Husdjursvägrares rätt att bestämma?

Det blir annorlunda. Men jag skulle vilja påstå att om det blir mindre hemtrevligt är det fel på hemmet från början snarare än att det är frånvaro av husdjur som gör hemmet till vad det är.

När mina katter dog blev det tomt för att jag sörjde dem som individer inte för att jag sörjde förlusten av husdjur som företeelse.

Jag kan sakna djuret katt idag, det där när de försöker ställa sig in och gnugga sig mot benen i utbyte mot en smarrig mumsbit. Och det där när de kommer och lägger sig tätt och spinner. När de svarar ljudligt när man pratar med dem och man inser att de förstår precis allt vad man säger.

Men ska jag vara ärlig så saknar jag ganska mycket mindre att tömma kattlåder, sätta fötterna i kallt kattkräks, illvrål i ottan för att de tror att de håller på att svälta ihäl eller kläder som har varit helt omöjliga att avpälsa.

Var sak har sin tid och jag tror att det är lätt att romantisera och idealisera när man är enkelspårigt inriktad på att saker och ting bara kan vara på ett enda sätt. Jag tror att du TS behöver fundera på alla nackdelar som faktiskt finns med att ha husdjur.

Du är inte så mycket för kompromisser va?

Samma princip.

Du har ju fått tips om nakenkatt också, men avfärdat det liksom allt annat då det bara är en bondkatt som funkar för dig.

De anledningar du givit till varför ni skulle skaffa katt har att göra med att det är mysigt med ett gosigt husdjur, att det är bra för barnen (och er vuxna) att vårda och bry sig om en annan levande varelse osv. Och du har angett "djurvän" som nick. Inget av det är begränsat till enbart katter.

Men det är som sagt BARA en katt, och BARA en hårande bondkatt dessutom, som gäller för dig. Alla förslag du fått här som går din man till några små steg mötes i hans invändningar avfärdar du rakt av.

Visst, barnen vill säkert ha katt, speciellt om du frågar dem, men de vill nog hellre ha föräldrar som respekterar och bryr sig om varandra. Kan också tycka att barnens röster inte riktigt räknas när det kommer till husdjur. De kommer att flytta hemifrån förr eller senare och det är inte de som blir bundna av att skaffa kattvakt osv inför semestrar så länge som katten lever. Det är (som du vet) en livsstilsanpassning att ha husdjur, oavsett om man är den som häller upp maten i skålen varje dag eller inte.

Om du skulle försöka inta en utomståendes position: hur skulle du se på saken då? Om du försöker hitta ett sätt att tillmötesgå båda parter lite - vad blir resultatet?

För det låter som att du bara är på krigsstigen och att du använder barnen för att få "rätt" emot din man, som du framställer som en dålig människa bara för att han inte vill skaffa en ny katt i nuläget. Det är nästan så att man undrar om det inte ligger någon djupare konflikt bakom.