Husdjursvägrares rätt att bestämma?

Kompromissen hade kunnat vara att skaffa en katt av ras som inte fäller.

Du hade också kunnat försöka mötas halvvägs och tänkt att det är roligt för barnen att få ha ett husdjur, även om det inte blir en katt. Djurvän heter du ju, men du kanske bara är kattvän?

Jag vet att din man inte vill ha något djur alls, men t.ex. en hamster eller liknande hade han ju knappt ens märkt av, så du hade kanske kunnat övertala om du faktiskt hade velat (nu vill du ju inte det). Även om du bara köpt hem utan att prata med din man så hade det kanske inte gjort så mycket, en katt är ju en helt annan sak att "släpa hem" utan att vara överens. De flesta barn i den åldern blir ju superlyckliga om de får t.ex. ett mindre husdjur, inte hade de utan din inblandning haft så starka åsikter om vilket djur de får.

Men det är så mycket jag reagerat på i dina inlägg att jag inte orkar engagera mig mer. Jag förstår dig inte, du är skum, det är allt jag känner just nu.

Hoppsan vad du visste lite om andra djur, "djurvän".

Djurets livskvalitet styr du själv över. Det är inte meningen att en hamster ska sitta hela dagarna i en sunkig mini-duna. Och kanin behöver inte nödvändigtvis bo i bur ens. Hur som helst - så tydligt att du redan bestämt dig för vad du tycker och du läser ju inte ordentligt vad vi skriver, det är ingen idé att diskutera med någon som dig.

Skaffa helst inte en kattunge, det finns så många vuxna katter som behöver ett hem och tar ni en vuxen katt slipper ni klös på väggar och möbler (de brukar vara så pass uppfostrade att de inte gör så) ni får också en färdig individ så ni vet om katten passar i familjen.

Om du ska skaffa en katt eller inte handlar om du vill köra över din partner, dvs vad är viktigast katten eller att du gör något din partner absolut inte vill. Kör man över sin partner ofta kan relationen ta skada, tror du att han kommer gilla katten i alla fall då den väl kommer hem så kan det vara värt det.

Finns det ett katthem i närheten av där ni bor? De har öppet hus ibland, locka med honom dit, de brukar ha fika och fiskdamm för barnen, då kan han få titta på alla fina katter, höra mer om dem mm då kanske han mjuknar lite, eller prata med dina kompisar som har katt och gå hem till dem, "av en händelse" börjar de prata väl om sina katter, ni kan också besöka utställningar eller andra platser där det finns många katter. Få honom att ändra sig helt enkelt.

Har också tänkt på katthem faktiskt. Kattungar är oändligt charmiga men det tar ju en stund innan det blir styrsel på dom och dessutom gör man nåt bra för en hemlös katt.  

Ja, det finns katthem i närheten så jag ska göra ett försök att få med maken den dag det blir aktuellt. Fast det lär bli en hård kamp att ens få dit honom. Jag och barnen däremot går väl in och vill aldrig lämna stället. 

Tror det skulle vara lättare att ändra hans åsikt om han inte fick sin åsikt bekräftad av sin mamma hela tiden. Hundar är blodtörstiga och läskiga medan katter är opålitliga och lömska. Hon låtsas dessutom fejka allergi trots att jag aldrig någonsin sett minsta tillstymmelse till reaktion.

Varför ska han behöva propagera för detta och bli en elaking?
Och vem är man som ställer barnen mot sin pappa?
Låter lite lätt sjukt faktiskt.

Men kör över din man, då du verkar inte bry dig ändå.
Så får du se vad som händer.

De ställer barnets pappa emot barnen för att du ska få som du vill.

Du vet vad som gäller, han ska inte behöva förklara ett skit.

Så då ska du forcera ditt sätt.
Men vad hindrar dig?
Kör på så hårt du kan.

Enade inför barnen är ett okänt koncept när du vill få som du vill.

Så då ska du forcera ditt sätt.

Men vad hindrar dig?

Kör på så hårt du kan.

Enade inför barnen är ett okänt koncept när du vill få som du vill.