Plussat - nu lämnar han mig.

Men om han är världens finaste människa sp skulle han inte lämna sin gravida tjej. Det är ju lika mycket hans ansvar att se till att du inte blir gravid.

Vad är det som är såå hemskt för honom att han inte kan ta ansvar för sitt blivande barn?

Om du ska behålla så måste du vara stark. En ensamstående mamma måste ha förmågan och styrkan att kämpa och slita ensam i många år. Du måste orka vårdnadstvister, 10 dygn i rad utan sömn, bråk om föräldraledighet, lämna barnet till pappa och pappas nya tjej varannan jul, slita med ekonomin och 200 andra skitjobbiga saker.

Om du inte är stark nog nu så kommer du aldrig orka ge ett barn en bra barndom sen. För det kräver mycket mer mental styrka. Och om du inte fixar det då så blir ett oskyldigt barn lidande. Jag skriver detta för att du ska göra ett genomtänkt val. Inte för att vara elak.

Har väldigt svårt att tro på dina ord om att han är världens finaste människa. En sådan människa skulle aldrig hota sådär. Behåll och dumpa!

?Det passar inte just nu, men kanske sen.? Men när är tiden någonsin rätt? Sen har vi välbetalda jobb, men fel tider. Jag tänker att sånt löser sig väl? Eller? Jag vet ingenting just nu.

Alltså tiden blir 100%rätt nån gång för väldigt många. Ingenting ?löser sig? av sig själv.

Men det viktigaste här är att han verkligen inte vill. Det räcker som anledning. Han känner sån ovilja att få barn med dig nu så han hellre lämnar dig.

Glöm alla argument. Det viktigaste argumentet är att han inte vill.

Behåll barnet!. Han kanske lämnar dig men efter att ha fått mogna så kommer han tillbaka efter barnet är fött.

Hej!

För mig är det två helt olika frågor du ställer, om du ska fortsätta vara med han är en sak och om du ska behålla barnet är en annan sak. Låt oss börja med det första. Du skriver att han älskar dig och du detsamma, att han är hela ditt liv osv. Men frågan är om han verkligen är en så fin människa när han försätter dig i denna situation? Och visst låt oss säga att han är det men att Han bara ser på situationen ur en annan synvinkel. Anser du att man gör så med någon man älskar? Vänd på det, om det var han som ville ha ett barn men inte du, skulle du ha gått med på det ändå för hans skull? Eller för relationens skull? Att han älskar dig och är världens bästa människa tvekar jag definitivt på och då blir min fråga till dig är han då värd att offra det du vill för. Du har möjlighet att inte behålla barnet men även göra slut.

Andra delen är om du ska behålla barnet eller inte. Frågan är hur stark och redo du känner dig att du är? Ett barn innebär ett ansvar livet ut. Bokstavligen! Orkar du ta det ansvaret? Ditt barnd bästa ska gå före dig och din vilja i varje sak, är du beredd att ge det? Jag menar verkligen inget illa just nu och hoppas att du förstår det jag kommer att skriva rätt, men du kan inte ens fatta ett beslut om du ska behålla barnet eller inte på grund av en man "som är så underbar" som inte vill ha det här barnet. Hur ska du klara av att prioritera det du vill och ditt barn i framtiden? Och visst kan det vara så att du har det tufft nu och känner dig vilsen. Men tänk igenom saken noga, för som sagt att du lämnar din partner innebär inte att du ska behålla barnet utan det är två olika saker.

Lycka till med ditt beslut!

Tack för till svar Anonym (Ninni).

Jag har länge längtat efter barn. Jag är redo för att bli mamma med allt vad det innebär, även fast man aldrig kan vara 100% beredd på vad som komma skall.

Jag önskar bara att vi var ense om känslan, och det som får mig att tvivla är om jag verkligen vill sätta en annan människa i den situationen. Att föda ett barn mot någons vilja. Jag har tidigare tagit bort ett barn med samma man för att han inte ville, och så dåligt som jag har mått efter det har jag aldrig tidigare mått. Jag klarar inte av det igen, och jag vill kunna resonera som så att det är min tur att bestämma den här gången, även fast jag vet att det inte fungerar så.

Jag vet inte riktigt vad jag ville med inlägget, abort finns inte på kartan, och jag vill verkligen det här. Men det är tufft att hela livet ska behöva rasa för att jag ska få känna kärleken från ett så efterlängtat barn.

Hahaha vem fan lägger sådana ultimatum? Han kan ju knappast älska dig.

Då har du svaret på din fråga ts. Om abort inte finns på kartan då har du svaret! Sen återstår det att se hur det blir med relationen. Står han fast vid sitt beslut så är det tack och adjö som gäller.

Stå fast vid ditt beslut och var stark!!

Tvivlar också på att han är "världens finaste" om han gör ett sånt ultimatum. Fine att han inte vill ha barn, men man beter sig inte så mot nån man älskar.

Vill du inte göra abort, så gör du ingen abort. Behåll barnet.

Sen får du ju fundera på hur er relation kommer se ut OM du gör abort. Tror inte att ni bara kommer kunna gå vidare och låtsas som ingenting.

Är lite i samma sits, även om jag inte blivit lämnad utan vi har fortfarande en relation. Valde att inte göra abort och brottas nu med fruktansvärda skuldkänslor över att ha gjort pappan så ledsen, samtidigt som jag känner en världsomvälvande kärlek och beskyddarinstinkt när det gäller vårt barn.

Kan inte ge något råd, men skickar många kramar. Det är ett tufft beslut att ta. Jag längtar hela tiden efter att någon ska kunna se vad jag går igenom, trösta mig och säga att jag inte är någon ondskefull människa, men får väl inse att det bara är jag själv som kan förlåta mig.

Var inte så hård mot Ta för att hon försvarar sin sambo. Han kanske inte är redo att bli pappa pgr av olika anledningar. Man kan inte räkna med att alla ska tycka det är underbart att få barn. Ni får nog sätta er ner och samtala ordentligt, tala om hur ni båda känner

Vill du prata så kan vi skriva i PM om du vill? Jag förstår att det känns tungt och jag har lite samma tankar och skuldkänslor. Det skulle vara skönt att ha någon att bolla med..

Så du har redan gjort abort för hans skull och du har mått dåligt av det - då ska du faan inte göra så igen! Nu är det hans tur att göra något för dig. 

Svår situation. Jag undrar dock hur han ser på barn överhuvudtaget, vill han ha barn någonsin? Har du gjort abort en gång samt att det inte passar honom denna gången heller (trots att det var oplanerat), så låter det nästan som att han inte vill ha barn? Har ni diskuterat igenom barnfrågan, särskilt efter förra gången du blev gravid?

Tycker du ska ta hjälp av någon utomstående, nån professionell att prata med.

Att vara ensam med ett barn och att din sambo lämnar dig är tufft absolut, särskilt i början. Men kärleken till sitt eget barn är så stark att man klarar mer än man tror.