Min mamma ville kontrollera mitt könshår

Anonym (Vad är normalt?)

Äldre 18 Jan 10:56
17 svar

Citera Visa endast Anmäl

Min mamma ville kontrollera mitt könshår

Jag är närmare 30 år gammal och har ganska nyligen fått känslan att allt inte står riktigt rätt till med min mamma. Har försökt läsa lite och vad jag kan hitta så verkar hon uppvisa drag av narcissistisk- och/eller emotionellt instabil personlighetsstörning. Den här insikten har fått mig att fundera en del kring min barndom och saker som hände då. Eftersom man inte har så mycket att jämföra med som barn är det ibland svårt att veta vad som är normalt och inte, man vet ju inte hur det är i andra familjer. Jag minns t ex hur min mamma när jag var liten förbjöd mig att stänga dörren till mitt rum, hon ville ha koll på mig, och första gången jag fick stänga dörren om mig var när jag flyttade hemifrån. Jag fick inte heller låsa dörren till badrummet. När jag kom upp i tonåren ville min mamma kontrollera mitt könshår varje gång jag duschade för att se så jag inte rakade mig. Och när jag var 15 smygläste hon mina sms och fann på så vis ut att jag hade haft sex med en jämnårig kille, varpå jag var tvungen att be om ursäkt till killens föräldrar för att jag hade ?förfört deras son?. Sedan fick jag utegångsförbud i 3 månader och mobilen beslagtagen. När jag rymde hemifrån (vilket jag bara gjort en enda gång) och hon hittade mig så satte hon mig i bilen, låste dörrarna och parkerade bilen på järnvägsövergången med orden ?ska du hålla på så här kan vi lika gärna dö båda två?. Jag utvecklade så småningom en ätstörning som alla i min omgivning såg utom mina föräldrar. Det var mina lärare och min tränare som såg till att jag fick hjälp, min mamma vill än idag inte kännas vid detta. Vad tycker ni, är detta normalt?! Det här är bara en handfull av de saker som hände när jag var yngre, sedan jag blev vuxen har det eskalerat till en helt annan nivå men det är för mycket för att jag ska kunna skriva allt här.

Vill tillägga att jag faktiskt alltid varit väldigt ordentlig och skötsam, har haft toppbetyg i skolan och aldrig festat eller hittat på hyss under tiden jag bodde hemma (inte sedan heller för den delen).
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min mamma ville kontrollera mitt könshår
sextiotalist

Äldre 18 Jan 10:59

#1

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Vad är normalt?) skrev 2018-01-18 10:56:20 följande:
Jag är närmare 30 år gammal och har ganska nyligen fått känslan att allt inte står riktigt rätt till med min mamma. Har försökt läsa lite och vad jag kan hitta så verkar hon uppvisa drag av narcissistisk- och/eller emotionellt instabil personlighetsstörning. Den här insikten har fått mig att fundera en del kring min barndom och saker som hände då. Eftersom man inte har så mycket att jämföra med som barn är det ibland svårt att veta vad som är normalt och inte, man vet ju inte hur det är i andra familjer. Jag minns t ex hur min mamma när jag var liten förbjöd mig att stänga dörren till mitt rum, hon ville ha koll på mig, och första gången jag fick stänga dörren om mig var när jag flyttade hemifrån. Jag fick inte heller låsa dörren till badrummet. När jag kom upp i tonåren ville min mamma kontrollera mitt könshår varje gång jag duschade för att se så jag inte rakade mig. Och när jag var 15 smygläste hon mina sms och fann på så vis ut att jag hade haft sex med en jämnårig kille, varpå jag var tvungen att be om ursäkt till killens föräldrar för att jag hade ?förfört deras son?. Sedan fick jag utegångsförbud i 3 månader och mobilen beslagtagen. När jag rymde hemifrån (vilket jag bara gjort en enda gång) och hon hittade mig så satte hon mig i bilen, låste dörrarna och parkerade bilen på järnvägsövergången med orden ?ska du hålla på så här kan vi lika gärna dö båda två?. Jag utvecklade så småningom en ätstörning som alla i min omgivning såg utom mina föräldrar. Det var mina lärare och min tränare som såg till att jag fick hjälp, min mamma vill än idag inte kännas vid detta. Vad tycker ni, är detta normalt?! Det här är bara en handfull av de saker som hände när jag var yngre, sedan jag blev vuxen har det eskalerat till en helt annan nivå men det är för mycket för att jag ska kunna skriva allt här.

