Pappas fru tror att hon är inbjuden!

Jag har aldrig förstått dessa trådar där ts står och kastar skit på nån som inte kan försvara sig. Det säger mest om vad ts är för sorts människa.

Vad säger det om vad du är för sorts människa att du inte ens kan läsa vad TS skriver men ändå går in i tråden och kastar skit?

Det kan bli ganska långt om man ska beskriva alla situationer då man känt sig mindre värd i en hel barndom, TS hade nog bara inte tid att skriva en roman?

Om jag själv ska dra några exempel så skulle det se ut så här:

Jag har aldrig haft ett rum i min fars hus, fast det är stort. Jag har aldrig fått ha några saker där ens, inte en pinal. Han har aldrig haft ett foto av mig framme fast vi skickade skolfoton varje jul. Han har aldrig köpt ett par skor åt mig, knappt en tröja ens. 

Jag har aldrig fått ett födelsedagskalas av min pappa, mina halvsyskon har givets fått det och allt de pekar på. T.o.m. min kusin har fått en pannkakstårta av min far, för att han råkade fylla år en gång när vi båda var där. Då var jag rätt ledsen.

Min halvsyster fick en egen PC när hon var 7 år, jag som då började universitetet och kanske kunde haft lite mer nytta av en dator har aldrig fått så mycket som en vevgrammofon av min far i elektronikväg.

Jag har aldrig fått resa med på deras utlandssemestrar. Inte ens när pappa vann en gratis resa till EuroDisney för hela familjen och jag var i perfekt ålder att gå runt med mina syskon (och han och styvmor gnällde till mig över hur jobbigt det skulle bli för att de inte ville åka alla karuseller). Då var jag knäckt.

Jag blev aldrig tillfrågad om att vara en del av hans familj helt enkelt. Jag var ett i vardagen osynligt undantag som skulle hanteras några veckor om året så min far kunde slippa betala underhåll för den tiden. Fast han var gift med mamma och han själv påstår att jag var ett önskat barn.

Så kan en styvmor påverka när hon inte förstår eller bryr sig om vad det gör med barn.

Har läst ts, hon verkar ha nått personligt emot pappans nya. Det är inget ovanligt. Har du läst ts?

Men vad är det egentligen med svenskar och undvikande?

Varför kan vi inte bara stå för att "tyvärr, vi har så lite gemensamt/så dålig personkemi så jag tycker inte vi ska umgås- (men ha ett bra liv ändå)".

Jag behöver inte älska alla men jag behöver inte dansa runt och ljuga/undvika dem heller, jag berättar i så fall vad det är som stör mig och går vidare.

För mig känns det mer kränkande och oärligt att låtsas som att man försöker ses och sen bara ducka hela tiden och slösa den andra personens energi och tid, än att faktiskt vara rak och pausa eller vid behov säga upp bekantskapen.

Ja, visst är det konstigt? Att trots att vi är vuxna så har pappas reaktioner så stort inflytande på oss. Det säger en del om hur relationen varit. Liksom att vi hittills alltid infinner oss plikttroget på deras trettondagsmingel trots att ingen av oss barn egentligen vill komma. Men eftersom pappa mer eller mindre KRÄVER att vi ska komma så gör vi det. Jag tror att jag hittar mer och mer styrka inom mig nu, att säga ifrån om allt möjligt som gäller min pappa. 

Vi kommer nog att göra precis så, skriva ett mail och så får de ta hand om sin besvikelse.

Min pappa är omgift sedan en massa år med en kvinna som alltid ogillat hans barn, mig, min syster och bror. Pappa flyttade till hennes stad när jag var omkring 15 år och därefter glesades vår kontakt ut. De var ofta "upptagna" de helger vi skulle komma, och när vi kom så var nya frun otrevlig och snorkig mot oss. Vi var aldrig medbjudna på resor och annat som de gjorde. Hon var alltid noga med att poängtera att vi inte tillhörde hennes familj.

Nu i vuxen ålder har jag mycket sparsam kontakt med både pappa och hans nya fru. Pappa och frun har ofta varit upprörda över det, tyckt att vi är bortskämda, att vi borde hälsa på dem och uppföra oss. De vill utåt hålla bilden av den lyckliga familjen och att pappa och frun är så förträffliga. På trettonhelgen har de alltid en bjudning dit vi förväntas komma, och d¨å också förväntas spela med i charaden om att vi är en familj. Hela tillställningen är väldigt obehaglig, men vi syskon brukar åka dit, hålla god min och sen ses vi knappt mer under resten av året. Eftersom alla vi syskon har det rätt bra i livet med fina jobb och bra karriärer har det blivit lite mer intressant för pappas fru att ha oss i familjen, så hon kan glida lite på vår framgång. Men vi är mindre än måttlig intresserade tillbaka. 

I år fyller i alla fall jag och syrran (tvillingar) jämnt och har planerat att hyra ett stort hus i Sydfrankrike och bjuda familjen dit i två veckor i sommar. Det blir min, syrrans och brorsans familjer och mamma och mammas man. Mammas man har alltid gillat oss och sett oss som sin familj, vi alla syskon har en egen relation med honom oavsett mamma, och jag skulle helt klart umgås med honom även om han och mamma inte skulle vara gifta. 

Jag och syrran pratade lite om det här under pappas trettondgagsgrej, inte högt till alla, utan mellan oss. Men pappa hörde och började fråga om det. Så vi nämnde att vi skulle hyra hus och bjuda in till våran födelsedag. Jamen så kul, säger pappa då! Det tackar vi väl ja till direkt!! Och så vänder han sig till sin fru som står strax bredvid och berättar att de är bjudna till vår födelsedag i Sydfrankrike i sommar! Att viska hyra stort hus och allt.

Jag och syrran blev helt stumma först, stirrade på varann. Jag kunde inte tro att det var sant. Hur kunde de tro att de var inbjudna? Att vi skulle vilja fira vår födelsedag med hans fru som alltid behandlat oss som skit. Som knappt ens brukar gratulera oss på födelsedagen, knappt svarar på tilltal när vi ses. Men nu passar det?

Fan, nu måste vi komma på nåt sätt att säga att pappa och frun inte är medbjudna. Kanske pappa, men absolut inte frun. Det skulle bli så otrevligt om de kom, jag kan inte tänka mig ett värre scenario. Ska hon gå där och vara snorkig mot oss och mamma i två veckor på vår resa? Och att vi skulle bjuda henne på boende och allt? Jag står ut med henne max två timmar åt gången, max några gånger per år. Två veckor är helt otänkbart. Hjälp!

Ts ger inte ett enda exempel på hur de skulle ha blivit illa behandlade. Det verkar mest handla om att det är ts som inte gillar pappas nya av princip.