Varför så många med delad ekonomi?

Jag kanske vill spara mina pengar. Han kanske vill slösa sina.

Jag vill inte be någon om pengar. Jag har egna.

Jag har aldrig haft gemensam ekonomi i något av mina förhållanden. Jag ser inte poängen faktiskt. Har man barn tillsammans kan det finnas viss logik i en mer gemensam lösning, det kan jag hålla med om.

Jag har sett alldeles för många förhållanden som gått åt pipsvängen och där den ena parten då känt sig utnyttjad eftersom den då inte har någon nytta av att den dragit in mer pengar eller varit mer sparsam. Sedan behöver det inte vara millimeterrättvisa, det har det aldrig varit tal om i mina förhållanden. Har den ena velat göra en resa eller köpa något dyrt till hemmet som den andra inte har råd med har den som har råd givetvis betalat mer. Jag har heller aldrig grälat om pengar i något av mina förhållanden.

För mig är det otroligt viktigt att behålla min trygghet även om sambon/partnern avlider eller vill göra slut. Och det är viktigt för mig att kunna fatta egna beslut om vad jag vill köpa utan att behöva ha någon annans godkännande.

Jag undrar samma sak. Lever man ihopp som familj ska man ha gemensam ekonomi tycker jag. Jag och min sambo tar båda lönerna som ?våran? inkomst . Fast han är tandläkare och får ut över 30k medans jag plugga och extra jobbar ( totala inkomsten typ bara 10k) . Jag var en gång ihop med en man i 6 år och visste inte ens hur mycket han tjänade då allt va 50/50 med betalningar och om lönen pratade man inte alls. Kändes som man va inneboende xD

Jag tjänar 200:- (innan skatt) mer än min man.

Alla har inte helt olika löner.

Tjänar den ena mer går det att dela räkningarna efter inkomst, inte rakt av.

Ditt ex var bara snål.

Varför skulle det vara så bara för att man inte kör med gemensam ekonomi? Så som jag ser det så är delad ekonomi en möjlighet för att kunna prioritera mina pengar på det jag tycker är viktigt, utan att för den sakens skull behöva be om lov. Vill jag spara undan 25000kr och köpa en ny TV (ett onödigt köp enligt sambo) så kan jag göra det. Hon får självklart ändå använda TVn, och vill hon slänga in en slant i köpet så är hon välkommen att göra det också. Vill vi åka på en resa så sparar vi gemensamt tills vi har råd, där jag går in med en högre summa än vad hon gör. Att ha delad ekonomi innebär inte att man låter ens överskottsekonomi samlas på hög.

I min förra relation handlade det om olika prioriteringar. Han tyckte från den dag han började jobba efter sina studier att eftersom han drog in mer pengar så skulle han bestämma över pengarna, även över den del jag drog in. Vilket innebar att jag inte ens hade pengar till en fika när han hade spenderat den mellanskillnaden mellan våra inkomster han ansåg att han rätteligen kunde lägga på saker han ville ha. Han betalande löpande utgifter som till exempel en fika med sitt kreditkort och ansåg att den räkningen sen skulle klassas som en fast utgift, resultatet blev att kvar på kontot fanns varje månad noll kronor eftersom han tyckte att allt som var kvar på kontot efter att räkningarna dragits skulle in på sparkontot, som av en händelse låg på hans bank, inte bland våra gemensamma konton. Jag kunde ju inte hålla i pengar så det var bäst att han tog hand om sparandet. Det funkade sådär med gemensam ekonomi med någon som resonerade så. Jag valde istället att förfoga över mina egna pengar och inte dra nytta (i fråga om lyxigare bil och boende än jag hade haft råd med annars) av det extra han tjänade för att få egen bestämmanderätt. I min nuvarande relation har vi inte kommit så långt än helt enkelt utan delar gemensamma utgifter procentuellt.

Förstår inte problemet med att olika familjer gör olika? Vi har varsin lön, ungefär lika men maken tjänar något mer. Vi sätter över en bestämd summa på ett konto och betalar gemensamma räkningar, barn samt mat därifrån. Har även ett gemensamt spar till hus/husdjur.

Resten av pengarna fördelar vi själva. Båda har eget spar till sig själv och barnet. Maken har en dyr hobby som han lägger pengarna på. Jag lägger pengar på det jag vill utan att vi behöver diskutera, förklara eller ha åsikter om varandra val.

Vid föräldraledigt, vän eller att man är sjuk fördelar vi om pengarna vb. Samma om man behöver pengar av den andra,såklart.

Så här planerar jag och min sambo också att göra när vår bebis kommer! Man delar på allt gemensamt och är sen fri att göra som man vill med resten utan tjat eller bråk. Perfekt!

Jag har väldigt mycket mer tillgångar än min sambo sedan "tidigare" liv och inte spenderar jag dem på en massa dyra saker till mig själv bara för det. Jag har köpt en massa saker till oss gemensamt för dem ändå och även bjudit honom på grejer som vi kanske inte haft möjlighet att göra annars. Bara för att man har delad ekonomi betyder ju inte det att man är snål med sina egna pengar?!

Jag har blivit lämnad i förhållanden och gör aldrig om misstaget igen!

Ni som tror på gemensam ekonomi är ni som inte har blivit lämnade än.

Faktum är att du aldrig kan lita på någon annan än dig själv i ett förhållande och även nästan kompisarar också!

För mig är det viktigt att veta om att man har tryggheten själv om man blir ensam och står på egna ben .

Sen ska man alltid ha ett mål med sparandet så ett gemensamt konto är bra att ha.

Båda kan lägga in en viss summa varje månad och all har väl ett eget sparande också vid sidan av?

Vi har separat ekonomi, men definitivt ingen millimeterrättvisa. Vi delar hjärta, men inte plånbok. Jag skulle aldrig gå med på gemensam ekonomi.