• Eveyn

    Pappas fru tror att hon är inbjuden!

    Min pappa är omgift sedan en massa år med en kvinna som alltid ogillat hans barn, mig, min syster och bror. Pappa flyttade till hennes stad när jag var omkring 15 år och därefter glesades vår kontakt ut. De var ofta "upptagna" de helger vi skulle komma, och när vi kom så var nya frun otrevlig och snorkig mot oss. Vi var aldrig medbjudna på resor och annat som de gjorde. Hon var alltid noga med att poängtera att vi inte tillhörde hennes familj.

    Nu i vuxen ålder har jag mycket sparsam kontakt med både pappa och hans nya fru. Pappa och frun har ofta varit upprörda över det, tyckt att vi är bortskämda, att vi borde hälsa på dem och uppföra oss. De vill utåt hålla bilden av den lyckliga familjen och att pappa och frun är så förträffliga. På trettonhelgen har de alltid en bjudning dit vi förväntas komma, och d¨å också förväntas spela med i charaden om att vi är en familj. Hela tillställningen är väldigt obehaglig, men vi syskon brukar åka dit, hålla god min och sen ses vi knappt mer under resten av året. Eftersom alla vi syskon har det rätt bra i livet med fina jobb och bra karriärer har det blivit lite mer intressant för pappas fru att ha oss i familjen, så hon kan glida lite på vår framgång. Men vi är mindre än måttlig intresserade tillbaka. 

    I år fyller i alla fall jag och syrran (tvillingar) jämnt och har planerat att hyra ett stort hus i Sydfrankrike och bjuda familjen dit i två veckor i sommar. Det blir min, syrrans och brorsans familjer och mamma och mammas man. Mammas man har alltid gillat oss och sett oss som sin familj, vi alla syskon har en egen relation med honom oavsett mamma, och jag skulle helt klart umgås med honom även om han och mamma inte skulle vara gifta. 

    Jag och syrran pratade lite om det här under pappas trettondgagsgrej, inte högt till alla, utan mellan oss. Men pappa hörde och började fråga om det. Så vi nämnde att vi skulle hyra hus och bjuda in till våran födelsedag. Jamen så kul, säger pappa då! Det tackar vi väl ja till direkt!! Och så vänder han sig till sin fru som står strax bredvid och berättar att de är bjudna till vår födelsedag i Sydfrankrike i sommar! Att viska hyra stort hus och allt.

    Jag och syrran blev helt stumma först, stirrade på varann. Jag kunde inte tro att det var sant. Hur kunde de tro att de var inbjudna? Att vi skulle vilja fira vår födelsedag med hans fru som alltid behandlat oss som skit. Som knappt ens brukar gratulera oss på födelsedagen, knappt svarar på tilltal när vi ses. Men nu passar det?

    Fan, nu måste vi komma på nåt sätt att säga att pappa och frun inte är medbjudna. Kanske pappa, men absolut inte frun. Det skulle bli så otrevligt om de kom, jag kan inte tänka mig ett värre scenario. Ska hon gå där och vara snorkig mot oss och mamma i två veckor på vår resa? Och att vi skulle bjuda henne på boende och allt? Jag står ut med henne max två timmar åt gången, max några gånger per år. Två veckor är helt otänkbart. Hjälp!

  • Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!
  • Ess
    Colourfulrainbow skrev 2018-01-13 21:43:54 följande:
    Varför ens gå in på hur du skulle känna i den situationen? Det här handlar om TS och hur illa behandlad hon blivit av sin pappas fru. Kan det inte få finnas en styvförälder-tråd där du inte sitter och gnäller om hur mycket du hatar din mans barn? Hur kan han ens vara tillsammans med någon som tänker så om hans tidigare barn?
    Varför inte!
    Hon tycker inte heller om hans barn, varför tror du då att just HON kommer resa med på deras semester?
    Varför skulle hon skilja sig så himla mycket från hur jag gjort?
  • Zarch
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-14 07:05:34 följande:

    Avundsjuka människor som är så säkra på att det bara finns en enda sanning. En pannkaka är platt men har alltid två sidor.

