Drömde att han dog och så dog han på riktigt.
Jag jobbar inom äldreomsorgen så att människor dör är inget nytt för mig. Har aldrig tidigare påverkats av att någon dör men denna gång kom det som ett slag i magen.
Det flyttade in en ganska ung herre på mitt jobb i slutet på Juli. Han fick ett "specialbeslut" som gjorde att han fick plats på ett äldreboende trots att han var yngre än vad som annars krävs.
Denne man var svårt sjuk och alla, inklusive mig själv, visste såklart att han förmodligen inte skulle leva en längre tid.
Herren var mycket introvert, tyckte inte om att vara på ett äldreboende och avskydde att han behövde hjälp med sin vardag vilket jag hade och har full förståelse för.
Han gillade ingen på min arbetsplats, han kastade ut den ena efter den andra och kunde stundtals vara nästan elak. Återigen förståeligt då han hade oerhört svårt att acceptera sin situation.
Men han och jag, vi kom överens. Av någon märklig anledning brukar jag komma väl överens med de svåraste patienterna.
Jag kom honom väldigt nära under dessa månader och han berättade om hela sitt liv för mig. Han kom att betyda mer än vad någon annan patient gjort.
Så för snart två veckor sedan så vaknar jag på morgonen och är fundersam över varför jag drömde att han dog under natten. Har aldrig drömt om någon av mina patienter tidigare och särskilt inte så detaljerat som jag gjorde det.
Klädde på mig och gick till jobbet som vanligt. När jag kliver in på vårt arbetsrum så tittar mina kollegor konstigt på mig och jag frågar vad som hänt. Då får jag beskedet att denne herre dött under natten och det brast för mig.
Att jag blev ledsen beror givetvis på att vi kom varandra nära men också för att jag hade drömt under natten att han dog. Som ett märkligt sjätte sinne.
Bortgången av den här mannen känns som att jag aldrig kommer att komma över. Jag hade lagt ned så mycket tid på saker jag skulle göra tillsammans med honom för att ge honom en mening sin sista tid i livet och så tog det bara slut pang bom.
Jag vet att han inte längre lider och för honom var det här säkert det bästa (med de alternativ han hade) som kunde hända. Jag vet också att det här är mitt jobb och att jag inte ska ta med mig jobbet hem men det här känns tungt.
Vet inte vad jag vill med tråden mer än att skriva av mig.
Finns det fler Undersköterskor, Sjuksköterskor eller Läkare här inne som upplevt något liknande?