• Anonym (åt helvete med alla psykologer)

    Psykologen är värdelös och gör inget nytta - vad ska jag ta mig till? Är psykiskt sjuk

    Jag är 25 år gammal och har sedan 3 år tillbaks gått hos psykolog på psykos/öppenvården. Jag lider av förföljelsemani och känner ofta en oro/förtvivlan över att någon skulle ha varit i min bostad och flyttat på saker, eller tagit saker som jag inte får tag  i. Mina problem har jag haft sedan 20 års åldern, det var efter en inläggning som jag kom i kontakt med öppenvården och fick en psykolog jag skulle träffa 1 gång i veckan. Mina problem har lett till att ett förhållande med en tjej gått till spillo och jag har blivit tvungen att flytta hem till mina föräldrar igen. 

    Den första psykologen jag hade jag ingen personkemi med alls, jag bytte omgående bort honom. Den andra psykologen har jag haft en bättre personkemi med, samtalen flyter på. Problemet är bara att det inte gör någon större nytta, ingen nytta alls. Jag mår inte bättre efter att ha varit där, mina problem kvarstår, vi har inte kommit någon vart egentligen. 50% av vår samtalstid går åt att prata om vad jag har gjort i veckan, jag hade lika gärna kunnat prata om en kompis med det. Den här psykologen gör ingen nytta! Psykologen är värdelös. Jag får mediciner från en läkare, men dem har inte gjort någon större nytta på det hela taget.

    Ska det behöva vad såhär? Psykologer har studerat i flera år på högskolan, men i praktiken är dem enligt mitt tycke värdelösa. Jag hade lika gärna kunnat babbla med en polare, det hade gjort minst lika stor nytta.
    Vad fan ska jag göra? Är mitt liv kört?  

  • Svar på tråden Psykologen är värdelös och gör inget nytta - vad ska jag ta mig till? Är psykiskt sjuk
  • Pope Joan II
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:09:13 följande:

    Jag är 25 år gammal och har sedan 3 år tillbaks gått hos psykolog på psykos/öppenvården. Jag lider av förföljelsemani och känner ofta en oro/förtvivlan över att någon skulle ha varit i min bostad och flyttat på saker, eller tagit saker som jag inte får tag  i. Mina problem har jag haft sedan 20 års åldern, det var efter en inläggning som jag kom i kontakt med öppenvården och fick en psykolog jag skulle träffa 1 gång i veckan. Mina problem har lett till att ett förhållande med en tjej gått till spillo och jag har blivit tvungen att flytta hem till mina föräldrar igen. 

    Den första psykologen jag hade jag ingen personkemi med alls, jag bytte omgående bort honom. Den andra psykologen har jag haft en bättre personkemi med, samtalen flyter på. Problemet är bara att det inte gör någon större nytta, ingen nytta alls. Jag mår inte bättre efter att ha varit där, mina problem kvarstår, vi har inte kommit någon vart egentligen. 50% av vår samtalstid går åt att prata om vad jag har gjort i veckan, jag hade lika gärna kunnat prata om en kompis med det. Den här psykologen gör ingen nytta! Psykologen är värdelös. Jag får mediciner från en läkare, men dem har inte gjort någon större nytta på det hela taget.

    Ska det behöva vad såhär? Psykologer har studerat i flera år på högskolan, men i praktiken är dem enligt mitt tycke värdelösa. Jag hade lika gärna kunnat babbla med en polare, det hade gjort minst lika stor nytta.
    Vad fan ska jag göra? Är mitt liv kört?  


    Ditt liv behöver naturligtvis inte alls vara kört, men det tillstånd du har kan vara svårt att komma tillrätta med och det kan ta mycket lång tid att bli av med paranoida vanföreställningar. 

    Vad gäller samtalen så låter det bra att det finns en fungerande kemi mellan er, men arbetet är förstås väldigt mycket beroende av din egen insats och ditt eget engagemang under samtalen. Det är ju du som pratar om vad du gjort under veckan. Finns det annat som du tycker är viktigare och mer värdefullt att dryfta så måste du givetvis också själv ta upp det.
  • Pope Joan II
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:09:13 följande:

    Jag är 25 år gammal och har sedan 3 år tillbaks gått hos psykolog på psykos/öppenvården. Jag lider av förföljelsemani och känner ofta en oro/förtvivlan över att någon skulle ha varit i min bostad och flyttat på saker, eller tagit saker som jag inte får tag  i. Mina problem har jag haft sedan 20 års åldern, det var efter en inläggning som jag kom i kontakt med öppenvården och fick en psykolog jag skulle träffa 1 gång i veckan. Mina problem har lett till att ett förhållande med en tjej gått till spillo och jag har blivit tvungen att flytta hem till mina föräldrar igen. 

    Den första psykologen jag hade jag ingen personkemi med alls, jag bytte omgående bort honom. Den andra psykologen har jag haft en bättre personkemi med, samtalen flyter på. Problemet är bara att det inte gör någon större nytta, ingen nytta alls. Jag mår inte bättre efter att ha varit där, mina problem kvarstår, vi har inte kommit någon vart egentligen. 50% av vår samtalstid går åt att prata om vad jag har gjort i veckan, jag hade lika gärna kunnat prata om en kompis med det. Den här psykologen gör ingen nytta! Psykologen är värdelös. Jag får mediciner från en läkare, men dem har inte gjort någon större nytta på det hela taget.

    Ska det behöva vad såhär? Psykologer har studerat i flera år på högskolan, men i praktiken är dem enligt mitt tycke värdelösa. Jag hade lika gärna kunnat babbla med en polare, det hade gjort minst lika stor nytta.
    Vad fan ska jag göra? Är mitt liv kört?  


