Min vännina som är förälder förstår inte mig som inte är det

Det är såhär att jag är tjej och singel. Jag bor själv i en topprenoverad lägenhet med omsorgsfullt utvalda möbler, varav det mesta är ljust och känsligt. Jag är pedantisk av mig och jätterädd om alla mina möbler. 

Jag har en barndomsvännina som har 2 söner på 9 och 3 som bor själv med dem då pappan jobbar i utlandet. Hon har kommit till mig några gånger när sönerna var hos farmor men det är väldigt sällan. Jag går oftast till dem och umgås med dem i deras hem eller så ses vi ute, vi ses hur som helst ofta och hörs varje dag. Jag ville gärna bjuda över henne på middag hos mig vilket jag alltid gör men hon har sällan tid och kommer nästan aldrig. Hon verkar ha svårt att få barnvakt då farmorn är den enda som ställer upp så vi får sällan möjlighet att umgås själva. Men nu sa hon att hon kan komma på måndag om hon kan ta med sig sönerna. Varpå jag sa att jag inte tar emot några barn i mitt hem och att det inte går tyvärr, jag vill inte riskera att möblerna ska förstöras och att någonting ska spillas. Min matta är exempelvist vit med finaste angoraull som är jättesvårt att rengöra. Jag förväntade mig såklart att hon ska förstå men nu är hon sur och svarar knappt på mina samtal och meddelanden. Varför kan inte folk med barn förstå att alla kan inte anpassa sig efter dem?