    Bitterhet äter upp er.


    Kan faktiskt håla med om det här.

    TS och tvillingsyrran framstår som två bittra dramaqueens som bara sitter och konspirerar och ältar det förflutna. Vad är problemet? Sitta och kombinera ihop ett långt mail hade inte behövts, du borde sagt där och då att resan inte innefattade honom och frugan. Kanske dra en vit lögn och säga att det är för polare?!

    Oavsett vad så är det dags att växa upp och sluta älta gamla oförätter, givetvis kan och möjligtvis bör du skita i satmaran men det förgångna går liksom inte att få ogjort. Föregå med gott exempel och bli inte bitter, då blir du lika patetisk och mörk som henne.
  • Ess
    Anonym (Inte medbjuden) skrev 2018-01-14 11:40:16 följande:
    Även om mina syskon OCH mina föräldrar skulle stå och diskutera att de gemensamt ska åka någonstans så tar jag inte för givet att jag också får följa med.
    Jag väntar alltid på att någon bjuder in mig och det skulle aldrig falla mig in att tränga mig på och tvinga med mig själv.
    Vill folk ha mig med ber de mig att följa med. Och det gäller allt ifrån after work och fester till bröllop och resor.

    Fast jag är kanske formad av livet som "utstött".
    Kommer aldrig att glömma det året jag frågade mina syskon med familjer och mina föräldrar om det var någon som var sugen på att hänga med till fjällen och åka lite skidor - de brukade åka ibland.
    Alla svarade nja, vi hade inte tänkt att åka i år. Ok fine.
    Några veckor senare får jag reda på att de har ändrat sig och bokat, men de frågade inte mig och min familj om vi ville med...
    Ts sa trots allt rättså tydligt att de skulle fira sina födelsedagar och att alla var bjudna. Att pappan nappar är inte så konstigt.
    Men nu handlar tråden om hans fru, som inte sa något överhuvudtaget och ingen egentligen vet om hon verkligen skulle sätta sin fot på den resan.

    Hade maken pratat med sina barn och vänt sig mot mig och sagt att vi var bjudna, så hade jag trott att vi var bjudna. Sen att jag inte följt med är en sak vi diskuterat efter festen när gästerna gått.
  • Ess
    Zarch skrev 2018-01-14 12:12:25 följande:
    Kan faktiskt håla med om det här.

    TS och tvillingsyrran framstår som två bittra dramaqueens som bara sitter och konspirerar och ältar det förflutna. Vad är problemet? Sitta och kombinera ihop ett långt mail hade inte behövts, du borde sagt där och då att resan inte innefattade honom och frugan. Kanske dra en vit lögn och säga att det är för polare?!

    Oavsett vad så är det dags att växa upp och sluta älta gamla oförätter, givetvis kan och möjligtvis bör du skita i satmaran men det förgångna går liksom inte att få ogjort. Föregå med gott exempel och bli inte bitter, då blir du lika patetisk och mörk som henne.
    Hon hade bara behövt säga att de pratade om en resa de två tänkt göra tillsammans. 
  • Maria 434

    Både du och din syster har betett er klantigt, först att ni överhuvudtaget går dit när ni inte vill sen när ni börjar prata om detta hos dom och sen när ni inte sa ifrån när er pappa bjöd in sig och frun. Nästan så jag tror att ni började prata om det hos dom med flit för att få reagera och bli arga.

    Sen förstår jag inte hur nya frun kan vara den värsta när det faktiskt är er sk pappa som är problemet.

    Sms och mail tycker jag är fegt. Dags att ni står upp för er själva och ringer och säger som det är.

    Ni drar ut på det istället för att agera och skyller på formuleringar hit och dit.

    Ni är vuxna, bete er som det och stå upp för er själva.

  • Zarch
    Ess skrev 2018-01-14 12:16:45 följande:
    Hon hade bara behövt säga att de pratade om en resa de två tänkt göra tillsammans. 
    Huvudet på spiken, hade inte varit svårare än så.

