7-årings behov av den andra föräldern

Barnens behov går alltid före eventuella vuxnas önskemål (och alla barn är olika).

Tyvärr är det många vuxna som tror sig veta barnets behov men inte klarar av att läsa av sitt eget barn, åt båda hållen (dvs en del tror inte det behövs kontakt alls och en del hönsiga föräldrar tror att barnet måste få ringa varje kväll)

Barnet ska få ha så mycket kontakt som det önskar naturligtvis.

Vad menar du ens med att föräldern ska få vara "ostörd i sitt nya liv"? 

Självklart så ska man ha så mycket kontakt med barnet som barnet vill, sen tror jag att alla barn mår bra av att höra av sia föräldrar varje dag så att de vet att de är en del av deras liv och att de tänker på dem.

Utvecklar det lite:

Den ena familjekonstellationen är ny och den nya partnern vill att varannan vecka ska vara varannan vecka utan minsta inblandning eller kontakt med barnets andra förälder. Den nya partnern har tre egna barn och vill ha det på det sättet även med sina tidigare ex.

(Vill hålla grundförutsättningarna ovärderade för att få bra svar, argument och infallsvinklar.)

Jag tycker det är ett egoistiskt och oempatiskt förhållningssätt, förutsatt att inte finns rimliga skäl till att begränsa kontakten med exen.
Förälder är man hela tiden även om man har varannan vecka och naturligtvis ska barnen få ha så mycket kontakt de vill och behöver med den föräldern de inte är hos för närvarande. 

Såklart så mycket som barnet behöver. Man kan inte vara förälder varannan vecka det är man dygnet runt även om man skiljer sig. Så trött på vuxna slm inte ser till barnens bästa utan bara sitt egna...

Känns väl rimligt och som en bra rutin att ringa och säga godnatt till den man inte är hos. Så har vi alltid gjort vid t.ex. tjänsteresor, nöjesresor och semestrar på olika håll.

Men beror ju helt på situation och barn. En del barn kanske vill ringa pappa fem gånger per kväll för att klaga på mammas regler, eller ringa mamma och gråta så fort man haft en konflikt med pappa. Då kan jag förstå att man behöver hitta förhållningssätt för att få det att fungera i den familj där man just nu vistas.