Vill tillägga att jag faktiskt alltid varit väldigt ordentlig och skötsam, har haft toppbetyg i skolan och aldrig festat eller hittat på hyss under tiden jag bodde hemma (inte sedan heller för den delen).

Inte normalt alls, men eftersom du inte har haft något att jämföra med, så är det inte konstigt att du frågar.
Det bästa är att fasa ut din mamma så mycket det går i ditt liv och få hjälp med att sätta gränser kring dig själv.
Anonym (Sjukt)

Äldre 18 Jan 11:20

#2

Citera Visa endast Anmäl

Nej det är inte normalt. Din mamma är djupt störd. Stackars dig. Hade detta varit min mamma hade jag sagt upp bekantskapen med henne.
Walter888

Äldre 18 Jan 11:25

#3

Citera Visa endast Anmäl

Inte helt normalt, men du verkar tycka synd om dig själv.

Vid 15 har dina föräldrar ansvar och rätt att hålla koll på dig. 15 år ska inte knulla.

Sedan skriver du att du så småningom utvecklade ätstörning. Det innebär ju att du var myndig. Då är det samhället du ska vända dig till. Men förutom det verkar du ju trevlig så jag tror det kommer gå bra för dig.
Anonym (A)

Äldre 18 Jan 11:27

#4

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Sjukt) skrev 2018-01-18 11:20:12 följande:
Nej det är inte normalt. Din mamma är djupt störd. Stackars dig. Hade detta varit min mamma hade jag sagt upp bekantskapen med henne.
Håller med
Anonym (Knullat sen 14)

Äldre 18 Jan 12:34

#5

Citera Visa endast Anmäl

Walter888 skrev 2018-01-18 11:25:03 följande:
Inte helt normalt, men du verkar tycka synd om dig själv.

Vid 15 har dina föräldrar ansvar och rätt att hålla koll på dig. 15 år ska inte knulla.

Sedan skriver du att du så småningom utvecklade ätstörning. Det innebär ju att du var myndig. Då är det samhället du ska vända dig till. Men förutom det verkar du ju trevlig så jag tror det kommer gå bra för dig.

Det är synd om TS, hon har haft en fruktanscvärd uppväxt med en mor som uppenbarligen är sjuk.

15 åringarna ska visst knulla. Tänk på att vi bara lever i 80 år, om vi inte börjar knulla i tid missr vi massor av fantastiska sexupplevelser. Sex är grunden till människan välbefinnande och existens.
Anonym (Erin)

Äldre 18 Jan 12:48

#6

Citera Visa endast Anmäl

Absolu inte normalt. Skulle nog försöka säga upp kontakten med en sån förälder, om jag vire du.
Anonym (Jag med)

Äldre 18 Jan 14:59

#7

Citera Visa endast Anmäl

Nej inte normalt (känner igen det från min egen mamma). Kontakten med henne borde absolut minimeras. Berätta gärna något om hur det eskalerat sen du blev vuxen?
Anonym (Jag)

Äldre 18 Jan 15:13

#8

Citera Visa endast Anmäl

Hon verkar rejält knepig. Förstår dock inte varför du misstänker emotionell beteendestörning då absolut inget tyder på det?!
Anonym (Vad är normalt?) Trådstartaren

Äldre 18 Jan 15:55

#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Jag) skrev 2018-01-18 15:13:00 följande:
Hon verkar rejält knepig. Förstår dock inte varför du misstänker emotionell beteendestörning då absolut inget tyder på det?!

Tack för alla svar! Håller med om att inget av det som hände när jag var ung tyder på emotionellt instabil personlighetsstörning, det är mer de saker som hänt på senare tid som fått mig att fundera på den diagnosen, t ex att hon har stor separationsångest och att hon hotar med att ta livet av sig titt som tätt. Hon har också väldigt starka känslor som svänger fort, allt är svart eller vitt för henne. Hon kan bli extremt arg över ingenting och är oftast väldigt impulsiv. Men jag vet inte, jag har bara försökt läsa och hitta en förklaring till varför hon är som hon är så att jag kan förstå. Hon har ingen officiell diagnos eftersom hon vägrar gå till ?hjärnskrynklare? som hon kallar dem.
Anonym (Vad är normalt?) Trådstartaren

Äldre 18 Jan 16:14

#10

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Jag med) skrev 2018-01-18 14:59:59 följande:
Nej inte normalt (känner igen det från min egen mamma). Kontakten med henne borde absolut minimeras. Berätta gärna något om hur det eskalerat sen du blev vuxen?

