Återfå den man älskar

Jag förstår inte riktigt. Har hon ens sagt att hennes känslor för dig är borta eller är det något du tror?

Ja, hon har sagt att hon inte vet vad hon känner och att känslorna svalnat i takt med att hon såg att mitt beteende inte ändrades. Hon har även sagt att hon inte tror att jag kan ändra mitt beteende. Det är i grunden inte så att jag beteer mig dåligt, utan mer att jag är med och skapar vi-känsla, tar initiativ till att träffas och inte bara tar för givet att vi ska träffas, inte lägger locket på om det är diskussioner och där jag blir sur. I grund och botten små förändrngar men som bör sitta i ryggmärgen. Hon ville att jag skulle prata med någon (samtalsterapi), vilket jag tidigare avfärdade som onödigt, men som jag nu ser värdet (har redsn börjat). Hon har gjort den resan och ville att efter jag gjort min, att vi skulle göra det tillsammans för att nå varandra bättre.

Ska även säga att jag misstänker att grundorsaken till mitt beteende, är att jag inte vågat släpa in henne det sista steget. Till saken hör att jag levde tillsammans med min förra fru i nästan 25 år innan hon gick bort. Möjligen finns det någon spärr i mig som jag inte ens tänker på och som hämmar mig. För den nya kvinnan är helt fantastisk och som jag har starka känslor för. Bara så otroligt onödigt att låta henne försvinna ur mitt liv efyersom hon är/var så betydelsefull för mig, vilket jag även nämnt för henne.

Låter märkligt. Förstår inte vad som är felet på dig.

På mig låter det som att felet ligger hos henne.

Det enda du kan göra i det här läget är prova.

Kontakta henne, förklara rakt ut att det tog tid för dig att smälta allt som hände er och tid att inse och förstå hur du ska jobba med dig själv, låt henne veta att du älskar henne, att du gör allt för att få vara med henne. Säger hon att det är försent. Prova ändå. Ge dig inte i första taget. Riskera att uppfattas desperat det kan du ta ifall du har chansen att vinna henne när du tar initiativ på initiativ och vägrar lämna din post.

Så gjorde min man. Jag sa att han ska inte kontakta mig mer. Det är för sent. Jag var ganska dramatiskt i mitt beslut. Han gav sig inte. Och på något sätt bevisade det hur engagerad han är och jag märkte att han verkligen Verkligen uppskattar mig och ville kämpa för oss. Men säger hon att du är obehaglig och att hon mår dåligt när du fortsätter höra av dig, då måste du nog inse att du förlorade. Då är det bästa du kan göra att respektera hennes Nej. Då har hon sett att du försökt in i det sista alla fall.

Hon vill helt enkelt att du är helhjärtad eller låter bli att besvära henne. Hon vill satsa du har varit feg.

Ta reda på vad som hämmar dig och få det ur vägen men samtidigt låt henne bli införstådd att det kanske tar lite tid för dig att vänja om dig, men att du verkligen tycker om henne och ska kämpa!

Jag vill inte vara negativ, men om du gör på det sättet som du säger att hon tycker, om det stämmer, så är det nog rätt svårt att ändra sig. Vill du ändra dig, ja absolut, då kan det gå. Man kan givetvis medvetet se till att tänka på just de sakerna hon efterlyser (och jag förstår att hon vill det om de saknas, eftersom det är viktiga ingredienser i en bra relation). 
Frågan är väl bara om du innerst inne också tycker det eller om du bara vill ändra dig för att hon skulle vilja det. om du gör det för hennes skull, kommer det troligen inte att lyckas men än en stund början när man skärper till sig. 

Ska även säga att jag förlorade min förra fru efter 25 års relation (vi var gifta), 2015. Jag pratade idag med en psykoterapeut som sa att det kan ta ett par år att komma över det jag varit med om och att det kan hämma mig från  att släppa in någon ny i sitt liv. Jag vill definitivt ändra mig. Jag är medveten om vissa beteende förändringar, men hon (den nya) tror inte att jag kan ändra mig. Hon har själv gått i samtal för förändring, så varför ska inte jag klara av det?

Saker som:
1. Planera hur man ska ses/träffas under en vecka: Enkelt
2. Skapa en vi-känsla: Det vill jag verkligen, men när det har varit lite"skakigt" har jag backat och då förstår jag att vi-känslan lätt uteblir.
3. Se min del i diskussioner:Jo, detär lätt att jag lägger locket på och då förstår jag att det kan bli frustrerande.

