Inget tålamod - blir så arg

Åh, lider med dig. Jag hade det lika med äldsta sonen när han var ca 12-16 månader. Vaken 2-3h varje natt. Så frustrerande. Då hade jag bara honom. Känner så igen mig i din frustration. Tyvärr har jag inga bra tips på lösning. Vill bara säga att du inte är ensam och förstår hur det känns. Man blir helt koko när man ligger vaken så. Kämpa på. Stor kram.

Tack för din peppning :)

Ja min dotter var likadan mellan 6-11 månader men då hade man ju bara henne. Hon har också alltid sovit dåligt tills hon blev strax över året. Men sonen har sovit ganska bra (väldigt bra i mina mått mätt) sedan han föddes så då känns det ju lite extra frustrerande när det plötsligt strular. Jag fick sovmorgon till kl 8 idag iaf :D alltid något!

Ingen människa orkar med långvarig sömnbrist. (Nästan) alla småbarnsföräldrar vet hur tufft det är, och nu har du dessutom två barn under två år hemma - förstår verkligen att det är svårt!

För det första kan jag tycka att ni måste börja dela mer på nätterna. Ni är två föräldrar. Minst 2-3 nätter i veckan måste pappan kunna ta. Så en sovmorgon var på helgen. Visst, ni kommer fortfarande vara trötta båda två, som småbarnsföräldrar är, men ni får i alla fall en chans att hålla huvudet över ytan.

Om du tar alla nätter jämt så blir inte bara barnen och du lidande i och med ditt humör, det kan också uppstå direkt farliga situationer eftersom hjärnan inte fungerar som den ska på för lite sömn. Det är som att köra bil full - något du förhoppningsvis aldrig skulle utsätta dina barn för. För att hålla koll på två så små behöver du se till att du orkar.

Min man sover också som en stock när han väl somnat så vet hur svårt det kan vara. Men försök hitta en lösning som funkar för er. Han kanske kan samsova med barnen sina nätter och du sover då i ett annat rum? Eller så får du väcka honom när barnen väcker dig.

Slutligen, humöret.
Det är helt naturligt att bli arg och frustrerad när man hindras från att sova, men det är också lätt att fastna i de negativa känslorna. Ibland när jag kände mig helt förtvivlad mitt i natten under småbarnsåren - bar omkring på ett barn som bara ville sova i en vaggande famn timme efter timme tills ryggen värkte och benen vek sig och jag höll på att bryta ihop - så kunde jag ändå titta på det här fantastiskt jobbiga lilla knytet och tänka att av alla saker jag skulle kunna lägga min kraft på i världen så var det här ändå den bästa. Då rann alla negativa känslor bara av mig. Samma sak funkade under trotsåldrarna. När man påminner sig själv om att barnet bara gör vad det behöver för att utvecklas, växa och må bra går det (oftast) inte att vara arg. Istället blir man bara imponerad och stolt.

Det är inte alltid det går att vända tankarna på det sättet, men försök hitta något sätt som funkar för dig. Sjung en vaggvisa (för att lugna dig själv), låtsas att du befinner dig mitt i en aktionfilm och världen hänger på att du håller huvudet kallt, humma ett nonsensmantra eller vad som helst som bryter uppbyggnaden av frustration.

Berätta gärna hur det går!

Som tidigare påpekat, du måste få sova ut ibland.

Mina barn var bra på att sova och ganska enkla som små men min räddning när man börjar få den där känslan att jag klarar inte mer var vagnen.

Stoppa ungarna i vagnen, ta med passande fika, ut, gå.

Man avbryter den negativa känslan.

Har du tur skiner solen och du får mer energi,

Förstår tillfullo din trötthet o frustration är själv förälder till ett spädbarn, men jag får ont i magen när du skriver att du tar i honom hårt!

Ni får hitta nya upplägg för nätterna du o din man , kan du sova på dagen så gör det! Be familj, vänner eller släkt om avlastning med den äldre kanske .

Ta hjälp av bvc likaså ,

Tack för all pepp och tips!

Det här med att jag tar i honom ?hårt? alltså det är inte så att jag på något is skulle skada honom eller så. Bara att jag håller i honom lite hårdare.

Igår natt när han äntligen somnat så satt jag med honom i famnen en stund och bara njöt av min älskade lilla gosse. Det är värt all sömnbrist och allt jobbigt alla dagar i veckan, bara man kan få lite andrum ibland så blir det lättare :)

Mannen tar dottern när hon vaknar på natten, så sover han på en madrass bredvid hennes säng. Men det är kanske 1 natt i veckan eller nåt. Så jag ska kräva lite mer av honom.

Inatt sov sonen hela natten till 05.40 det var fantastiskt! :D nu är det snarare jag själv som är problemet haha jag vaknade nog 500gånger och ville gå och titta till honom så att allt var bra men vågade inte i rädsla av att väcka honom.

Nu känner jag mig ändå full av energi och ska njuta av varje sekund jag har med mina älskade barn <3 så hoppas vi att denna bra sömnen håller i sig!

Tack igen för alla tips och all pepp!