Trist att du också varit i samma situation! Vill du berätta mer om hur du hanterat det med din mamma? Jag tycker det är väldigt svårt att förhålla sig till henne för även om jag på ett sätt är arg på henne så tycker jag också synd om henne för hon är uppenbarligen inte frisk. Hon är också mästare på att ge mig skuldkänslor. Vår relation har blivit stadigt sämre i takt med att jag blivit mer självständig, hon har motsatt sig i princip alla beslut jag tagit i livet (allt från yrkesval till bostadsort, partner och tidpunkt att skaffa barn). Hon har på något sätt fått det till att allt handlar om henne, när jag flyttat till en annan stad har hon trott att jag gjort det för att jag inte bryr mig om henne, när jag berättade att vi skulle få vårt första barn började hon gråta och sa att jag var dum i huvudet som tyckte det var läge att skaffa barn (tidpunkten kunde inte varit bättre enligt min mening), hon var minsann inte redo att bli mormor, hon hotar att ta livet av sig om jag inte gör som hon vill, hon säger att barnbarnen måste visa att de bryr sig om henne annars kommer de inte få några presenter (de är 1 och 3 år gamla och hittills har de inte fått en enda present, varken på födelsedagar eller jul). Hon kan som sagt bli helt rosenrasande över ingenting, att prata med henne är som att gå på ett minfält... Men det har inte alltid varit såhär illa (tror jag), t ex självmordshoten har hon börjat med senaste 3 åren. Hon har dock aldrig skadat sig själv vad jag vet. Jag har försökt få henne att gå till läkare eller psykolog men hon blir bara kränkt och arg om man insinuerar att det skulle vara minsta fel på henne...
Anonym (Jag med)

Äldre 18 Jan 16:17

#11

Citera Visa endast Anmäl

Vadå stor separationsångest, från dig eller från nån annan? Sen när hon hotar med att ta livet av sig, lyssna inte på det utan säg att då får du besöka psykakuten o lägg på sen. Särskilt om hon är en sån som bara pratar pratar pratar
Anonym (Jag med)

Äldre 18 Jan 16:32

#12

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Vad är normalt?) skrev 2018-01-18 16:14:49 följande:
Trist att du också varit i samma situation! Vill du berätta mer om hur du hanterat det med din mamma? Jag tycker det är väldigt svårt att förhålla sig till henne för även om jag på ett sätt är arg på henne så tycker jag också synd om henne för hon är uppenbarligen inte frisk. Hon är också mästare på att ge mig skuldkänslor. Vår relation har blivit stadigt sämre i takt med att jag blivit mer självständig, hon har motsatt sig i princip alla beslut jag tagit i livet (allt från yrkesval till bostadsort, partner och tidpunkt att skaffa barn). Hon har på något sätt fått det till att allt handlar om henne, när jag flyttat till en annan stad har hon trott att jag gjort det för att jag inte bryr mig om henne, när jag berättade att vi skulle få vårt första barn började hon gråta och sa att jag var dum i huvudet som tyckte det var läge att skaffa barn (tidpunkten kunde inte varit bättre enligt min mening), hon var minsann inte redo att bli mormor, hon hotar att ta livet av sig om jag inte gör som hon vill, hon säger att barnbarnen måste visa att de bryr sig om henne annars kommer de inte få några presenter (de är 1 och 3 år gamla och hittills har de inte fått en enda present, varken på födelsedagar eller jul). Hon kan som sagt bli helt rosenrasande över ingenting, att prata med henne är som att gå på ett minfält... Men det har inte alltid varit såhär illa (tror jag), t ex självmordshoten har hon börjat med senaste 3 åren. Hon har dock aldrig skadat sig själv vad jag vet. Jag har försökt få henne att gå till läkare eller psykolog men hon blir bara kränkt och arg om man insinuerar att det skulle vara minsta fel på henne...
Det här inlägget trillade in medan jag skrev mitt förra. Jag har hanterat det genom att minimera kontakten o inte lyssna på hennes babbel om hur synd det är om henne t ex. Hon har försökt ge mig skuldkänslor, precis som din mamma. O man måste väga varje ord man säger på guldvåg annars hittar hon nåt hon kan bli förbannad på, för det blev hon jämt. Så det låter ganska likt.

