Anonym (Emma) skrev 2018-01-13 04:15:54 följande:
Efter att läst igenom hälften o insett att inte en människa är kapabel till att läsa vad jag har skrivit så kommer jag själv hopp ur tråden. Så kan ni själva fortsätta :) För att åter igen klargöra några saker ! MIN SAMBO är absolut bästa pappan man kan tänka sig till sitt barn. Han spenderar minst lika mycket tid som mig med sitt barn (normala dagar när man INTE är föräldrar ledig) han kan flexa på ett sånt vis som jag aldrig kommer kunna göra !
Det handlar fortfarande inte om att vi sitter i någon EKONOMISK kris . Absolut vi kan dra ner på lån osv . Jag kan leva på sambon utan problem om det nu är så ! Men jag vill inte !
Han kan INTE ta ut sina 90 dagar under första året det var det saken handlade om! Dessa 90 dagar!! Och hur familjer som sitter i SAMMA situation hade gjort med sina föräldradagar.
Hur jag nu kan bli anklagad av flera att leva på statens pengar? Ni är inte föräldralediga själva ?! Staten skulle tjäna betydligt mer pengar på i vårat fall att jag hade tagit ut pappans 90 dagar istället för han !
Varför ska någon kunna bestämma hur många dagar var och en ska ha . I vissa familjer funkar det helt enkelt inte ! Och dom flesta som skrivit i tråden behöver verkligen vakna upp när det gäller att de finns dom som lever i vissa förhållande så att det inte går annars kommer det inte finnas ett litet lantbruk kvar osv . Osv.
Vi bor inte i en större stad utan en mindre ort ! Sambon är beroende av sina kunder och om han nu skulle vara hemma en längre period så kommer hans företag att gå under !
Tyvärr så är svaret faktiskt så med att om jag nu skulle dö,som varit uppe i väldigt många inlägg så kommer sambon få lägga ner sitt företag om barnet fortfarande är så pass litet att hen inte går på dagis !
Jag tackar för dom få som faktiskt läst vad jag var ute efter med tråden och önskar er en trevlig helg :)
Det som är irriterande med din tråd är attityden. Ni visste precis hur situationen såg ut gällande föräldradagar men valde ändå att skaffa barn. Att då ändå sitta och fråga "Varför ska någon kunna bestämma hur många dagar var och en ska ha" blir helt onödigt och fånigt. Barn brukar sitta och vara frustrerade över varför de inte får göra precis om de vill. Ni är två vuxna människor som frivilligt valt att skaffa barn under rådande regler. Lönar inget till att sitta och gnälla över "varför?!", det är som det är. Vill du se en förändring får du väl engagera dig politiskt, men det är ju helt utanför er situation just nu.
Lägg därtill att det handlar om 90 fjuttiga dagar utav 480 st. Svenska systemet för föräldraförsäkring är sjukt generöst som det är. Innan bodde jag i USA, där har man knappt rätt till ens obetald föräldraledighet. I landet jag bor nu skulle jag få 16 veckors ledighet med 80% betalt (upp till ett tak), min sambo skulle få en dag. Men här sitter svenskar och gnäller över att 90 dagar vardera är reserverade för förälder, trots att det finns 300 dagar till utöver det.
Sedan skriver du i din ts att du börjar få panik över detta. Varför i hela friden? Istället för att rätt extremt (i mitt tycke) ge dig ensam vårdnad har ni en såpass bra ekonomisk situation att ni kan utan problem täcka upp för de där 90 dagarna. De 90 dagarna, om din man tog ut de, motsvarar ca 62500 kr efter skatt, men eftersom det är du som vill komma åt dessa 90 dagar så bör det ju rimligen räknas på din fp. Du själv skriver att du har dålig fp då du jobbar 75% inom vården, vad det innebär vet jag inte, men som ett exempel kan vi ta medellönen för en sjuksköterska. Den ligger på omkring 25000 kr, på 75% kan vi säga ungefär 18750 kr. Det motsvarar nästan 32000 kr efter skatt för 90 dagar. Så det du har "panik" övee är alltså att ni med att skjuta upp att bli färdiga med amorteringen med 2 månader (17000x2=34000 kr) för att täcka upp för att du inte kan få ut din sambos 90 dagar. Såpass att ni funderar på att ge dig ensam vårdnad...
