Äntligen gravid

Hej och grattis.

Jag är också gravid efter 6 års kamp, i bagaget har vi upprepade missfall och flera ivf försök så jag förstår verkligen din oro. Jag har varit på flera ultaljud och allt ser bra ut, är i vecka 12 nu.

saken är den att jag knappt haft symtom, möjligtvis under ruvningstiden men då hade kroppen massa andra hormoner, några dagar efter plus försvann de flesta symtomen och jag var orolig för missfall, runt vecka 6-7 kom hungern och det är mitt enda symtom och sitter fortfarande i, nu i vecka 12 har brösten börjat spänna lite , så lite symtom i början är ingen fara de kommer säkert lite senare,lycka till.

Tack. Jag tror inte jag har kunnat slappna av faktiskt, det var en jobbig ivf behandling denna gången,jag har svårt att fatta det än och nästa vecka är det dags för kub och jag är lika nervös som de andra ultraljuden.

Jag hade förresten också som mensvärk de första veckorna, trodde nästan det var kört, det sticker även till i livmodern ibland och gör än idag.

Vita flytningar har jag haft mer nu de senaste veckorna och i början knappt så mina symtom har kommit senare, hoppas du kan slappna av lite mer och njuta, kanske boka in ett ultraljud om några veckor som kan lugna? kram

Jag är också gravid, tog trippeldos letrozol. Är i v. 6 (5+1) och jag känner mig inte alls gravid på samma sätt som med första dottern. Då mådde jag jätte illa, hade kraftig molande värk i livmodern, jätte ömma bröst. Så jag går och oroar mig precis som du. För jag känner mig inte gravid. Försöker att intala mig själv att alla graviditeter är olika. Ska på ultraljud på torsdag och hoppas då på att få se en normal graviditet.

Jag hoppas och tror att det är bra för oss båda trots att vi saknar symtom.

Grattis till dig också, glömde gratta dig första gången jag skrev.

Jag kan knappt sysselsätta mig. Jag gör dumma saker som att söka på missfall, MA, om att inte ha symtom tidigt i graviditeten. Det gör inte saken bättre, ger bara massa ångest. Jag tog ett nytt graviditetstest idag, fastän jag vet att jag är gravid. Så löjligt egentligen. Jag vet inte säkert, men kanske kan vara att det är svårt att bli gravid från start som gör det så svårt.

Det är för tidigt för symtom. Försök att ta det lugnt. Kände mig lite spänd i kroppen i samma veva som jag plussade (v.5) men annars kände jag ingenting förrän i v.7. Då kom illamåendet med besked. Men inte ens det är ju självklart. Alla graviditeter är olika. Det kommer säkert att gå bra.

Jag försöker mest acceptera att det är så det är. Träffade min barnmorska för några dagar sedan och hon konstaterade att graviditeten för vissa handlar om att stå ut, inte njuta. I mitt fall har jag ett barn sedan tidigare som kom som ett mirakel efter flera års ofrivillig barnlöshet och otaliga ivf-försök. Är nu gravid igen efter ytterligare några år med behandlingar och flera missfall.

Hej! Och grattis till ditt pluss! Äntligen! Jag har precis samma oro som dig! Känner mig inte gravid och har knappt några symtom. Är i v 6+5 idag och tycker jag borde känna mer. Ska på tidigt vul om 1v så då vet jag! Förbereder mig på det värsta..

@orkide. Jadu, vad har jag inte provat genom åren... Mina första försök var för ungefär åtta år sedan. Då testade jag metformin, pergotime, levaxin, akupunktur (vilket kan ha effekt just vid min problematik) och ett antal ivf-försök. Det enda resultatet var tyvärr ett utomkveds och en krossad relation.

Min dotter kom sedan till ganska snabbt med pergotime sedan jag träffat min nuvarande sambo. När det var dags för syskon var det däremot tvärstopp igen och efter ett års misslyckade försök med pergotime, letrozol och stimulering med Gonal f blev det ivf igen som hittills har resulterat i flera graviditeter, men inga barn. Så, som du förstår försöker jag nu låta bli att hoppas för mycket trots att jag har sett hjärtslag. Så, stå ut är nog det enda man kan göra ibland.

Vad skönt!? Då har du också ett datum att fokusera på! Jag har lite ömma bröstvårtor, lite gasig mage kanske men det är det hela. Molvärken är inte varje dag men kommer då och då.

Jag jobbar som barnsjuksköterska på en neo avdelning! Ganska högt tempo många gånger men jag älskar mitt jobb och tycker det är en befrielse att gå dit just nu!

Jaaaaaaaaa! GRATTIS! 

Jag har ju följt dig och vad glad jag blev nu, men jag förstår din oro. Drömmer mardrömmar, om att barnet inte lever. Jag gick in i vecka 8 idag. Efter två års försök och ett MA och ett missfall i bagaget är mina känslor upp och ner. 

Jag vågar inte vara helt glad, man tar inte ut segern i förskott. 

Vet inte heller vad jag ska göra om det går åt pipsvängen, jag kommer inte heller orka.. som det känns just nu. 

Jag ska göra ett tidigt ultraljud imorgon, i vecka 8+2 det ska bli skönt, men är otroligt nervös för att det inte är som det ska. 

Samtidigt som man gärna vill veta det nu, så tidigt som möjligt.

Så det är blandade känslor.. kul men nervöst! 

Kram

Nu....hemkommen efter vårt första VUL 7+2 vi såg ett fint tickande hjärta, en liten böna som är enligt storlek för sin tid. Än så länge är allt bra... det får man vara glad för. Hoppas pyret stannar.....

Tack! Så känns det verkligen, nu är nästa inskrivningen i vecka 10 på mvc.

Då hoppas jag att allt ser fint ut. Då blir det ett till vul. 

När ska du göra vul?

Det förstår jag, alla dagar känns som veckor... tiden kan lixom inte gå fort nog. 

Jag har BF 11/ 9 

Känns så sjukt, jag har fortfarande svårt och förstå att vi faktiskt väntar tillökning. Det är svårt att ta in efter allt, kanske rent självförsvar.. man förväntar sig inte att det ska gå på ngt vis. Det kan bli tufft mentalt, att våga tro och hoppas på att det ska gå bra. 

När har du BF?

Förstår. Har 4 missfall bakom mig, är i v 10+2 nu och igår efter ett tungt lyft började jag blöder. Upphörde sedan och har än så länge inte kommit mer. Men förstår din oro

Nu är nog resan över för mig. Började blöda inatt och det blir bara värre och värre. Tredje missfallet på rad, vet ärligt talat inte om jag orkar mer. Blir rätt dålig varje graviditet så det går ut över min sambo och dotter (och jobbet, men det känns sekundärt). Hoppas det går vägen för er andra ??