    Ditt liv behöver naturligtvis inte alls vara kört, men det tillstånd du har kan vara svårt att komma tillrätta med och det kan ta mycket lång tid att bli av med paranoida vanföreställningar. 

    Vad gäller samtalen så låter det bra att det finns en fungerande kemi mellan er, men arbetet är förstås väldigt mycket beroende av din egen insats och ditt eget engagemang under samtalen. Det är ju du som pratar om vad du gjort under veckan. Finns det annat som du tycker är viktigare och mer värdefullt att dryfta så måste du givetvis också själv ta upp det.
  • Anonym (Vanligt)

    Det är du som patient som bestämmer vad ni ska tala om hos psykologen.

    En psykolog ska inte forcera fram något, utan allt ska ske i den takt som du klarar av.

  • Anonym (åt helvete med alla psykologer)
    Pope Joan II skrev 2018-01-19 11:14:41 följande:
    Ditt liv behöver naturligtvis inte alls vara kört, men det tillstånd du har kan vara svårt att komma tillrätta med och det kan ta mycket lång tid att bli av med paranoida vanföreställningar. 

    Vad gäller samtalen så låter det bra att det finns en fungerande kemi mellan er, men arbetet är förstås väldigt mycket beroende av din egen insats och ditt eget engagemang under samtalen. Det är ju du som pratar om vad du gjort under veckan. Finns det annat som du tycker är viktigare och mer värdefullt att dryfta så måste du givetvis också själv ta upp det.
    Men när vi pratar om mina förföljelsegrejer så ställer hon i princip bara massa frågor. Det är som en intervju, men vi kommer aldrig fram till något och jag mår inte bättre.  
  • Pope Joan II
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:23:45 följande:
    Men när vi pratar om mina förföljelsegrejer så ställer hon i princip bara massa frågor. Det är som en intervju, men vi kommer aldrig fram till något och jag mår inte bättre.  
    Det tycker jag låter bra, det är viktigt med frågor. Om ni inte kommer framåt så beror det kanske på att du undviker frågorna och istället pratar om hur veckan varit, vad du gjort och andra mer neutrala saker? 
  • Anonym (Löd)
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:23:45 följande:

    Men när vi pratar om mina förföljelsegrejer så ställer hon i princip bara massa frågor. Det är som en intervju, men vi kommer aldrig fram till något och jag mår inte bättre.  


    Hur länge har ni träffats?

    Byt om det gått månader men i övrigt Tar det tid. Annars lyssna på din magkänsla, en intervju ska det ju inte kännas som.

    Skit viktigt du får rätt psykolog, tror Absolut du kan få bult på dina demoner och det är jävligt starkt av dig att våga byta psykolog och säga ifrån. Inte många som orkar/kan det.
  • Anonym (åt helvete med alla psykologer)
    Anonym (Löd) skrev 2018-01-19 11:33:06 följande:
    Hur länge har ni träffats?

    Byt om det gått månader men i övrigt Tar det tid. Annars lyssna på din magkänsla, en intervju ska det ju inte kännas som.

    Skit viktigt du får rätt psykolog, tror Absolut du kan få bult på dina demoner och det är jävligt starkt av dig att våga byta psykolog och säga ifrån. Inte många som orkar/kan det.
    ungefär 3 år.

    Tack..
  • Anonym (åt helvete med alla psykologer)
    Pope Joan II skrev 2018-01-19 11:32:25 följande:
    Det tycker jag låter bra, det är viktigt med frågor. Om ni inte kommer framåt så beror det kanske på att du undviker frågorna och istället pratar om hur veckan varit, vad du gjort och andra mer neutrala saker? 
    Tycker det är tvärt om. Jag tror att mina problem grundar sig en kombination av traumatiska händelser och genetik. Jag hade anlag för att få problem men det var dem dåliga händelserna som utlöste det. Jag har ofta försökt leda in samtalen på dessa dåliga/traumatiska händelser, men hon är inte intresserad av att diskutera det. 
  • Pope Joan II
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:41:14 följande:
    Tycker det är tvärt om. Jag tror att mina problem grundar sig en kombination av traumatiska händelser och genetik. Jag hade anlag för att få problem men det var dem dåliga händelserna som utlöste det. Jag har ofta försökt leda in samtalen på dessa dåliga/traumatiska händelser, men hon är inte intresserad av att diskutera det. 
    Förökt leda in samtalen? Det låter lite vagt. Berätta om det du vill prata om. Har du en teori kring din ohälsa och orsakerna till den så är det förstås viktigt, men det kan också vara så att din terapeut ser andra faktorer som hon genom frågor försöker utröna mer om. 

    Har du tagit upp ditt missnöje med din psykolog? 
  • Anonym (åt helvete med alla psykologer)
    Pope Joan II skrev 2018-01-19 11:46:32 följande:
    Förökt leda in samtalen? Det låter lite vagt. Berätta om det du vill prata om. Har du en teori kring din ohälsa och orsakerna till den så är det förstås viktigt, men det kan också vara så att din terapeut ser andra faktorer som hon genom frågor försöker utröna mer om. 

    Har du tagit upp ditt missnöje med din psykolog? 
    Jag gjorde det när jag mådde som sämst för ett år sedan. Jag talade om att jag var missnöjd med öppenvården.
    Hon tycker inte att vi ska prata om gamla händelser så mycket eftersom det kan få mig att må sämre igen. Typ så sa hon. Att det skulle riva upp gamla sår ungefär. 
Svar på tråden Psykologen är värdelös och gör inget nytta - vad ska jag ta mig till? Är psykiskt sjuk