• Eveyn

    Pappas fru tror att hon är inbjuden!

    Min pappa är omgift sedan en massa år med en kvinna som alltid ogillat hans barn, mig, min syster och bror. Pappa flyttade till hennes stad när jag var omkring 15 år och därefter glesades vår kontakt ut. De var ofta "upptagna" de helger vi skulle komma, och när vi kom så var nya frun otrevlig och snorkig mot oss. Vi var aldrig medbjudna på resor och annat som de gjorde. Hon var alltid noga med att poängtera att vi inte tillhörde hennes familj.

    Nu i vuxen ålder har jag mycket sparsam kontakt med både pappa och hans nya fru. Pappa och frun har ofta varit upprörda över det, tyckt att vi är bortskämda, att vi borde hälsa på dem och uppföra oss. De vill utåt hålla bilden av den lyckliga familjen och att pappa och frun är så förträffliga. På trettonhelgen har de alltid en bjudning dit vi förväntas komma, och d¨å också förväntas spela med i charaden om att vi är en familj. Hela tillställningen är väldigt obehaglig, men vi syskon brukar åka dit, hålla god min och sen ses vi knappt mer under resten av året. Eftersom alla vi syskon har det rätt bra i livet med fina jobb och bra karriärer har det blivit lite mer intressant för pappas fru att ha oss i familjen, så hon kan glida lite på vår framgång. Men vi är mindre än måttlig intresserade tillbaka. 

    I år fyller i alla fall jag och syrran (tvillingar) jämnt och har planerat att hyra ett stort hus i Sydfrankrike och bjuda familjen dit i två veckor i sommar. Det blir min, syrrans och brorsans familjer och mamma och mammas man. Mammas man har alltid gillat oss och sett oss som sin familj, vi alla syskon har en egen relation med honom oavsett mamma, och jag skulle helt klart umgås med honom även om han och mamma inte skulle vara gifta. 

    Jag och syrran pratade lite om det här under pappas trettondgagsgrej, inte högt till alla, utan mellan oss. Men pappa hörde och började fråga om det. Så vi nämnde att vi skulle hyra hus och bjuda in till våran födelsedag. Jamen så kul, säger pappa då! Det tackar vi väl ja till direkt!! Och så vänder han sig till sin fru som står strax bredvid och berättar att de är bjudna till vår födelsedag i Sydfrankrike i sommar! Att viska hyra stort hus och allt.

    Jag och syrran blev helt stumma först, stirrade på varann. Jag kunde inte tro att det var sant. Hur kunde de tro att de var inbjudna? Att vi skulle vilja fira vår födelsedag med hans fru som alltid behandlat oss som skit. Som knappt ens brukar gratulera oss på födelsedagen, knappt svarar på tilltal när vi ses. Men nu passar det?

    Fan, nu måste vi komma på nåt sätt att säga att pappa och frun inte är medbjudna. Kanske pappa, men absolut inte frun. Det skulle bli så otrevligt om de kom, jag kan inte tänka mig ett värre scenario. Ska hon gå där och vara snorkig mot oss och mamma i två veckor på vår resa? Och att vi skulle bjuda henne på boende och allt? Jag står ut med henne max två timmar åt gången, max några gånger per år. Två veckor är helt otänkbart. Hjälp!

  • Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!
  • Eveyn
    Stårschan skrev 2018-01-11 09:04:27 följande:

    Egentligen tycker jag att hämnd är löjligt och något man bör undvika, men om nu hon var så noga med att poängtera att ni inte hörde till hennes familj när ni var yngre, så är det väl payback time nu. Kanske hade hon till och med något sätt att uttrycka sig på förr, som hon nu kan få tillbaka i sitt eget ansikte?

    Karma!


    Hämnd är det knappast. Bara en genuin ovilja att ha med henne att göra. Och förstår inte varför hon ens tror att vi skulle vilja ha henne med på vår resa?
    Anonym (KH) skrev 2018-01-11 09:01:11 följande:

    Er pappa kommer förstå även om han såklart kommer bli ledsen i början men ring/skicka ett sms och tala klarspråk? Fundera fört ut om ni ska bjuda er pappa eller inte sen hör ni av er.

    Lycka till!

    (Jättedumt att prata om en sak på ett ställe där alla inte är bjuda, undvik det i framtiden, det lär man sig liksom på lågstadiet)


    Det är mycket folk på pappas bjudning, som ett stort mingel med en massa av hans vänner, hans frus vänner, hennes barn och många andra.