Jobbar hon? Det gjorde alltid min mamma, o förnekade att hon skulle ha några som helst "problem". Men blev rasande om man antydde det, hon ringde mig i snitt 4-8 ggr/dag under många år. Men hotade aldrig ta livet av sig.

Har också funderat vad som kan ha varit för fel med henne men inte kommit fram till nåt mer än narcissistisk (manipulativ) personlighetsstörning, plus nåt mer. Eftersom hon så ofta lyckats missförstå nästan ALLA människor o gjort sig osams med dom.
Anonym (Ul)

Äldre 18 Jan 22:15

#13

Citera Visa endast Anmäl

Vilket sjukhuvud!
Anonym (fyfan)

Äldre 19 Jan 14:05

#14

Citera Visa endast Anmäl

Walter888 skrev 2018-01-18 11:25:03 följande:
Inte helt normalt, men du verkar tycka synd om dig själv.

Vid 15 har dina föräldrar ansvar och rätt att hålla koll på dig. 15 år ska inte knulla.

Sedan skriver du att du så småningom utvecklade ätstörning. Det innebär ju att du var myndig. Då är det samhället du ska vända dig till. Men förutom det verkar du ju trevlig så jag tror det kommer gå bra för dig.

Man är byxmyndig vid 15, och om hon låg med en jämnårig så är det inga problem. Naivt att tro att 15-åringar inte kommer knulla.

TS, din mamma är inte normal och du har upplevt psykisk misshandel.
Anonym (Jag)

Äldre 19 Jan 14:09

#15

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Vad är normalt?) skrev 2018-01-18 15:55:46 följande:
Tack för alla svar! Håller med om att inget av det som hände när jag var ung tyder på emotionellt instabil personlighetsstörning, det är mer de saker som hänt på senare tid som fått mig att fundera på den diagnosen, t ex att hon har stor separationsångest och att hon hotar med att ta livet av sig titt som tätt. Hon har också väldigt starka känslor som svänger fort, allt är svart eller vitt för henne. Hon kan bli extremt arg över ingenting och är oftast väldigt impulsiv. Men jag vet inte, jag har bara försökt läsa och hitta en förklaring till varför hon är som hon är så att jag kan förstå. Hon har ingen officiell diagnos eftersom hon vägrar gå till ?hjärnskrynklare? som hon kallar dem.
Ah då förstår jag och håller med dig.

Synd att hon inte har insikt för det går att bli frisk med terapi

/f.d borderline kvinna
limaka

Äldre 21 Jan 13:28

#16

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Vad är normalt?) skrev 2018-01-18 15:55:46 följande:
Tack för alla svar! Håller med om att inget av det som hände när jag var ung tyder på emotionellt instabil personlighetsstörning, det är mer de saker som hänt på senare tid som fått mig att fundera på den diagnosen, t ex att hon har stor separationsångest och att hon hotar med att ta livet av sig titt som tätt. Hon har också väldigt starka känslor som svänger fort, allt är svart eller vitt för henne. Hon kan bli extremt arg över ingenting och är oftast väldigt impulsiv. Men jag vet inte, jag har bara försökt läsa och hitta en förklaring till varför hon är som hon är så att jag kan förstå. Hon har ingen officiell diagnos eftersom hon vägrar gå till ?hjärnskrynklare? som hon kallar dem.
Låter som min mamma... Kom till insikt för ca 4 år sedan att hon inte var frisk, jag misstänker att hon är narcissist/borderline. Kan rekommendera denna boken: "Du är inte knäpp... det är din mamma: healing för döttrar till narcissistiska mammor" av Danu Morrigan

Fick själv en riktig AHA-upplevelse när jag läste den, tips tips!
Anonym (?)

Äldre 21 Jan 19:15

#17

Citera Visa endast Anmäl

Walter888 skrev 2018-01-18 11:25:03 följande:
Inte helt normalt, men du verkar tycka synd om dig själv.

Vid 15 har dina föräldrar ansvar och rätt att hålla koll på dig. 15 år ska inte knulla.

Sedan skriver du att du så småningom utvecklade ätstörning. Det innebär ju att du var myndig. Då är det samhället du ska vända dig till. Men förutom det verkar du ju trevlig så jag tror det kommer gå bra för dig.

Konstruktivt inlägg, not! Såna här saker skriver man bara när man känner för att trycka ner den som startat en tråd. Vad vill du ens med detta inlägg?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min mamma ville kontrollera mitt könshår

Min mamma ville kontrollera mitt könshår

INNEHÅLL