det bra att klappa honom lite lätt. Efter ytterligare några dagar började han rulla runt på golvet och leka självmant. Och efter endast två veckor kom han SJÄLV fram till mig och ville klappas :) Nu har jag en otroligt fin kisse som är helt tam och social.

Jag tror verkligen att din kattunge kan bli lika social som min, bara den får göra det i sin takt och kan känna sig trygg med er. Mina tips är att försöka leka med den, mata den ur handen och klappa när den väl går. Ge inte upp hoppet! Uppdatera gärna hur det har gått.