    Vi pratade sinsemellan, syrran och jag, inte så att nån annan skulle höra. Men pappa snappade i förbifarten. 

  • Eveyn
    Anonym (Säg som det är) skrev 2018-01-11 09:10:22 följande:

    Ni får ta och träffa er far och berätta hur det ligger till, ta tjuren vid hornen, att hon är absolut inte medbjuden. Så får ni förklara varför. Tyvärr finns det inget bra eller enkla sätt att komma förbi en sån här tabbe, samtidigt är ju grejen ändå den att ni skulle ha blivit tvungen att förklara er ändå... Eller ni hade tänkt att er far och hans fru aldrig skulle ha hört talas om resan, inte ens i efterhand heller? Låter naivt i så fall.


    Om han hört om resan i efterhand hade inte spelat så stor roll. Vi brukar aldrig semestra ihop annars, så han brukar inte vara involverad i våra semesterplaner och vilka vi väljer att resa och umgås med.

    Våra födelsedagar brukar han fira genom att skicka en blomma och sätta in en peng på kontot. 

    Jag hade faktiskt aldrig förväntat mig att de skulle bli såhär intresserade av just den här resan, den här födelsedagen. Men det låter väl fint för dem. 

    Vi måste bara komma på hur vi ska lägga fram det. Vår pappa och hans fru kan vara rätt dominanta, milt sagt. Har de bestämt något de vill brukar de se till att det blir så. 
  • Eveyn
    Anonym (Säg nej!) skrev 2018-01-11 09:23:53 följande:
    Men varför stoppade ni inte direkt när er pappa sa nåt och sa det bara att "nej, vi åker med mamma och hennes nya. Vi blir inga fler"
    Nu är det ju än värre då ni inte sa nåt och lät er pappa tro att dom är inbjudna!
    Helt rätt, det blev konstigt, Vi borde sagt det direkt. Men både jag och syrran blev så ställda, och fann oss liksom inte. Det har väl också på nåt sätt med vår knepiga relation att göra. Vi har alltid varit i underläge gentemot pappa och hans fru. Fått vara där på nåder men ändå förväntats finnas där för att synas på deras fina fasad. Jag har aldrig haft ett ärlig samtal med pappa om hur han har behandlat mig. Jag har bara glidit ur bild och hållit mig undan alltmer genom åren. Kanske dags nu att ta bladet från munnen och låta honom och frun veta vad jag tycker.

    Vår bror som är lite yngre än mig och syrran har blivit ännu värre behandlad av frun. Hennes son och vår bror är lika gamla och de blev hela tiden jämförda med varandra, till brorsans nackdel. Han blev också tvinga att åka till dem längre, när jag och syrran slutat åka dit. Han säger att han inte följer med på resan om pappa och frun kommer. Fast de ska ju inte komma, vi ska bara se till att säga det.

    Mamma skrattade högt när hon fick höra det här. Typiskt dem, tyckte hon, de ser till att hålla sig framme när det vankas något fint och storstilat som de kan glassa med. 
  • Eveyn
    Anonym (Säg som det är) skrev 2018-01-11 09:33:52 följande:
    Att det lät så intressant kan kanske ha något att göra med att dom inte skulle behöva betala själva?

    Om båda är dominant se då till att du och din syster träffar er far ensamma när ni ska berätta. Då är ni två mot en. Annars överväg att helt enkelt skriva ett sms och avsluta det med att ert beslut inte är förhandlingsbart. Försöker han eller hon initiera en diskussion om saken säg nej jag/vi tänker inte diskutera det där, du/ni vet vad som gäller - respekteras inte det lägg på/gå därifrån/svara inte på sms:et. Rent krasst, vad fan ska dom göra om ni inte betalar heller? Knappast att dom kan tvinga er betala och hur ska dom veta vart huset ni ska hyra ligger om ni inte informerar dom om adressen.

    Lär väl bli otrevligt och sura miner ett tag, men hellre det än att ni ska få era födelsedagar och en två veckors semester förstörd. Speciellt med tanke på att ni betalar! Dom två betyder ändå inte särskilt mycket för er, och det är okej att känna så gentemot en egen förälder. Dom båda verkar ytliga och er far har uppenbarligen inte velat stå upp för er och har inte värderat sin relation med er särskilt högt, så varför ska ni?
    Jag lutar nog åt SMS, eller att syrran och jag skriver ett gemensamt mail. Och sen inte svarar i telefon på ett tag.