    Istället så sätter man sig på ett forum och drar ihop en snyfthistoria där 90 % av skribenterna ska hålla med, det är onödigt dramatiskt. TS får plocka bort offerkoftan och sluta leka det sårade lilla barnet. Nu är hon vuxen och bör således kunna föra en dialog med fadern och hans fru.
  • Anonym (Fy)
    Zarch skrev 2018-01-14 12:12:25 följande:

    Kan faktiskt håla med om det här.

    TS och tvillingsyrran framstår som två bittra dramaqueens som bara sitter och konspirerar och ältar det förflutna. Vad är problemet? Sitta och kombinera ihop ett långt mail hade inte behövts, du borde sagt där och då att resan inte innefattade honom och frugan. Kanske dra en vit lögn och säga att det är för polare?!

    Oavsett vad så är det dags att växa upp och sluta älta gamla oförätter, givetvis kan och möjligtvis bör du skita i satmaran men det förgångna går liksom inte att få ogjort. Föregå med gott exempel och bli inte bitter, då blir du lika patetisk och mörk som henne.


    Svårare än så är det inte. Ts pratar så mycket om att de är högutbildade karriärs människor som nog minsann förstår vad denna styvmor är ute efter.. Men är man så högutbildade så vet man väl, förstår man väl, vad hur man säger, vad man pratar om i vilken utsträckning och situation, hur man avvärjer klumpiga ögonblick och framförallt slätar över lite smidigt för nyfikna öron. Jag är inte högutbildad, men jag fattar det. Tror snarare på den där bitterheten jag förut nämnde. De vill vara bittra för att de är avundsjuka från början, de jämför sig mot pappans fru, men det är ju två helt skilda relationer. Ärligt talat VAD KAN NI TS ge er pappa om han skiljer sig (för det är ju såklart bla det ni är bittra över)???!!! Hur mycket ni än vill och tror det kan tyvärr inte er DNA mäta sig med en kärlekspartner, det finns så många punkter ni inte kan ge honom hur bittra ni än är. Det jag menar, ni kommer spricka, för en kärlekspartner kan ni inte bli till er far. Vill ni att era barn ska uppfylla era mäns punkter i er relation? Bara där hör ni ju det ofriska. Missunnar ni honom verkligen kärlek??! Man blir nästan bitter på er! Fru som fjäskar för er elakheter? Tror nog mer att hon försöker vara vuxen, och ni har fastnat.

    Men ni är ju högutbildade..
  • Anonym (Fy)
    molly50 skrev 2018-01-14 15:52:01 följande:

    Hur har det gått,TS? Har ni pratat med dem?


    Du menar väl mailat?... Pratar gör dom inte med sin ena halva av familjen, bara den halvan de omsorgsfullt valt ut.
  • Colourfulrainbow
    Ess skrev 2018-01-14 09:36:23 följande:

    1. Hade du velat åka med personer du tycker illa om då?

    Barn som inte gjort dig något ont, vad menar du med det?

    För det handlar inte om BARN i tråden, utan om vuxna människor.

    När upphör en vuxen människa vara ett barn?

    Ska man behandla en vuxen människa man inte tycker om som en liten gullig, söt lintott?

    2. Igen, när upphör de vara barn och man kan bedöma dem som personer?


    När pappan och hans nuvarande fru blev ett par var ts och hennes syster 15 år gamla, och brodern var ännu yngre. Frun har varit otrevlig mot barnen redan från början. Med tanke på hur rädda ts och hennes syster fortfarande är för frun har jag svårt att tro att de varit förjävliga som barn. De är dessutom artiga och går hem till pappan och hans fru och håller god min under hela middagen.

    Nej, självklart åker jag inte på semester med människor som jag inte tycker om, men å andra sidan gifter jag inte mig med någon om inte relationen till bonusbarnen fungerar.

    Väljer jag en partner med barn kommer göra mitt yttersta för att se till att jag får en god relation med bonusarna.

    Jag måste fråga, vad är det som gör att du avskyr dina bonusbarn så mycket? Har de behandlat dig illa?
Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!