Husdjursvägrares rätt att bestämma?
I min familj har vi en katt som börjar bli gammal (19 år). Barnen som är i 10-årsåldern förstår att kisse inte lär finnas så många år till och har vid ett par tillfällen nämnt att vi måste skaffa en kattunge sen.
Nu till problemet... Min man ogillar husdjur. Alla husdjur. Att jag lyckades få igenom att skaffa katt från början var nog för att han inte vet vad det innebar. Han avskyr katthår och möbler med klös. Självklart har han aldrig kelat med kisse, kallat honom vid namn, matat eller liknande. Dom bitarna bryr jag mig inte så mycket om men det säger en del om inställningen.
Så hur ställer man sig till "ny katt"-frågan? När barnen nu frågar svarar maken "vi får se" vilket jag vet är lögn för han lär vägra nytt husdjur. Hur resonerar ni andra? Barnen älskar sin katt och vill ha husdjur även när kisse inte är med längre. Maken tar noll husdjursansvar men får så klart leva med katthår och klös. I husdjursfrågan ska nej-sägaren ha rätt att förvägra resten av familjen husdjur trots att han inte berörs så hårt?