    Det har blivit jävla halabaloo vid andra tillfällen när vi inte velat "ställa upp" på deras förväntningar. Varken pappa eller hans fru drar sig för att kräva av oss att vi ska närvara på saker för att det ska se bra ut för dem, men sen inte bjudas in när det inte passar dem. 

    Min man som jag varit tillsammans med i snart 15 år tyckte i början att jag överdrev och att pappa och hans fru var ju så trevliga (de är ju det utåt). Men det dröjde inte så länge innan han såg igenom fruns fina yta och såg den manipulativa elaka kärringen bakom. Han tycker att jag bara ska säga det, rakt ut. Men det är svårt för mig, jag har aldrig sagt ifrån ordentlig till min pappa eller frun. Är väl dags nu. 
  • Eveyn
    Anonym (Sms) skrev 2018-01-11 09:30:50 följande:
    Du och din syster äger rätten till vem som får följa med så det finns inget sätt för dom att "få det att bli så" oavsett hur dominanta dom är förutom att ni tillåter det.

    Skicka ett kort och tydligt sms. "Hej. Angående den där resan du hörde mig och syrran prata om så är jag ledsen om det blev något missförstånd men du och *flickvännens namn* var aldrig menade att bli bjudna. Ledsen för förvirrningen."

    Riv av plåstret, det finns inget smärtfritt alternativ. Dom kommer att bli griniga men det är väl oavsett bättre än få resan förstörd.
    Tack! Det var en bra formulering. 

    Ja, jag ska ta tag i detta snarast. Jag gruvar mg, men lika bra att få det gjort så vi kan gå vidare med planerna igen. Det här har förtagit glädjen lite, men den kan vi ju jobba upp igen när pappa och frun är avklarade. 

    Att ha dem med på resan finns inte som alternativ, det handlar bara om min oro för att uttala det för pappa. 
  • Eveyn
    Mandel skrev 2018-01-11 09:57:27 följande:

    Känns som att ni bara har två alternativ.

    Antingen att berätta att de faktiskt inte är medbjudna eller så är det bara att spela dumma om frågan kommer upp.

    Det känns inte som att ni har så tät kontakt och frågan är om er pappa kommer att kontakta er för att stämma av om resan eller om han kommer att vänta på att ni hör av er.


    Både han och frun verkade rätt på, men vi har inte prata sen dess.

    Men nu börjar jag känna mig taggad att säga ifrån på riktigt till pappa. Jag ska fundera lite på hur och hur jag ska formulera mig.

    Jag vill ha det ur världen också, så att vi kan glädja oss år resan och planeringen utan att fundera över pappa och frun och deras agenda.
  • Eveyn
    Corly skrev 2018-01-11 10:07:14 följande:

    Haha, ursäkta för att jag skrattar men detta låter lite som upptakten till en komedifilm. 

    Nå, i ditt inlägg så låter det nästan som att ni på din pappas förfrågan formulerade det på ett sådant sätt att det kunde misstolkas som att alla, alltså även de, skulle bjudas in. Det du kan säga nu är väl att det visst blev ett missförstånd och att ni redan bjudit in så många som får plats. Men usch, obehagligt läge. Jag själv är konflikträdd så jag hade gruvat ihjäl mig. 


    Det är svårt att beskriva hur samtalet blev. Han hörde oss prata, undrade vad vi pratade om, och liksom tog orden ur munnen på oss. Och sen: Fira födelsedagen i Frankrike! Det låter kul! NN! (frun, som stod strax bredvid) - har du hört, flickorna (vi som snart fyller 40 år) bjuder in till stor fest i Frankrike, de ska hyra ett hus så alla får plats. Härligt, det planerar vi ju in!

    Och syrran och jag stod som fågelholkar och undrade vad som hände, stammade nåt. Ja, gud, det blev helt fel, vi borde såklart sagt nåt. 

    Konflikträdd är ordet. Och allra mest inför pappa. 
  • Eveyn
    Anonym (lll) skrev 2018-01-11 13:05:13 följande:

    Det här är ju det ypperliga tillfället att en gång för alla rensa luften med dem. Just hur ni haft det hela uppväxten pga att hans nya markerat att ni inte var del av familjen. Er pappa kan ju knappast vara ovetande om det? Ta delar av det du skrev i TS, formulera tydligt och klart och avsluta med ett stort NEJ om resan. Klart! 