Jag gör det för min skull eftersom jag ser att det finns potential till beteende förändringar som gör att jag blir tydligare som person. Det handlar inte om stora ansträngningar, men jag vet att tar tar tid att ändra sitt beteende. Därför har jag nu börjat i samtal för att få hjälp med den förändringsprocessen. Mitt X (eller vad jag ska kalla henne), tyckte att vi skulle vara ifrån varandra ett tag så att jag hinner påbörja förändringen och att jag har kontakt med henne skulle orsaka stress för mig. Dock är jag osäker om hon gör det för att vinna tid och hitta någon annan eller om hon faktisk gör det för min- och i slutändan våran skull. Så sent som för drygt två månader var sista gången som jag minns att hon sa att hon älskar mig. Därefter har vi träffats sporadiskt både på stan och hemma hos henne. Julen firade vi på var sitt håll, men jag passerade henne på julaftonskvällen, vilket hon tyckte var kul. Nyårsafton var vi också på skilda ställen. Problemet för mig är att jag nu inser hur mycket hon betyder för mig, samtidigt som jag börjar inse att det inte nödvändigtvis är det omvända. Hur tusan gör jag nu för att åter vinna hennes hjärta?

Hon ringde upp mig idag och tyckte att vi inte skulle höras på en månad och därifrån se vad som händer. Så nu är det radioskugga som gäller

Tankarna kommer att hon vill det för att vi båda ska landa efter allt "tjafs" eller att hon vill vinna tid för att hitta någon annan? Vad tror ni?

Jättesvårt att veta.
Den enda gången jag förespråkat paus för egen del, var i ett läge då jag var tveksam på om relationen skulle kunna fortgå (hade känt varann knappt ett år) och jag hade börjat upptäcka egenskaper som jag inte fann var helt vad jag hoppades. Jag behövde tid för att känna efter hur det kändes utan honom och fundera över vad jag ville i framtiden och vi pausade en månad innan vi skulle ses igen. 

Klart man kan pausa för att verkligen inse att man vill försöka igen, men jag har inte hört om så många såna. 

Vinna tid för att hitta någon annan låter konstigt? Hurdå "vinna tid"? möter hon någon så gör hon väl det oavsett om ni har paus eller inte? 

Vad jag menar med att "vinna tid", är att om jag umgås med henne i olika former, vilket jag verkligen vill, kan det hämma henne om det är så att hon faktiskt vill vidare, utan att rakt ut säga det. För drygt två månader sa hon att hon älskade mig, samtidigt som hon idag inte vet vad hon känner och att det hon idag kan erbjuda är "vänskap". Hon vet att jag fortfarande har känslor för henne, men "jag är inte där" som hon uttryckte det senast i går. Så frågan är vad hon vill åstadkomma med den kontaktfria månaden?

Har hon sagt att hon bara kan erbjuda vänskap? Då är det rätt solklart tycker jag. 
Då tror jag ännu mer på att det pausen är vägen till det riktiga uppbrottet. 

Det finns en risk att det ligger till så, att det kommer sluta i att vi inte kommer att ha någon form av relation med varandra efter en månad. Till saken hör att hon vill att jag går i samtalsterapi för att ändra vissa beteenden. Det hon saknade hos mig var ordagrant

"...jag behöver någon som har en teamkänsla och någon som kan göra fel och säga det. Jag behöver någon som inte är så stolt"

Teamkänslan tror jag har att göra med min tidigare relation som eventuellt ligger och spökar, utan att jag tänker på det. Hon har själv valt att gå i samtal, men av andra anledningar.

Jag har dragit lite på det (dryga månaden) av lite olika anledningar bl.a. var det mycket på jobbet. Jag kollade upp lite olika alternativ och slutligen har jag nu påbörjat, en och en halv månad för sent (?), mina samtal via företagshälsovård och även via Landstinget.

Hon sa själv i slutet av november 

"Jag tror inte du kan göra denna förändring av invanda beteenden och att öva på nya verktyg utan hjälp"

Därav hon ville att jag skulle gå. Jag tror helt enkelt att hon gav upp när jag inte direkt gick i samtal, utan väntade dryga månaden. Jag tror att samtalen kan göra stor nytta, dock med resultat att jag nu med stor risk har förlorat henne, vilket grämer mig.

I går budade jag över blommor till henne på jobbet. TIllbaka fick jag ett "Tack för en fantastisk fin blombukett :)X :)X"

Undrar just hur jag ska tolka det?

Mellan raderna låter det som om hon är lite less och vill vila från dig. Att hon är rädd att du ska gå henne på nerverna om hon inte får lite lugn och ro ett tag, men att hon kanske ändå vill ha lite tid för sig själv att fundera över dina goda sidor och känna efter om det är värt att satsa på dig, eller om hon ska kapa banden helt. Som att hon blev glad över att hon fick en vacker blombukett och att hon vet att det hör till god ton att tacka för en gåva. Mer än så törs du inte läsa in i det.

Hoppas bara inte jag skrämmer bort henne, för det är verklingen inte meningen, tvärtom.Jag vill med blommorna visa att hon betyder mycket för mig. Båda har vi "gått på rött" sedan förra hösten och då har det tyvärr relationen utvecklats åt fel håll. Jag tänker inte kontakta henne förrän en bit in i Januari, men under tiden visa att hon verkligen har varit och är en betydelsefull person i mitt liv och som jag inte vill mista.

... en bit in i februari skulle det stå och inte januari