Hej hej.
Som rubriken lyder, känner mig nedstämd. Misstänker depression då det suttit i ett tag. Mestadels har det med jobbet att göra. Men även livet... Ngn som känner sig likasinnad för stunden som vill prata lite? Dela erfarenheter, stötta varandra...?
Ingen?
Jag kan gärna skriva lite om du vill. Har känt mig nedstämd ganska länge nu. Mest beroende på en massa insikter om min familj som kom i samband med att jag fick barn. Fick ett litet lyft när jag började nytt jobb för en tid sedan men nu är det också trist. Försöker bryta mitt sätt att tänka men känner att jag nog snart bör söka hjälp.
Varför trivs du inte med ditt jobb?
Jag kan gärna skriva lite om du vill. Har känt mig nedstämd ganska länge nu. Mest beroende på en massa insikter om min familj som kom i samband med att jag fick barn. Fick ett litet lyft när jag började nytt jobb för en tid sedan men nu är det också trist. Försöker bryta mitt sätt att tänka men känner att jag nog snart bör söka hjälp.
Varför trivs du inte med ditt jobb?
Nedstämd kan jag relatera till helt klart! Men kanske inte i förhållande till jobb. Men det låter som att du kanske är lite utmattad? Kanske är dags för en stunds sjukskrivning alternativt att söka ett nytt jobb?
Låter inte kul alls. Allvarliga saker? Hoppas det passerar... Ja tankemönster är inte lätta att ändra i regel, känner likadant. Men inget är omöjligt säger de...?
Det är för mkt bara... jobbar på fritids. Alldeles för mkt barn på liten yta. Varierande personal o dålig ledning. Hållt på länge i samma mönster så nu vill jag inte dit alls.
Allvarligt för mig, har förstått varför jag aldrig känt mig riktigt hemma i min ursprungliga familj. Alltid längtat bort. Och alltid fått bära skuld för det. Känner mig så besviken och lite berövad på en lycklig ungdom. Tycker ärligt talat att mina föräldrar varit riktigt kassa, men har varit svårt att sätta fingret på varför (de har liksom gjort allt det nödvändiga, inte slagits eller något sånt som man direkt kunde förstå var fel) innan jag började fundera på hur jag själv vill vara som förälder. Då kom det fram mer och mer.
Låter inte som någon vidare arbetsmiljö. Du skriver att du inte vill dit alls... Men går du ändå mot din vilja? Måste kännas tungt. Någon ljusning du kan skymta?
Tolkar på ditt nick som att du har barn? Påverkas din familj? Är nog mitt största orosmoment.
Skönt att det blir bättre i alla fall när du inte går dit, det är ju om inte annat ett tydligt tecken på att problemet sitter där. Hoppas du får nytt jobb inom snar framtid! Ska du söka liknande eller helt annat?
Mina är 2 och 4. Kämpar också med att de inte ska märka av mitt mående men tror tyvärr de känner av mer än jag vill erkänna för mig själv. Önskar så jag kunde vara en glad mamma med massa ork! Myser mycket med dem när jag har dåliga dagar, tänker att de i alla fall aldrig ska tvivla på min kärlek... Men vet inte, nog snart dags att ringa vc för min del.
Skönt att det blir bättre i alla fall när du inte går dit, det är ju om inte annat ett tydligt tecken på att problemet sitter där. Hoppas du får nytt jobb inom snar framtid! Ska du söka liknande eller helt annat?
Mina är 2 och 4. Kämpar också med att de inte ska märka av mitt mående men tror tyvärr de känner av mer än jag vill erkänna för mig själv. Önskar så jag kunde vara en glad mamma med massa ork! Myser mycket med dem när jag har dåliga dagar, tänker att de i alla fall aldrig ska tvivla på min kärlek... Men vet inte, nog snart dags att ringa vc för min del.