    Ja, det är nog så. Dags att säga det jag/vi tänkt så länge. Bra idé om att kopiera inlägget till viss del.
    Whitehorse1979 skrev 2018-01-11 12:59:58 följande:

    Har du mejlat än då?

    Kort och koncist.

    Det blev fel. Du och din fru är inte inbjudna till detta födelsedagsfirande.

    Vill du berätta varför så gör du det i samma vända annars inte.

    Få bara fram att de är inte välkomna!



    Nej, inte än. Går och gruvar mig. Har pratat med syrran och vi dividerar fram och tillbaka hur vi ska säga.
  • Eveyn
    Anonym (konflikträdd!?) skrev 2018-01-11 13:18:35 följande:
    Vet du vad jag tycker? Jag tycker att du och dina syskon, eller du och din syster bara, ska bjuda ut din pappa på restaurang, uttryckligen utan fru, och ta snacket. Som det låter har ni haft en ganska dålig relation till er pappa, men det beror mycket på hans nya, som är den som ni inte gillar. Ni har ju varken valt henne eller har blodsband till henne, så ni är inte skyldiga henne något eller att försöka upprätthålla en god relation till henne. Skillnaden mot er far är att ni kanske skulle VILJA ha en god relation till honom??? Ta bladet från munnen och var ärlig, förklara att de inte är välkomna på resan och att det är p g a hans fru först och främst och hur hon behandlat er. Så får han reflektera över saken och själv bestämma vad han vill berätta för sin fru.
    Det skulle kunna vara en bra idé, men jag undrar om det är det i vårt fall. Det känns som att sprickan är för djup mellan oss och vår pappa. Visst önskar jag att relationen med honom var bättre, men samtidigt är jag så besviken och arg på honom för hur han behandlat oss, och låtit sin fru behandla oss. ärligt talat fattar jag inte hur en förälder kan behandla sina barn på det sättet. Ännu mer tydligt har det blivit sen jag fick mina egna barn, aldrig skulle jag svika dem på det här sättet.

    Det är dessutom extremt svårt att få pappa på ensam hand. Hans fru ser till att vara närvarande alltid när pappa träffar sina barn. Hon verkar ha behov av att kontrollera vår relation, och pappa verkar ha behov av att ha henne vid sin sida alltid. Jag fattar inte det heller egentligen. Jag träffar många människor utan min man, vi har egna vänner, egna familjer och gör saker på egen hand. Men det går inte för sig för pappa, i alla fall inte när det gäller oss barn.

    Just nu lutar det åt att jag och syrran skriver ett gemensamt mail till pappa där vi förklarar att han och frun inte är medbjudna på resan, och i korta drag varför. Och sen får bollen ligga hos honom/dem om de vill diskutera mer eller komma med något svar. Det är kanske fegt, men det är nog vad vi förmår just i den här situationen.
  • Eveyn
    Anonym (Nina) skrev 2018-01-11 13:30:16 följande:

    Förstår att det är jobbigt, men det finns ju egentligen inget att vara rädd för. Du och din syster är ju vuxna sen länge, och ni träffar ju ändå inte er pappa. Ni har ju ingen bra kontant som det är. Tror ärligt talat inte att det här kommer göra det mycket värre.

    Skriv ett mail med syrran, se till att det är kort och inte går att missförstås, sen skickar ni bara. Skit i att svara om dom ringer efteråt. Låt dem sura. Ni har ju absolut ingen skyldighet att bjuda dem eller linda in sanningen, speciellt när dom bara bjöd in sig själva sådär och med tanke på hur dom behandlat er.

    Hoppas att ni får en trevlig födelsedag i Frankrike!


    Ja, visst är det konstigt? Att trots att vi är vuxna så har pappas reaktioner så stort inflytande på oss. Det säger en del om hur relationen varit. Liksom att vi hittills alltid infinner oss plikttroget på deras trettondagsmingel trots att ingen av oss barn egentligen vill komma. Men eftersom pappa mer eller mindre KRÄVER att vi ska komma så gör vi det. Jag tror att jag hittar mer och mer styrka inom mig nu, att säga ifrån om allt möjligt som gäller min pappa. 

    Vi kommer nog att göra precis så, skriva ett mail och så får de ta hand om sin besvikelse.
Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!